Annons

Thomas Gür:Socialdemokraterna kan bli tredje största parti

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Den dysfunktionella migrations- och integrationspolitikens effekter sprider sig nu till andra politikområden, men S tycks inte förmå lämna småaktigheten bakom sig.

Under strecket
Publicerad

Det fanns en tid då S och M gjorde upp om för landet avgörande frågor som försvar, energi, skatter eller invandring. De andra partierna fick anpassa sig. Det skapade samförstånd och stabilitet.

Förslag om att få till den typen av S&M-överenskommelser (avsiktlig ordlek) framförs fortfarande här och där. Sommaren 2015 var det LO:s dåvarande vice ordförande Baudin som tyckte att M skulle göra upp med S om invandringen. Men M:s dåvarande ordförande Kinberg Batra avvisade inviten. Något senare, våren 2018, skickade M-ledaren Kristersson en invit till S om att göra upp om migrationspolitiken före valet. Denna gång var det han som blev avvisad.
På S-märkta Folkbladet och liberala Expressens ledarsidor brukar Widar Andersson respektive Anna Dahlberg emellanåt önska sig att ett M- och S-samarbete eller att ett samregerande kommer till stånd.

Men det kommer inte att hända. I grunden handlar det om enkel matematik. M och S tillsammans utgör inte längre riksdagens majoritet, och de måste i så fall ta in ett eller annat stödparti. Och vilket kattrakande sådant kan utvecklas till fick vi belägg för i samband med turerna kring regeringsbildningen förra hösten.

Annons
Annons

Vad som från M-håll blev uppenbart var att såväl S som de partier som M hade hoppats på, C och L, hellre agerade utifrån sin ovilja att ha med SD att göra än vad som kunde anses ligga i nationens intresse. (Deras motargument är givetvis att det aldrig kan ligga i nationens intresse att ha med SD att göra – utom tydligen när SD ställer sig bakom deras politik).

Från moderat sida stärktes denna bild när regeringen till och med i en så allvarlig fråga som bekämpandet av gängkriminaliteten började med att förklara att SD inte var välkomna till samtal. För M:s del handlar det inte om någon kärlek till SD, utan att det automatiska exkluderandet blir en bekräftelse på att S inte går att lita på.

Ty den dysfunktionella migrations- och integrationspolitikens effekter sprider sig nu till andra politikområden som rättsfrågor, arbetsmarknad, bostadspolitik, välfärdspolitik, kommunernas ekonomi, gränsskyddet med mera. En storkoalition i migrationspolitiken med flera partier skulle sålunda också behöva ta itu med dessa politikområden. Och då duger det inte att S till och med i en så avgörande och enkel fråga som gängkriminalitet och dödskjutningar inte förmår att lämna småaktigheten bakom sig.

Socialdemokraternas agerande i denna del bådar inte gott för dess egen framtid som politisk kraft. På senare tid har ett antal ledande S-politiker, inte minst sådana vars invandrarbakgrund vaccinerar dem mot anklagelser om rasism och annat beklagansvärt, signalerat en omorientering som har pekat i dansk riktning. Alltså en socialdemokrati som söker fånga upp den i migrations- och integrationspolitiken restriktiva och kritiska opinionen.

Men som det ser ut nu är det mer sannolikt att S inte förmår att göra en sådan omorientering, än att man lyckas att slå in på den danska vägen. I så fall kommer vi att se Socialdemokraterna bli till landets tredje största parti.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons