Annons

13 tonguesSom att se en kalligraf ystert släppa loss i neon

Ur ”13 tongues”.
Ur ”13 tongues”. Foto: Liu Chen-hsiang

Ett rörligt konstverk. En andlig ceremoni. Cloud Gate från Taiwan bjuder in oss till en annan värld, dunkel och starkt lysande.

Under strecket
Publicerad

Ur ”13 tongues”.

Foto: Lee Chia-yeh

Ur ”13 tongues”.

Foto: Liu Chen-hsiang

Ur ”13 tongues”.

Foto: Lee Chia-yeh

13 tongues

Genre
Dans
Medverkande
Cloud Gate Dance Theatre of Taiwan
Var
Dansens hus
Koreografi
Cheng Tsung-lung

Musik: Lim Giong. Konstdesign: He Jia-sing. Projektioner: Ethan Wang. Ljus: Shen Po-hung. Kostym: Lin Bing-hao

Som en besvärjelse mot allt ont som rider världen just nu ljuder en klocka metalliskt i Dansens hus fullsatta salong. En dansare svänger den rytmiskt fram och åter alltmedan nio svartklädda gestalter radar upp sig på scenen, beredda att med sina kroppar och röster (sång och skrik) föra oss in i en annan värld, ceremoniell och utlevande, främmande och bekant, dunkel och lysande. Där andarna anas och okända krafter verkar.

”13 tongues” är något så sällsynt som ett omfattande gästspel från Taiwan. Gruppen Cloud Gate Dance Theatre of Taiwan grundades 1973 av koreografen Lin Hwai-min som döpte sitt kompani efter den äldsta kända dansen i Kina. Och det är just blandningen av tradition och modernitet som har blivit ensemblens signum. Dansarna tränas i tai-chi, kampsport, samtida dans och balett. Verken de framför bygger på folklore och asiatisk mytologi med modern twist.

Ur ”13 tongues”.
Ur ”13 tongues”. Foto: Lee Chia-yeh
Annons
Annons

Ur ”13 tongues”.

Foto: Liu Chen-hsiang

Gruppens nya konstnärliga ledare Cheng Tsung-lung arbetar också i den andan, hans ”13 tongues” är en märklig men också verkningsfull stilmix både koreografiskt och musikaliskt – av slag som hänför och väcker associationer men ibland känns lite ofokuserad. Titeln syftar på en gatuartist med en skatt av berättelser som härrör från koreografens barndomsminnen av ett livligt Taipei.

Visuellt är det hela anslående, det är som att se ett rörligt konstverk växa fram i händerna på en osynlig kalligraf. Penslarna dansar först i svart bläck, därpå badas pappret i färg, och till sist kommer en djärv attack i lysande neon. I finalen släpper ensemblen loss i färgstarka kreationer. Den sökande, stundtals vilsna och irrationella människomassan verkar befriad – ett gäng glada lysmaskar.

Ur ”13 tongues”.
Ur ”13 tongues”. Foto: Liu Chen-hsiang

På sätt och vis kan konceptet påminna om Ryska baletten i 1910-talets Paris – eller 1970-talets vurm för det andliga. Koreografiskt hittar man spår från både öst och väst, mjuk styrka, elaborerade händer, solister som sticker ut från kollektivet. I några scener bildas processioner, en gestalt i neon lyfts upp och svävar ovan sina följare likt en schaman. En dröm, måhända; kvar av illusionen blir bara ett tomt skal.

Här finns säkert symboler och berättelser som går västerlänningen förbi. Men den mäktiga karpen som simmar i projektionen över fonden får nog ses som ett vackert tecken på hopp, uthållighet, mod och kärlek. Just det vi behöver nu.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons