Annons

Snabb spridning av resistenta bakterier i Kina

En odling av resistenta bakterier undersöks på Folkhälsomyndighetens smittskyddslabb i Stockholm.
En odling av resistenta bakterier undersöks på Folkhälsomyndighetens smittskyddslabb i Stockholm. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Över 80 procent av kineser på landsbygden bär på bakterier med resistenstypen ESBL. Det visar ett unikt femårigt svensk-kinesiskt forskningsprojekt som just avslutats. Det här är riskerna med utbredningen i Asien.

Under strecket
Publicerad

Över 700 hushåll besöktes på landsbygden för att kartlägga hur mycket resistenta bakterier de bar på och som kan orsaka sjukdom. Dessutom mättes mängden motståndskraftiga bakterier hos djur och i miljön, exempelvis dricksvattnet.

Proverna visade att 82 procent av de friska kineserna hade bakterier med resistenstypen ESBL. Bland grisar var det över 90 procent.

– ESBL är det som vi är mest oroade för. Där har vi ingen utveckling på gång av ny antibiotika, berättar Malin Grape, enhetschef på Folkhälsomyndigheten, en av projektledarna.

2013, när det senast mättes i Sverige, var förekomsten fyra procent.

– På befolkningsnivå där 82 av 100 har ESBL-bakterier i tarmen är risken stor att man till slut också drabbas av en resistent infektion där inget antibiotikum fungerar. I Sverige är den risken mindre och vi kan göra mer för att patienten ska överleva än i länder med otillräckliga resurser till sjukvård.

I Kina är det fortfarande vanligt att man tror att antibiotika hjälper mot det mesta, även virusinfektioner. Nästan hälften har antibiotika hemma för säkerhets skull och runt 25 procent kan skaffa sig antibiotika utan recept.

Annons
Annons

– Det har betydelse för Sverige när vi lever i en global värld. Vi reser, handlar med andra länder och importerar djur för livsmedelsproduktion. Det blir en snabb spridning av resistenta bakterier och ett stort utbyte av bakterier över världen. Globalt måste vi bryta överanvändningen av antibiotika och samtidigt förebygga och begränsa smittspridningen, säger Malin Grape.

Hur reagerade Kina på forskningsresultaten?

– De är medvetna om problemen och gör också satsningar för att påverka användning, men det är ofta ganska korta kampanjer. De har en nationell handlingsplan mot antibiotikaresistens, det svåra för dem är att integrera den i sjukvårdssystemet.

Gör Världshälsoorganisationen (WHO) tillräckligt?

– WHO har förstås många andra viktiga hälsofrågor som konkurrerar. Men borde satsa en större del av sin budget mot det här globala hotet och stötta länder att jobba mer förebyggande. Det som nu görs räcker inte, det är långt ifrån tillräckligt, säger Malin Grape.

Vad händer annars?

– Vi tar så mycket för givet som är baserat på att vi har fungerande antibiotika. Vår avancerade sjukvård är helt beroende av antibiotika. Transplantationer eller cellgiftbehandlingar blir mycket mer riskfyllda om man inte kan förebygga och behandla infektioner.

Gör Sverige tillräckligt?

– Vi startade tidigt och har andra förutsättningar med bra hygien och att man inte kan köpa antibiotika utan recept. Men som föregångsland borde vi kunna dela med oss ännu mer till andra länder. Globalt finns en handlingsplan och många har egna nationella planer men har svårt med ett konkret genomförande. Risken finns att det bara blir pappersprodukter på en hylla.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons