Efter reklamen visas:
TOPPVIDEO – MAROCKO

Enormt ökenprojekt – solen kan bli ”nya oljan”

Ute i Saharas öken står Afrikas högsta byggnad – en gigantisk pinne med en lysande sol på. Marockos mål med över 50 procent förnybar energi är inom räckhåll och nu går Saharas sol på export. Allt började med en kung som satte ned foten. Följ med till världens största termiska solkraftverk.

Uppdaterad
Publicerad

Öknen. I tanken varm och mjuk. Stekande sol och inträngande sanddynor på ständig flykt. Men inte här vid Saharas port. Här är allt hårt, stenigt och ogästvänligt. Det är även vägen hit. En hisnande resa i skymningen på slingrande vägar, över höga berg. En by med kokande kärl på gatan blir civilisationens sista utpost. Sedan timmar av kompakt mörker, som endast lyses upp av några få ensamma lyktstolpar.

När solen går upp vaknar byborna i Atlasbergen och i de små samhällena i öknen som byggts upp kring prunkande oaser. De brukar jorden med krökta ryggar och enklast möjliga redskap. Det råder fattigdom, men inte armod.

Här tycks tiden ha stannat.

Efter reklamen visas:
Så fungerar världens största solkraftverk

Men plötsligt tänds lampan och en "andra sol" uppenbarar sig. Ljusskenet bländar på mils avstånd. Det är dags för Afrikas högsta torn – den 246 meter höga spektakulära centralpunkten i ett nio miljarder dollar-projekt – solenergiparken Ouarzazate Solar Power Station, att göra sitt jobb. En stolt Mustapha Sellam, chef för anläggningen, möter upp i den – också med västerländska mått mätt – minimalistiska entrén.

– Över 7 000 stycken tolv meter höga heliostater, eller speglar, reflekterar solljuset mot tornets mitt och Noor 3 producerar 150 megawatt med hjälp av CSP-teknik – ”Concentrated Solar Power”. Det är en effektiv metod för att både fånga in och lagra solenergi.

Innan vi får besöka vad som marknadsförs som världens största solenergipark som ska förse drygt en miljon människor med el och med en total effekt på drygt 580 megawatt, så gäller det att ta del av säkerhetsinstruktionerna. Iklädda skyddskläder får vi se en storslagen reklamfilm som förklarar projektets förträfflighet, blandat med torra säkerhetsföreskrifter – som var på området det finns heta rör som man inte bör ta på. Alltsammans är övervakat av ett rejält tilltaget kungaporträtt.

Det lysande tornet i öknen syns från mils avstånd. Och den gigantiska solkraftsanläggningen kan ses från rymden.
Det lysande tornet i öknen syns från mils avstånd. Och den gigantiska solkraftsanläggningen kan ses från rymden. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Mustapha Sellam vill inte tala om kungen eller vilken roll han spelat för att klara av att på drygt tio år bygga inte bara ett solenergiprojekt med en yta lika stor som stadskärnan i huvudstaden Rabat, utan också vägar, dammar och ett fungerande elnät som når ända till Spanien. Han säger att han är ingenjör och i stället vill berätta om lagring av solenergi.

– En saltblandning – ”molten salt” – hettas upp av den samlade solenergin till drygt 550 grader. Den pumpas vidare till en ångturbin som driver en generator. Men den kan också förvaras i en isolerad tank som gör att solenergin kan lagras i 7,5 timmar och helt enkelt användas när solen gått ned.

Han lyser upp. Lagringen är det verkligt unika.

Mustapha Sellam, chef för anläggningen, med det lysande tornet i Noor 3 långt i bakgrunden.
Mustapha Sellam, chef för anläggningen, med det lysande tornet i Noor 3 långt i bakgrunden. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Den så kallade termiska solkraften, som skiljer sig från vanliga solceller, kräver rejält med direktverkande sol och passar därför särskilt bra i öknen. Och lagringsförmågan är vad som gör tekniken intressant. Solenergi i alla former spelar en viktig roll när det gäller att ersätta fossila bränslen, framför allt på global nivå.

Så fungerar Noor 3

Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet vid Chalmers i Göteborg, talar om en solcellsboom.

– Nu är solenergi kommersiellt, det vill säga ekonomiskt gångbart utan någon form av stöd, på väldigt många marknader runt om i världen. Från att vara en liten nischmarknad i början av 2000-talet är nu solceller den snabbast växande energikällan globalt. Både Kina och Indien utmanar med enorma solcellsparker och Kina är numera den klart största producenten av både solenergiteknik och solel.

Ändå är utbyggnadspotentialen globalt fortsatt stor. Solceller täckte endast 2,6 procent av världens elanvändning 2018 och det installeras ungefär hundra gigawatt per år, vilket motsvarar ungefär hundra stora kärnkraftverk i effekt. Solceller genererar dock inte el alla timmar på året, som kärnkraft teoretiskt kan (men sällan gör). Den termiska solkraften skiljer sig dock från den traditionella genom att ha en viss lagringsförmåga.

I Sahara kan det bli 50 grader varmt. Med en storskalig utbyggnad av sol- och vindkraft här skulle den förnybara energin kunna täcka hela världens behov.
I Sahara kan det bli 50 grader varmt. Med en storskalig utbyggnad av sol- och vindkraft här skulle den förnybara energin kunna täcka hela världens behov. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Att just Marocko satsar stort på solenergi är självklart med tanke på att landet i princip inte har haft någon egen produktion av fossila bränslen, och att energianvändningen bedöms öka med fem procent årligen – allteftersom fler avlägsna byar elektrifieras. Klart är att insamling av solenergi är en väg att gå.

Vatten däremot, är en bristvara på tröskeln till jordens största ökenområde och det används både till avkylning och för att tvätta solpaneler och speglar rena från damm och smuts. Vi återkommer till problemen med vattenanvändningen, för att i stället ta avstamp i frågan om hur viktig solenergin är för att klara den globala uppvärmningen under Parisavtalets 1,5-gradersmål.

– Till jordens yta kommer det ungefär femtusen gånger mer solenergi än all energi vi använder per år. Solenergi är vår civilisations möjlighet – och tio miljarder människor som lever som svenskar klarar vi bara av klimatmässigt om vi har tillräckligt med solenergi, förklarar Björn Sandén.

Solenergi är också demokratiskt i så måtto att den finns över hela klotet, medan exempelvis vattenkraften främst är samlad på några få ställen.

I byarna runt omkring solkraftverket har invånarna – som i många fall själva saknar el – vant sig vid en andra sol på himlen.
I byarna runt omkring solkraftverket har invånarna – som i många fall själva saknar el – vant sig vid en andra sol på himlen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Tillbaka på tröskeln till Sahara. Moln börjar torna upp sig över Atlasbergen, trots över 3 100 utlovade soltimmar per år. Vi får bråttom och frågar försynt om det ändå inte är regnmoln vi ser. Mustapha Sellam skakar på huvudet, för moln är dåligt för företaget och i dag ska han ju visa upp anläggningen från sin allra bästa sida för utländska medier.

– I Sverige regnar det, inte här, säger han utan att titta mot himlen.

Vi åker kilometer efter kilometer på spikraka vägar längs hundratals rader av solpaneler som sträcker sig så långt ögat når. De olika anläggningarna, Noor 1 till IV, ser ovanifrån ut som ett hav av speglar – men från bilfönstret blir alltsammans en ostämd gnisselkör som likt silverfärgade solrosor följer den brännande solen. Också Noor 1 är en termisk anläggning, men här består solfångarna av konkava speglar som riktar strålarna mot en vätska som hettas upp till cirka 400 grader, och med en knappt hälften så lång lagringstid som Noor 3.

En kittlande känsla infinner sig. För teoretiskt skulle inte mer än ett par procent av Saharas ökenyta behövas för att täcka hela världens elbehov. Men hittills ska främst dessa termiska solfångare tillsammans göra att Marocko klarar sitt offensiva energimål på 42 procent förnybart år 2020. Och 52 procent 2030. För det har kungen bestämt.

– Vi har en kung och hans beslut att satsa på förnybart står fast och ruckas inte av exempelvis val vart fjärde år. Han har också förstås skickliga rådgivare vid sin sida, säger Hicham Bouzekri, chef för forskning och utveckling på Masen – Moroccan Agency for Sustainable Energy – det statligt ägda bolag som ska se till att kungen blir nöjd och landet blir ledande inom förnybar energi.

Hicham Bouzekri, chef för forskning och utveckling på Moroccan Agency for Sustainable Energy, tror att kungens makt skyndat på utvecklingen.
Hicham Bouzekri, chef för forskning och utveckling på Moroccan Agency for Sustainable Energy, tror att kungens makt skyndat på utvecklingen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Marocko ska bli vad Saudiarabien har varit för oljan, men inom solenergi, förklarar Mr Bouzekri. Och vad kan då vara bättre än att satsa på storslagen termisk solkraft och en framtida export till Europa?

Genom historien har det funnits många storslagna planer på att bygga ut Sahara. I början av 2000-talet väcktes drömmen om ”The super grid” – ett gigantiskt sammankopplat elnät som bland annat skulle finansieras av Världsbanken, EU och Europeiska investeringsbanken. Förankringen var dock dålig och projektet anklagades för att vara nykolonialistiskt. Dessutom kom Arabiska våren och geopolitisk instabilitet emellan och alltsammans förpassades till byrålådan.

Nu faller tunga regndroppar över Ouarzazate Solar Power Station och det lysande tornet stängs ned. Extrem torka och häftiga regn – allt i klimatförändringarnas spår – är Mustapha Sellams värsta fiender.

Men det är inte de enda utmaningarna för den termiska solenergin, enligt professor Björn Sandén. Han påtalar att kostnadsutvecklingen inte är lika gynnsam för de här storskaliga anläggningarna som för traditionella solceller.

– Många i kraftbranschen har länge talat om stora termiska solkraftverk, som har en turbin och därför mer liknar vanliga kraftverk. En miljon år av eldande, och det faktum att vi har byggt hela vårt välfärdssamhälle på ångmaskinen, gör sitt till. Det är väldigt mycket känslor i ingenjörsbranschen som gör att man tror på det man en gång lärt sig konstruera och tycka om.

Det är alltså inte här den riktigt stora potentialen finns?

– Solceller är lätta att massproducera till skillnad från stora kraftverk och det är också där priset har sjunkit kraftigt, säger Björn Sandén.

Staden kallas ”porten till öknen” och är känd både för sin solkraftspark och för att vara inspelningsplats för såväl Game of Thrones och Lawrance of Arabia.
Staden kallas ”porten till öknen” och är känd både för sin solkraftspark och för att vara inspelningsplats för såväl Game of Thrones och Lawrance of Arabia. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Men i Ouarzazate Solar Power Station är man nöjd med sina resultat så här långt. Anläggningen har sparat in miljontals ton koldioxid (3,7 miljoner ton ska sparas på solenergi och 5,6 miljoner på vindkraft 2020). Exakt hur mycket vet inte Mr Bouzekri. Heller inte när hela anläggningen – inklusive byggnationen – blir koldioxidneutral.

– Men jämför med att uppföra kolkraftverk, säger han.

Hur är det då med vattenåtgången, vilket är en kritisk fråga för alla som lever och verkar i öknen? Mr Bouzekri förklarar att det är något de arbetar med konstant och att de tagit fram alternativa luftkylnings- och återanvändningssystem för att spara på det rinnande ökenguldet.

Med pekfingret i luften:

– Vi skapar mer vatten än vi förbrukar. Förr använde vi fossila bränslen i våra avsaltningsanläggningar, men inte längre.

Marocko är ett utmärkt exempel på att det går att ställa om elproduktionen till förnybart. Förutom termiska solkraftverk har landet stora vindkraftverksparker och även pumpkraft i bergen. En dubbelt så stor anläggning som den i Ouarzazate är planerad och ändå är Marocko fattigt jämfört med övriga arabvärlden. Fyrtio procent av kvinnorna är analfabeter och klassklyftorna är stora.

Tusentals speglar fördelade på fyra anläggningar i öknen fångar upp solens strålar med lite olika tekniker i Marockos gigantiska solprojekt.
Tusentals speglar fördelade på fyra anläggningar i öknen fångar upp solens strålar med lite olika tekniker i Marockos gigantiska solprojekt. Foto: Masen

Men med hjälp av bland annat stora utländska investeringar och en enväldig kung som har genomdrivit en konstitutionell reform där hållbar utveckling är inskrivet som en rättighet för alla medborgare, så har nu Marocko placerat sig på andra plats efter Sverige på den internationella utsläppslistan CCPI (Climate Change Performance Index) 2019. Där det bland annat tas hänsyn till ett lands aggregerade resultat vad gäller utsläpp av växthusgaser, andelen förnybar energi, energianvändning och klimatpolitik.

Lika intresserade som Marocko och kung Muhammad VI är av miljö- och klimatfrågor, lika ointresserat verkar landet vara av att försöka lösa ockupationsfrågan i Västsahara. Där räcker det inte med att förbjuda plastpåsar, planera för spårtrafik och plantera skog. Det är helt enkelt ett land med många bottnar, stora klyftor. Både mörker och sol. Mängder av sol som bara börjat samlas in.

Är solenergi vägen att gå för att lösa klimatekvationen?

– Potentialen är så stor så inget hindrar den här utvecklingen, säger professor Björn Sandén.

Hicham Bouzekri ler när han får samma fråga. Förklarar att alla förnybara källor måste användas för att en global omställning ska kunna ske. Och att de redan bevisat det. De kan i dag exportera grön el till bland annat Spanien.

Ingen hägring. Ljuset från tornet i Noor 3 är så starkt att det bländar. Anläggningarna här ska kunna ge el till en miljon människor är planen.
Ingen hägring. Ljuset från tornet i Noor 3 är så starkt att det bländar. Anläggningarna här ska kunna ge el till en miljon människor är planen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Än är vägen lång. Och i öknen når ögat ofta ända till horisonten. Och där möter fiktionen verkligheten. Är det ett riktigt fort vi ser där borta – eller något som byggts upp som scenerier till Game of Thrones, Gladiator eller Lawrence of Arabia, som alla har spelats in här?

Över allt reser sig ett bländande torn, för ögat lika filmiskt som de kvarlämnade gamla kulisserna – men som omvandlar öknen till en energioas. I skymningen försvinner ljuset snabbt när tornet släcks, men solenergin räcker ytterligare ett par kritiska timmar.

Vi vänder åter över Atlasbergen på smala vägar som är under ombyggnad. De ska breddas. Säkras upp. Moderniseras. Ett massivt mörker har åter lagt sig. Hit, till bergsbyarna, når inga elledningar.

Det lysande tornet i öknen syns från mils avstånd. Och den gigantiska solkraftsanläggningen kan ses från rymden.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 8

Mustapha Sellam, chef för anläggningen, med det lysande tornet i Noor 3 långt i bakgrunden.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 2 av 8

I Sahara kan det bli 50 grader varmt. Med en storskalig utbyggnad av sol- och vindkraft här skulle den förnybara energin kunna täcka hela världens behov.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 3 av 8

I byarna runt omkring solkraftverket har invånarna – som i många fall själva saknar el – vant sig vid en andra sol på himlen.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 4 av 8

Hicham Bouzekri, chef för forskning och utveckling på Moroccan Agency for Sustainable Energy, tror att kungens makt skyndat på utvecklingen.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 5 av 8

Staden kallas ”porten till öknen” och är känd både för sin solkraftspark och för att vara inspelningsplats för såväl Game of Thrones och Lawrance of Arabia.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 6 av 8

Tusentals speglar fördelade på fyra anläggningar i öknen fångar upp solens strålar med lite olika tekniker i Marockos gigantiska solprojekt.

Foto: MasenBild 7 av 8

Ingen hägring. Ljuset från tornet i Noor 3 är så starkt att det bländar. Anläggningarna här ska kunna ge el till en miljon människor är planen.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 8 av 8