Annons

SolsidanSolsidan-filmen: För snäll för att vara riktigt rolig

Skilsmässor, lånad sperma och påtvingad bantning är visserligen lovande premisser. Men är då detta filmen som den imponerande långköraren till tv-serie förtjänar? Nja.

Under strecket
Publicerad

Solsidan

Regi
Felix Herngren, Måns Herngren
Genre
Komedi
Medverkande
Josephine Bornebusch, Malin Cederblad, Henrik Dorsin, Frida Hallgren, Felix Herngren

Manus: Jesper Harrie. Längd: 1.44. Barntillåten

Betyg: 3 av 6

Sockerfri champagne, känsloadjektivet ”skavigt”, att hoppa över lunchen som dietmetod, folk som ”gillar” sina egna foton på Instagram. Och så en medelålders man i lycra som sådär i förbifarten pratar om att ”äventyrsfnaska med nån mellanchef på Spotify”.

Japp, som antropologiskt gräv i samtida vita konsumtionsvanor förtjänar onekligen Felix Herngrens skapelse ”Solsidan” något slags pris. Som serielångkörare var ”Solsidan” imponerande: inte alltid jätterolig, men extremt konsekvent i sin blottläggning av en navelpetande övre medelklass där det värsta som kan hända är att ens barn blir sossar.

Är detta då filmen som serien förtjänar? Nja.

Att den skulle blåsas upp till långfilm kändes givet: dels med tanke på den utstuderat moderna tematiken, men såklart också för att den hyst några av våra mest omhuldade komiker och skådisar, från Mia Skäringer till Henrik Dorsin. Är detta då filmen som serien förtjänar? Nja.

Startpunkten är i alla fall effektiv: Anna och Alex ska separera. Det är dock en såpass otraumatisk separation att de väljer att outa den på julaftonens drinkmys (vissa paralleller går att dra till startscenen i Woody Allens ”Fruar och äkta män”), och i scenen därpå har det redan gått flera månader.

Annons
Annons

Sin murriga gillestugevilla har de kvar, men Anna är nu ihop med en soft äventyrssnubbe som bor i en husbil (Henrik Schyffert i en, det måste sägas, perfekt typecasting) medan Alex lever varannanveckasliv i en trist lägenhet och försöker undkomma Oves umgängesinviter.

Efter reklamen visas:
Klipp från Solsidan

Ove och frun Annette i sin tur har fått veta att han är steril vilket ger upphov till frenetisk jakt på lånesperma, och hemma hos Fredde och Mickan är Fredde mitt uppe i ett plågsamt bantningsprojekt och tvingas även förhålla sig till att hans dömande kommunistfarsa (Sven Wollter, såklart) flyttat hem. Kommunisten visar sig dock ha ett hus i överklassnästet Torekov, vilket borgar för det obligatoriska miljöbytet halvvägs in.

Lovande premisser, absolut, men ur dem kommer just inget som motiverar långfilmsformatet. För ”Solsidan” the movie är i storleksbytet lika radikal, det vill säga inte alls, som de julspecialer som hakats på allt från ”Downton Abbey” till ”The office”.

Den är visserligen välspelad och välskriven – manusförfattaren Jesper Harrie utgår från att publiken faktiskt fattar undertexter – men precis som med Herngrens tematiskt besläktade tv-serie ”Bonusfamiljen” från i fjol är det för snällt för att det ska vara roligt, inte minst i hur man hanterar den centrala relationskrisen.

Den nyfunna finstämdheten i ”Solsidan” känns bara missmatchad.

I ”Bonusfamiljen” var mjukheten möjligen motiverad, men den nyfunna finstämdheten i ”Solsidan” känns bara missmatchad. Dels med tanke på hur högt berättelsen hittills levt på sin raljanta komik, dels för oss som vårdar minnet av ”Vuxna människor”, Felix Herngrens och Fredrik Lindströms briljanta gamla Stockholmssatir som även den skildrar ett äktenskap i fritt fall.

”Solsidan” är en annan film för en annan tid, ja, men den hade behövt en stor dos av sin föregångares sälta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons