Annons

Om tyranniSnyders bok blir pusselpjäs om hotet mot demokratin

Eva Johansson, Caroline Söderström, Lisa Lindgren och Victoria Olmarker i ”Om tyranni”, som bygger på historiken Timothy Snyders bok.
Eva Johansson, Caroline Söderström, Lisa Lindgren och Victoria Olmarker i ”Om tyranni”, som bygger på historiken Timothy Snyders bok. Foto: Ola Kjelbye

Timothy Snyder inspirerades av Donald Trumps valseger och regissören Carolina Frände och ensemblen inspireras i sin tur till en inhemsk historia om fiffel och makt.

Under strecket
Publicerad

Om tyranni

Genre
Teater
Regi
Carolina Frände
Medverkande
Eva Johansson, Johan Karlberg, Lisa Lindgren, Victoria Olmarker, Caroline Söderström
Var
Göteborgs stadsteater
Text
fritt efter Timothy Snyder

Scenografi: Carolina Frände, Karl Svensson. Kostym: Elin Hallberg. Ljus: Karl Svensson

Som av en händelse är det tyrannernas tid på teatern i Göteborg. Shakespeares Lear och Leontes, i olika dramer, tävlar i maktens blindhet och destruktivitet.

Och på lilla scenen på Stadsteatern, alltmer etablerad, ges en uppsättning inspirerad av Timothy Snyders skrift ”Om tyranni – tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet”. Det handlar om politik, och Donald Trumps uppstigande till den yttersta makten är en katalysator för denna motståndsbok.

I Carolina Frändes regi har uppsättningen dock inte hamnat i motståndsstrategier, utan i vad som sker i det som synes ske. Är det så att det som sker stort, det sker tyst (Erik Gustaf Geijer, ”Odalbonden”), eller att det som sker tyst, det sker skumt? Här tillämpas tankarna hos Snyder på en svensk verklighet, ja en särskilt göteborgsk verklighet. Där har jag inte samma emotionella engagemang som hemmapubliken, som liksom hoppar till om man nämner ”Västra länken”. Här nämns den några gånger: västra länken, västra länken. (Det är en politiskt kontroversiell underjordisk spårväg.) Men här finns också mer generella triggers som Donald Trump och Vladimir Putin.

Annons
Annons

Medan berättelsen rullas fram plockar skådespelarna vartefter loss liksom pusselbitar som de fogar samman till något bakom scenen. Där väcks min nyfikenhet

Jag kommer till föreställningen efter att ha sett Backa teaters pjäs om ekonomi, så teatral i sin pedagogik. Här ser det annorlunda ut: skådespelarna försöker inte fånga oss med annat än sin berättelse. Nu minns jag bara en spelscen, då Lisa Lindgren gestaltar en något svårintervjuad man på hans kolonilott. Det ger extra energi. Annars är synd på skådespelare som Eva Johansson, Johan Karlberg, Victoria Olmarker och Caroline Söderström att de får gestalta så litet. Det teatrala består mest av ljud, musik av Beatles och Doors (tidsmarkörer) och några projicerade bilder.

Men här pågår också något mer. Scenen inramas av kulisser, som samtidigt är ett slags urklippsark, typ sådana man kan bygga en båt eller ett flygplan i balsaträ utifrån. Medan berättelsen rullas fram plockar skådespelarna vartefter loss liksom pusselbitar som de fogar samman till något bakom scenen. Där väcks min nyfikenhet; denna verksamhet blir en parallell till det pusslande som sker i själva berättandet, om en ekonomisk-politisk verklighet som förefaller så märklig att jag blir osäker på om den är sann eller fiktion. Kanske spelar det inte så stor roll. Om det är påhittat, är det trots allt trovärdigt påhittat.

De hemliga, utomparlamentariska maktförbindelserna, som alltid handlar om pengar, blir en motsats till det öppna samhället, där medborgarna har koll

I vilket fall handlar det sammantaget om hotet mot demokratin, om allt det som sker i det fördolda. De hemliga, utomparlamentariska maktförbindelserna, som alltid handlar om pengar, blir en motsats till det öppna samhället, där medborgarna har koll, vet vad det handlar om, åtminstone i stora drag.

Hemligheterna leder ju också till konspirationsteorier, som oftast förvillar blicken och leder bort från den verkliga makten, som här visar sig ha globala förgreningar.

Föreställningen slutar med att vi får se det vi har sett fram emot: byggsatsen hopfogad. Det är ingen lösning på gåtan, men för tankarna till Eugene Ionesco, den totalitära maktens skildrare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons