X
Annons
X

Som ett pojkband – fast bättre och smartare

Ren popperfektion! Troye Sivans musik är bred, gjord för listorna – men hans gayperspektiv ger liv och nerv åt musiken.

1/2

Troye Sivan

Foto: Apega/IBL
2/2

Troye Sivan

Foto: Michael Buckner/IBL
Betyg: 4 av 6

Bloom

Artist
Troye Sivan
Genre
Pop
Musikbolag
Universal

Kan den bredaste, listklättrande popmusiken ha ett sådant innehåll att det är direkt avgörande för människors liv? Det unga popskottet Troye Sivans lättsamma musik har faktiskt det. Troye är en 23-årig kille från Sydafrika och Australien som redan lagt stora filmroller, ett album och en Youtube-karriär till historien. "Bloom" är hans andra album och med sitt korta omfång, bara 35 minuter, är det en fulländad smocka förklädd i mjuk och lätt popmusik. 

Troye Sivan är gay och sjunger och skriver sina låtar ur sitt perspektiv, vilket innebär att de heta kärlekslåtarna som "Bloom", de hjärtekrossade sångerna som "Postcard" och alla de andra låtarna är riktade till ett "you" som är en annan man. Det må låta självklart och oproblematiskt, men är fortfarande 2018 helt unikt på den plattform av superbred listpopmusik, där Troye Sivan rör sig.

Troye Sivan ”Bloom” Foto: TT

Eftersom Troye Sivans målgrupp är en medveten och öppen publik, är det inte alls lika uppseendeväckande som när den forne Odd Future-medlemmen Frank Ocean kom ut i samband med sitt album "Channel orange" 2012. 

Annons
X

Men det är ändå en livsviktig utveckling av popmusiken och för unga avgörande att ha en förebild som Troye. Han verkar i en genre där det låtskrivar- och producent-monopol som innehafts av straighta män i medelåldern i decennier, äntligen börjar brytas. Med artister som Troye får vi istället höra popmusik skriven från hjärtat av den person som verkligen är nära publiken.

Resultatet är ärligt, äkta och nyskapande där de andra perspektiven som ger ett helt nytt liv till musiken. Samma sak som inträffar när fler unga kvinnor får ta plats i den viktiga låtskrivarstolen.

Troye Sivans popmusik låter knappast som någonting ovant. Han är som en manlig version av Taylor Swift eller Camila Cabello, ett boyband som växt upp och fusionerats ihop till en enda kropp. Det görs mängder av den här typen av popmusik, men Troye Sivans låtar är bättre, smartare, subtilt förändrade. Fast genren är medelålders, lyckas hans låtar bli moderna utan att det blandas in element som hiphop eller r’n’b.

Det är bara ren popperfektion, och propptjockt med låtar som gjorda för film eller tv-serier.

"The good side" sticker kanske ut mest med sin nedtonade produktion. Det är Troyes tappning av Father John Misty-americana och förvånansvärt klockren i sin indieromantik. "My my my" är en sådan där skrik-sjunga-med-i-bilen-låt, medan "Postcard" kräver att man stannar och lyssnar på den sorgsna och Coldplay-stora berättelsen. "What a heavenly way to die" flirtar med både James Blake och The Smiths i texten och är skivans allra mest glimrande pärla. Jag kan inte lyssna mig mätt på Troyes försiktiga sång, där han svar-körar med sig själv, den göttiga gitarren eller de Whitney Houston-blå syntarna.

Som han sjunger, "What a heavenly way to die, what a time to be alive".

Annons
X
Annons
X

Troye Sivan

Foto: Apega/IBL Bild 1 av 3

Troye Sivan

Foto: Michael Buckner/IBL Bild 2 av 3

Troye Sivan ”Bloom”

Foto: TT Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X