Annons
Recension

AstroekologiSom en Tranströmer i science fiction-kostym

I Johannes Heldéns sparsmakade naturlyrik är ekokatastrofen redan ett faktum. Blåvalar och elefanter är utdöda, och det är hög tid för människan att söka sig vidare ut i universum för att skapa helt nya ekosystem.

Under strecket
Publicerad

Den prisbelönte poeten och konstnären Johannes Heldén är född 25 maj 1978 och utbildad vid Valands konsthögskola samt Kanazawa School of Art i Japan.

Foto: Malin HoelstadBild 1 av 3
Foto: Malin Hoelstad / Svenska DagbladetBild 2 av 3

Johannes Heldéns katter Chester och Lex finns representerade i ”Astroekologi”, bland annat med sina tassavtryck.

Foto: Malin Hoelstad.Bild 3 av 3

Den prisbelönte poeten och konstnären Johannes Heldén är född 25 maj 1978 och utbildad vid Valands konsthögskola samt Kanazawa School of Art i Japan.

Foto: Malin HoelstadBild 1 av 2
Foto: Malin Hoelstad / Svenska DagbladetBild 2 av 2
1/2

Den prisbelönte poeten och konstnären Johannes Heldén är född 25 maj 1978 och utbildad vid Valands konsthögskola samt Kanazawa School of Art i Japan.

Foto: Malin Hoelstad
2/2
Foto: Malin Hoelstad / Svenska Dagbladet

Astroekologi

Författare
Johannes Heldén
Genre
Poesi
Förlag
Albert Bonniers Förlag
ISBN
9789100143282

69 s.

**Den brittiske filosofen **Timothy Morton myntar i en bok från 2013 begreppet ”hyperobjekt” som en beteckning för de händelser och fenomen som är så storskaliga att de tycks svåra för oss att föreställa oss. Hans främsta exempel är vår tids ekologiska omvandlingar. Den globala uppvärmningen och massutrotningen av arter är förändringar som påverkar hela vår civilisation, men som ändå – på grund av sin gigantiska omfattning – tycks för abstrakta att relatera till.

Kanske är det därför vi har så svårt att agera politiskt inför hotet om miljöförstöring. Här finns en samtidens paradox; i en tid där vi på digital väg fått tillgång till vårt långa förflutna på ett sätt som aldrig förr, tycks vi samtidigt fullständigt oförmögna att föreställa oss vår närmsta framtid.

**En omställning **av vårt förhållningssätt tycks kräva en omställning av tänkandet, nya erfarenhetsformer att tillägna oss dessa insikter med. I samtida poesi och konst finns också en rörelse mot icke-antropocentriska perspektiv; nya sätt att tala om och skapa konst där människan inte görs till alltings mått, som omformulerar hennes roll i ekosystemet.

Annons
Annons

Johannes Heldéns katter Chester och Lex finns representerade i ”Astroekologi”, bland annat med sina tassavtryck.

Foto: Malin Hoelstad.Bild 1 av 1

Konstnären och poeten Johannes Heldén, som i sina verk med mutlimediala medier utorskar människans relation till teknologin och naturen, är ett exempel på detta. Han debuterade som poet 2003 med diktsamlingen ”Burner” och har sedan dess gett ut ett tiotal textverk, varav flera är digitala. Hans senaste dikt, ”Astroekologi”, lanseras samtidigt som tryckt bok och digitalt verk, och sätts i maj också upp som performance på Dramaten.

Även i den tryckta boken har Heldén förenat olika medier. Den inleds med en tecknad karta över en gård omgiven av ett skogslandskap. Utplacerade numreringar hänvisar vidare till foton på naturdetaljer och enskilda diktrader, som skriver fram en lågmält sparsmakad naturlyrik.

Johannes Heldéns katter Chester och Lex finns representerade i ”Astroekologi”, bland annat med sina tassavtryck.
Johannes Heldéns katter Chester och Lex finns representerade i ”Astroekologi”, bland annat med sina tassavtryck. Foto: Malin Hoelstad.

Till skillnad från mer stelbent samtida ekopoesi är naturen här en storhet som aldrig separeras från civilisationen eller den mänskliga teknologin. I den mest idylliska naturtablån etableras det manipulerade: ett sparrisland av genmodifierade plantor växer igen, ett ekosystem uppstår i ett obemannat rymdskepp, naturen övertar ett gammalt köpcentrum. I Heldéns verk är teknologin alltid en del av biologin; hos honom finns ett konsekvent utraderande av skillnaden mellan naturligt och artificiellt, teknologi och liv.

Annons
Annons

Det är Tranströmer i ett slags postdystopisk mundering. Och liksom i många tidigare verk lånar Heldén av science fiction-genrens inventarier. Diktsamlingen avslutas med en illustrerad ”Astroekologisk ordlista”, där vi får veta att koloniseringen av andra planeter påbörjats, liksom massutrotningen. Här läser vi att blåvalen dog ut år 2026, elefanten 2031.

Det är inte konstigt att Heldén är så omtyckt av såväl forskar- som konstvärlden, då han i sitt konstnärs- och författarskap kombinerar två av de hetaste fälten inom humanistisk forskning just nu: antropocenforskning och digital humaniora. Men kanske är ”Astroekologi” mer idé och teori än sinnlig upplevelse. Språkligt och poetiskt är boken inte lika intressant och oväntad som till exempel den tidigare diktsamlingen ”Science fiction” (2010), som besatt en helt annan lyrisk puls och anspänning. Den digitala versionen är också en besvikelse, en enkel hemsida man klickar sig igenom på tre minuter.

Men i det faktum att Heldén sätter de små skalorna – den partikulära naturtablån och det personliga diktjaget – i relation till det astronomiska, finns någonting verkligt intressant. I ”Astroekologi” relateras naturen till igenkännbara popkulturella fenomen, som animefilmen ”Prinsessan Mononoke”, samtidigt som den inom dikten förblir något som inte kan infångas, som är radikalt heterogent. Det kan förstås som ett försök att skriva fram ett nytt, ekologiskt erfarenhetsmodus, ett slags sinnlig omdistribuering av vårt sätt att tilägna oss vår omvärld. För ja, kanske kan poesin hjälpa oss att föreställa oss det oföreställbara – hyperobjekten som är vår tids ödesfrågor – genom att sätta dem i relation till det subjektiva och enskilda. Det är ett transformativt arbete, fascinerande att följa.

”Kan vi ana stora händelser rusa mot oss genom tiden, som katter kan känna ett åskväder långsamt stiga över horisonten?”, skriver Heldén, och kanske är det denna aning som ”Astroekologi” i slutändan vill – och åtminstone bitvis lyckas – frammanna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons