Annons

Patricia Hedelius:Snöpligt slut – vissa skulle kalla det rättsskandal

Hade dramat om den mutade diktatorsdottern varit en film, skulle merparten av publiken rest sig upp i salongen i en känsla av kollektiv besvikelse när de friande domarna mot de tidigare Teliatopparna lästes upp. Beskedet är häpnadsväckande – och gavs med en bitsk sågning av åtalet.

Under strecket
Publicerad

Telias huvudkontor i Solna.

Foto: Hanna Franzén/TTBild 1 av 1
Efter reklamen visas:
"Rättens ordförande sågade åklagaren"

Huvudförhandlingen har pågått under 42 förhandlingsdagar under andra halvåret av 2018. Åklagaren har lagt fram omfattande material från den utredning på totalt 30 000 sidor som han bedrivit sedan 2012. Det låter gediget, noggrant och välanalyserat. Men när rättens ordförande rådmannen Tomas Zander meddelade de tre friande domarna hade han en helt annan syn på det arbete åklagaren presenterat i höstens förhandling.

Fraser som ”inte robust”, ”funnits brister”, ”haft svårt att konkretisera” och ”inte lyckats visa” användes för att beskriva åklagarens arbete. Det är ett anmärkningsvärt lågt betyg med tanke på den tid och kostnad som lagts ned på att utreda frågan huruvida diktatorsdottern Gulnara Karimova mutades av Teliachefer under åren 2007 till 2010. 

Under presskonferensen fick Zander frågan om inte de miljardbetalningar som gått från Telia till Karimovas utpekade mellanhand, en ung kvinna som tidigare arbetat som butiksbiträde, var mutor. Zander menar att den frågan inte ens gick att pröva. ”Åklagaren öppnar inte ens första dörren här”, konstaterar Zander.

Annons
Annons

Telias huvudkontor i Solna.

Foto: Hanna Franzén/TTBild 1 av 1

Med andra ord: mutfrågan fick rätten aldrig en chans att bedöma. Själva åtalet går kanske bäst att beskriva som en lök. För att ta sig till mitten av en lök, var betalningarna mutor, där yttre lagren först måste skalas av. Det är åklagarens jobb att under förhandlingen visa hur det händer. Ska man tolka rättens ordförande, så lyckades åklagaren inte ens ta sig igenom det yttersta lökskalet. Han lyckades inte bevisa att Gulnara Karimova var mutbar. Vilket betyder att själva kärnfrågan förblir obesvarad.

Det kan påpekas att försvaret, redan när åtalet lades fram, gjorde just den invändningen. Enligt gällande lagstiftning var Karimova inte mutbar och därmed borde hela åtalet falla. Zander påpekade att man kanske kunde ha haft någon form av mellanrättegång där enbart frågan om Karimovas mutbarhet först hade prövats men konstaterade också att svenskt rättsväsende inte tillåter ett sådant tillvägagångssätt.

Telias huvudkontor i Solna.
Telias huvudkontor i Solna. Foto: Hanna Franzén/TT

”Hade de blivit fällda med den nya lagstiftningen?”, var en annan fråga som togs upp. Det kunde förstås inte Zander svara på med tanke på att det var den tidigare mutlagstiftningen som man prövade efter, eftersom den gällde de aktuella åren. Den gamla lagstiftningen är komplex, i synnerhet när det gäller att bevisa att en person tillhör en personkrets som betyder att hen är mutbar.

Annons
Annons

Det är betydligt tydligare i den nya lagstiftningen som kom på plats 2012. Men att dra slutsatsen att de skulle ha blivit fällda för affärerna i Uzbekistan med den nya lagstiftningen inbjuder till en tankevurpa. Först måste man fråga sig vilken slutsats de tre toppcheferna och deras finansiella och juridiska rådgivare hade gjort om lämpligheten av att genomföra en sådan affär om den nya skärpta lagstiftningen gällt.

De friande domarna är naturligtvis en stor lättnad för de åtalade men samtidigt skapar det stor förvirring runt deras tidigare arbetsgivares agerande. I september 2017 sa Telias vd Johan Dennelind att han erkänner att bolaget gjort korrupta betalningar till olika regeringsföreträdare i Uzbekistan. Att erkänna någon annans skuld är speciellt, i synnerhet i Sverige där rättsväsendet har ett högt förtroende.

Nu gällde det i och för sig en uppgörelse om skadeståndsanspråk från amerikanska och holländska myndigheter, men ändå. Lite väl magstarkt blir det till exempel när chefsjurist Jonas Bengtsson i ett pressmeddelande från Telia kommenterar frikännandet. Där påstår han att saken prövats under olika regelverk och att det skulle förklara skillnaden i resultat. Brottsmisstankarna mot toppcheferna har bara prövats i tingsrätten.

Telias erkännande var en del av det som lades fram i rätten, men Zander konstaterade att den uppgörelsen helt saknade bevisverkan och att den tillkommit av ”kommersiella” skäl. Svenska staten kontrollerar nästan 40 procent av Telia och är därmed största ägare. Hur förhåller sig Telias största ägare till att Dennelind erkänner sin företrädares skuld till utländska myndigheter när densamme sedan frias från anklagelserna i svensk domstol? Det kanske vi aldrig får veta.

De tydligt friande domarna och den näst intill kliniska nedmonteringen av åtalet är ett ganska snöpligt slut på historien om ”Teliatopparnas miljardmutor till diktatorsdottern”. Vissa skulle kalla det rättsskandal. Men det kanske räcker med att konstatera att kan man inte ens skala av det yttersta lagret från en lök, kanske man ska överväga att lägga tillbaka den i grönsakslådan och ringa efter hämtmat istället.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons