Chantal Mouffe, filosof.
Chantal Mouffe, filosof. Foto: Staffan Löwstedt

”Socialdemokratin har övergivit ’rasisterna’”

Vänsterns demonisering av sina motståndare som ”rasister”, ”sexister” och ”homofober” gynnar bara de högerpopulistiska partierna. Det säger den belgiska filosofen Chantal Mouffe i en intervju med SvD, och anklagar socialdemokratin för att ha övergivit arbetarklassen.

Publicerad

Vänstern måste rycka upp sig och börja ta tillbaka väljarna från Front National, menar belgiska filosofen Chantal Mouffe. I Frankrike föredrar många av vänsterns traditionella väljare Marine Le Pen. Att stöta bort dem är ingen klok strategi, skriver Mouffe i sin bok ”Till vänsterpopulismens försvar”, som kom på svenska i våras.

Hennes kritik är hård: ”Att kategorisera högerpopulistiska partier som ’extremhöger’ eller ’nyfascister’ och skylla deras framgångar på anhängarnas låga utbildningsnivå är naturligtvis väldigt bekvämt för mitten-vänsterkrafterna. Det är ett enkelt sätt att diskvalificera dem utan att behöva erkänna mitten-vänsterblockets eget ansvar för deras framväxt.

Genom att bilda en ’moralisk’ front som utesluter ’extremister’ från den demokratiska debatten tror sig de ’goda demokraterna’ kunna stoppa flodvågen av ’irrationella’ passioner. Att på detta sätt demonisera ’fienderna’ till det blocköverskridande samförståndet kan vara en moraliskt uppbygglig strategi, men politiskt är den utarmande.”

Mouffe har varit verksam som politisk teoretiker sedan 1980-talet, och är nu professor i statsvetenskap vid University of Westminster. Vad hon önskar sig framgår av bokens titel – högerpopulismen ska besegras med en självsäker populism från vänster. Hur skulle en sådan populism se ut i praktiken? På den punkten är boken inte särskilt tydlig. Jag fick tillfälle att fråga henne om det när hon besökte Göteborg i slutet av september.

Chantal Mouffe.
Chantal Mouffe. Foto: Staffan Löwstedt
Annons

Var du frustrerad när du skrev din bok?

– Inte frustrerad, jag ville slå larm! Vänstern är fullständigt handfallen.

Det är lätt att tröttna på uttryck som ”någonstansare” och ”varsomhelstare”, men de kan ses som ett mer eller mindre klumpigt försök att beskriva vår tids politiska konfliktlinjer, som är annorlunda än 1900-talets. Var går de viktigaste konfliktlinjerna enligt dig?

– För mig går den viktigaste konfliktlinjen just nu mellan folk som försvarar nyliberalismen, som påstår att det inte finns några alternativ. Och å andra sidan de som ifrågasätter nyliberalismen och vill etablera ett annat slags hegemoni.

Men vem gillar nyliberalism? Är inte det en 1980-talsidé vars bästa tid redan är över?

– Macron, för guds skull! När Macron kom till makten gick hans analys ut på att problemet med Frankrike var att Frankrike inte fullt ut hade genomgått en nyliberal revolution. Han uttrycker sig inte så, men han försvarar en politik som är typisk för nyliberalismen.

Jag tror inte att Sanders, om han vinner, skulle bli en vänsterversion av Donald Trump.

Annons

Kritiken mot högerpopulismen går ut på att den korrumperar det offentliga samtalet, att den exploaterar folks missnöje utan att erbjuda några lösningar. Kan du vara säker på att en populism från vänster inte skulle göra samma sak?

– Ja, därför att för mig är Bernie Sanders en vänsterpopulist, och jag tror inte att Sanders, om han vinner, skulle bli en vänsterversion av Donald Trump. Med vänsterpopulism menar jag en politisk strategi, det är inte en ideologi. Man konstruerar ett ”vi” och ett ”de”, det är vad det handlar om.

Och vilka är ”de” denna gång?

– De nyliberala krafterna. Huvudmotståndaren är den finansiella kapitalismen.

Vi behöver bryta med nyliberalismen.

Men vissa högerpopulister är också emot global kapitalism. För den ungerska regeringen är George Soros mycket användbar som fiende att skylla alla problem på.

– För mig är Orbán inte någon typisk högerpopulist. Han representerar någon sorts illiberal demokrati, men det gör honom inte till populist. Ordet ”populist” håller på att bli absurt, de som försvarar status quo använder det om alla som inte är överens med dem. Det vi ser i dag är en spricka mellan en liten grupp obscent rika människor och resten av befolkningen, något som jag kallar en oligarkisering av samhället. Ojämlikheten har ökat exponentiellt, det har dokumenterats av personer som Thomas Piketty. Effekten på medelklassen har varit dramatisk. Medelklassen blir fattigare, vi befinner oss i en situation som påminner om de oligarkiska regimer som fanns i Latinamerika. Ska vi reparera modellen litegrann, som de socialdemokratiska partierna gör? Jag säger nej. Vi behöver bryta med nyliberalismen.

Annons

Vad borde vänstern göra för att besegra högerpopulismen?

– I valet 2017 vann Jean-Luc Mélenchons parti La France insoumise två distrikt, Marseille och Amiens, som var riktigt starka fästen för Marine Le Pen. Socialisterna och en stor del av vänstern sade: Man ska inte ens prata med folk som röstar på Le Pen. De är obotliga rasister, sexister, homofober. La France insoumise fick kritik från vänster för att de stödde de gula västarna: De där människorna är fascister, man ska inte prata med dem. Men varför röstar folk på Le Pen? Mitt svar är: för att socialdemokraterna har övergivit dem.

Chantal Mouffe.
Chantal Mouffe. Foto: Staffan Löwstedt

– Socialdemokraterna brukade försvara jämlikhet, men de har förvandlats till nyliberaler. Om de tror att det inte finns några alternativ till den nyliberala globaliseringen, hur ska de kunna tala med globaliseringens förlorare? Det kan de inte. Det här är så tydligt i Frankrike. För fyra–fem år sedan fanns det en tankesmedja som hette Terra Nova. I en av sina rapporter skrev de: arbetarklassen är förlorad, de röstar nu på Le Pen, vi kommer inte att få tillbaka dem. Vi ska koncentrera oss på medelklassen och invandrarna. De sade uttryckligen ”låt oss glömma arbetarklassen”.

Annons

Det var ett misstag?

– Naturligtvis var det ett misstag! De överlät åt Marine Le Pen att representera arbetarklassen.

Invandring är en het fråga i många europeiska länder. Hur borde en vänsterpopulist tala om den?

– Istället för att demonisera folk som röstar på Le Pen borde vänstern och socialdemokratin ägna sig åt självkritik. De behöver förstå vad de har gjort för fel när de förlorade dessa väljares röster. I grunden, tror jag, är dessa väljares krav ett demokratiskt krav, det är ett motstånd mot den postdemokratiska situation som nyliberalismen har lett till. Om högern och vänstern är likadana när du ska gå och rösta har vi ett demokratiskt underskott. Jag tror inte att folk röstar på högerpopulistiska partier för att de är rasister och sexister innerst inne, jag tror att de röstar på dem för att dessa partier erbjuder ett narrativ för deras problem.

Front national åker dit och säger: ni vet, vi förstår era problem, det är invandrarnas fel. Och om det är det enda narrativet, då blir det så.

– Vad vänsterpopulismen ska göra är att erkänna deras krav, men ge dem ett annat uttryck. Det är viktigt att förena de socioekonomiska kraven med feministerna, med antirasisterna, med hbtq och naturligtvis att också ge ett ekologiskt svar på dessa frågor. François Ruffin, som kandiderade för La France insoumise, berättade för mig att när han åkte till Amiens och diskuterade med folk som röstade på Le Pen började han förstå varför de gjorde det. Det är en region med många nedlagda industrier, Front National åker dit och säger: ni vet, vi förstår era problem, det är invandrarnas fel. Och om det är det enda narrativet, då blir det så. Men eftersom Ruffin diskuterade med dem fick han dem att ändra sig: det är inte invandringen, det är de nyliberala krafterna. Efteråt var det flera som kom fram och sade: du har rätt, vi ska rösta på dig.

När du säger det här, vilket gensvar möter du från vänstern? Får du vänner eller fiender?

– Både och!

Får du några vänner på högerkanten, kanske vänner som du inte vill ha?

– Det finns folk till höger som håller med om min diagnos, att vi upplever en kris som beror på nyliberalismen, men de håller inte med om min lösning. De säger: hon har rätt, men lösningen är högerpopulistisk politik. Så jag skulle inte kalla dem vänner.

Chantal Mouffe.
Chantal Mouffe. Foto: Staffan Löwstedt

Chantal Mouffe.

Foto: Staffan LöwstedtBild 1 av 3

Chantal Mouffe.

Foto: Staffan LöwstedtBild 2 av 3

Chantal Mouffe.

Foto: Staffan LöwstedtBild 3 av 3