Viktigast för Mattias Jensen och Stefanie Antonilli när de dansar kizomba är vad de kallar ”connection”, alltså en både fysisk och mental kontakt.
Viktigast för Mattias Jensen och Stefanie Antonilli när de dansar kizomba är vad de kallar ”connection”, alltså en både fysisk och mental kontakt. Foto: Allis Nettréus

Socialdans – storstadens heta ”må bra”-trend

Sugen på att nystarta året med pardans? Utbudet av så kallad socialdans är rikare än någonsin. Bara i Stockholm arrangeras danskvällar med kizomba, fox, salsa eller tango flera gånger i veckan. En ny trend är att turas om att föra och följa.

Publicerad
Efter reklamen visas:
Allt fler vill dansa pardans

Som att kramas i takt – så kan dansen kizomba te sig för utomstående. Ändå är den angolanska pardansen, som i olika varianter har fått fäste i Sverige under de senaste åren, en aning mer komplex än så.

24-åriga Stefanie Antonilli, genusstuderande och van socialdansare, upptäckte kizomban på youtube för fyra år sedan och fastnade direkt:

– Det är något med de synkade stegen, de raka benen, de isolerade höftrörelserna och musiken. Det var så snyggt, jag blev frälst!

Både Mattias Jensen och Stefanie Antonilli dansar främst  urban kiz, en stil utvecklad från kizomban.
Både Mattias Jensen och Stefanie Antonilli dansar främst urban kiz, en stil utvecklad från kizomban. Foto: Allis Nettréus

Dansat har människan gjort i alla tider och i alla kulturer. Till Sverige kom den första pardansen, polskan, på 1600-talet.

Därefter följde en strid ström av pardanser från kontinenten, till exempel vals, polka och schottis. På 1900-talet gjorde foxtrot och olika swingdanser, som bugg och balboa, sitt intåg, liksom latinamerikanska danser som tango och salsa.

Det är något med de synkade stegen, de raka benen, de isolerade höftrörelserna och musiken. Det var så snyggt, jag blev frälst!

På senare år har flera nya danser börjat spridas via ett allt rikare kursutbud – som kizomba, semba och brasiliansk zouk (se ordlistan). Det är även möjligt att dansa till traditionella danser som mixats och dansas till nutida musik. En sådan variant är foxkiz, en blandning av kizomba samt fox, bachatango och neotango.

Annons

Begreppet ”socialdans” används framför allt om olika typer av pardans, men också för att beskriva tillställningar där dansandet är i fokus. Hos de arrangörer som ger danskurser övergår ofta kursen i öppen socialdans.

Nybörjare som behöver hjälp att våga sig ut på dansgolvet kan, till framför allt svenska pardanser, få hjälp av ”taxidansare”. Det är personer som ofta är knutna till en dansskola, och som särskilt ser till att dansa med nybörjare.

 Mattias Jensen går ut och dansar en eller ett par gånger i veckan, och åker ibland på kizombafestivaler utomlands för att dansa.
Mattias Jensen går ut och dansar en eller ett par gånger i veckan, och åker ibland på kizombafestivaler utomlands för att dansa. Foto: Allis Nettréus

Stefanie Antonilli behöver ingen introduktion – hon har dansat sedan hon var barn: street, jazz, salsa och reggaeton. I dag är det kizomba som gäller, och hon går på socialdans minst en gång i veckan. Det var så hon lärde känna den 34-årige webbutvecklaren och ”kizomberon” Mattias Jensen, som liksom Stefanie främst dansar urban kiz, en stil utvecklad från kizomban.

Annons

I kizomban känner man minsta lilla rörelse den andra gör. Då krävs det att man är väldigt lyhörd för att dansen ska bli bra.

Mattias Jensen är också en erfaren dansare. Som barn tävlade han bland annat i tiodans, och har därefter dansat salsa och bachata. Men kizomba liknar ingen annan dans, menar han:

– Det handlar mest om att jag också lyssnar på den musiken, även när jag inte dansar. Det gör att dansandet också blir en starkare musikalisk upplevelse, säger Mattias Jensen.

Viktigast för Mattias och Stefanie när de dansar kizomba är vad de kallar ”connection”, alltså en både fysisk och mental kontakt.

– I salsa är det lättare att köra sin egen grej, utan att det påverkar den man dansar med så mycket, säger Stefanie Antonilli. I kizomba, däremot, är varenda liten detalj viktig. Man känner minsta rörelse den andra gör. Det kräver att man är väldigt lyhörd för att dansen ska bli bra.

Ändå kan den åtråvärda känslan av flow vara svårfångad. Utfallet av en kväll på ett ställe med socialdans har också med den egna inställningen att göra, menar Stefanie.

Annons

Tidigare gick hon på socialdans och satsade på att få dansa med de allra bästa för att ”jaga bra danser”. Det resulterade ofta i att danskvällen blev stressig – och hon själv besviken.

– I dag försöker jag att vara mer öppen och se det som är bra i varje dans. Jag kanske testar något nytt och försöker släppa på prestationen, då blir det mycket roligare. Man vet aldrig om en dans kommer att bli bra. Det är lite av drivkraften till att fortsätta, säger hon.

Det är världens endorfinkick. Om jag bara får några sådana danser på en kväll, då går jag därifrån och älskar allt med livet.

Flow är också beroende av ens egen dagsform, partner, musik och stämning. Och – förmågan att sätta hjärnan på paus.

– De enda gånger jag lyckas stänga av mina tankar och mitt kontrollbehov är när jag dansar. Då försvinner tid och rum – det är som att sväva, säger Stefanie.

Stefanie Antonilli har dansat olika stilar, men när hon upptäckte kizomban på youtube blev hon frälst. ”Jag tittade nog på alla videor som fanns”, säger hon.
Stefanie Antonilli har dansat olika stilar, men när hon upptäckte kizomban på youtube blev hon frälst. ”Jag tittade nog på alla videor som fanns”, säger hon. Foto: Allis Nettréus
Annons

För Mattias Jensen kan en bra låt vara det som hjälper honom att uppnå flow:

– Det är då det blir det mer än dans. Om personen jag dansar med känner att jag rör mig på ett annat sätt, och hon kan hänga med i det – då blir det magiskt. Det är världens endorfinkick. Om jag bara får några sådana danser på en kväll, då går jag därifrån och älskar allt med livet.

Det har hänt att jag har puttat bort personer som gått över gränsen på dansgolvet. I dag pratar man mer öppet om trakasserier och övergrepp inom dansvärlden, det är bra.

Den nära kroppskontakten kan också ställa till problem. Dansvärlden skiljer sig inte från resten av samhället vad gäller sexuella trakasserier, menar Stefanie Antonilli. Hon har många gånger upplevt att den hon dansat med inte har lyssnat på hennes signaler och därför kommit för nära eller haft händerna på fel ställen.

– Det har hänt att jag har puttat bort personer som gått över gränsen på dansgolvet. Tyvärr är det nog många som inte markerar på det viset, för att de kanske tror att det är så dansen ska vara eller för att vara artiga. Men i dag pratar man mer öppet om trakasserier och övergrepp inom dansvärlden, det är bra.

Annons
”En av de saker jag älskar med kizomba är att det kan se så enkelt ut, trots att det egentligen är så svårt”, säger Stefanie Antonilli.
”En av de saker jag älskar med kizomba är att det kan se så enkelt ut, trots att det egentligen är så svårt”, säger Stefanie Antonilli. Foto: Allis Nettréus

En annan trend inom socialdans handlar om vem som ska – eller vill – föra. På dansskolan Queersalsa Stockholm lär sig alla deltagare att både föra och följa. En onsdag kväll strömmar salsans kärnrytm clave ur högtalarna i en källare vid Nytorget i Stockholm. Paren på dansgolvet övar på höger- och vänstersnurrar, och hur man som följare vet vilket håll som gäller just denna gång.

Att alla lär sig att inta rollen som både förare och följare ger en mer jämställd dans, menar Johan Björk, som tillsammans med danspartnern Peter Helm driver skolan. Utan att tvingas in i dansens traditionella könsroller får också varje dansare större möjligheter att hitta sitt eget uttryck, menar han.

Att stå så nära, ha ögonkontakt och ta på en människa som man inte känner var först väldigt obekvämt och läskigt.

Annons

På Queersalsa Stockholm arbetar man också aktivt med att skapa trygghet på dansgolvet. Vissa dansare kan tycka att det är obekvämt att dansa väldigt nära, andra upplever att vissa grepp i dansen – som när man exempelvis har en arm nära halsen eller båda armarna bakom ryggen – är obehagliga.

– Då kan vi instruktörer lära ut verktyg både för att förstå ens danspartners gränser och komma ur sådant som upplevs som obehagligt, säger Johan Björk.

En dansare på plats denna kväll är Filip Källner. Han är 25 år, och arbetar till vardags som saxofonist i en orkester. Intresset för dans har funnits länge, men under uppväxten upplevde han inte att det var något han kunde syssla med som kille. Först ifjol bestämde han sig för att anmäla sig till en danskurs. Att valet föll på salsa berodde främst på att han gillar musiken.

Salsadansandet har varit roligt, men till en början också jobbigt, berättar Filip.

– Att stå så nära, ha ögonkontakt och ta på en människa som man inte känner var först väldigt obekvämt och läskigt. Det kändes också viktigt att inte inkräkta på den andres personliga utrymme. Så tycker jag fortfarande att det känns ibland.

Men när allt stämmer – då är det också värt allt:

– När man hittar flowet, möter varandra och kroppen är i samklang med musiken är det fantastiskt. Då kan jag hålla på och dansa hur länge som helst.

Både Mattias Jensen och Stefanie Antonilli dansar främst urban kiz, en stil utvecklad från kizomban.

Foto: Allis Nettréus

Mattias Jensen går ut och dansar en eller ett par gånger i veckan, och åker ibland på kizombafestivaler utomlands för att dansa.

Foto: Allis Nettréus

Stefanie Antonilli har dansat olika stilar, men när hon upptäckte kizomban på youtube blev hon frälst. ”Jag tittade nog på alla videor som fanns”, säger hon.

Foto: Allis Nettréus

”En av de saker jag älskar med kizomba är att det kan se så enkelt ut, trots att det egentligen är så svårt”, säger Stefanie Antonilli.

Foto: Allis Nettréus