X
Annons
X

”Sommarstugan kanske är en symbol för otroheten”

Att avsky en plats kanske är lättare än att vara rasande arg och besviken på din man? Jag undrar om du behöver ta ett extra varv kring vad otroheten har gjort med dig. Det skriver SvD:s nya psykolog Jenny Jägerfeld i ett läsarsvar.

Läs mer om Psykologen
SvD:s psykolog Jenny Jägerfeldt svarar på en läsarfråga om otrohet.
SvD:s psykolog Jenny Jägerfeldt svarar på en läsarfråga om otrohet. Foto: IBL och SvD

Fråga: Min man har under tre månaders tid haft en affär på sitt sommarställe och i den stad där stället finns och där hon bor. Jag har aldrig, trots åtta år tillsammans och två små barn, varit där.

Kan tillägga att vi nyss hade fått vårt andra barn när otroheten uppdagades och det var inte han som själv berättade.

Otroheten började med en grabbhelg där han hade varit på förfest med några yngre kvinnor. Tyvärr fortsatte sedan detta och blev mer av en relation med en av dem. Han ljög om att han skulle till sommarstället och jobba med huset. Han lämnade mig själv hemma med två små barn – (varav ett bara några veckor gammalt) – i fem dygn i rad vid tre tillfällen, vilket jag tyckte var fel redan innan otroheten uppdagades. Flera andra lögner och svek är kopplade till otroheten och vad han gjort ”där uppe”.

Annons
X

Jag känner ett oerhört stort motstånd, dels till sommarhuset, dels till staden. Jag kopplar samman platsen med allt grisigt som han har gjort mot mig. Vi går på rådgivning och han har brutit relationen med den andra kvinnan.

Vi går framåt och faktiskt så har många saker blivit bättre än före otroheten. MEN jag kan inte se hur jag någonsin skulle vilja åka till den där platsen. För mig är det klart sammankopplat med allt som hänt och jag vill inget annat än att han säljer sin del i huset och aldrig åker dit igen.

Vi har redan ett gemensamt sommarhus närmare där vi bor. Han säger dock att han inte vill sälja för att han har minnen därifrån som liten och vill att våra barn ska få leka där någon gång. Det vänder sig i magen på mig när han säger något om staden eller huset och det gör så ont att tänka på allt som hänt där och hur han kunnat göra så här mot mig (och barnen!).

Jag tycker att han kan sälja sin del i huset.

Är det destruktivt att hata stället? Jag hatar det nämligen mer än något annat. Jag är så oerhört sårad då han har varit som en annan människa där, varit ute på stan med henne – som om de vore ett par. Han har till och med träffat hennes bror och en gång även låtit henne träffa vår son. Han ljög om att han ville ha en far- och sonhelg, men i själva verket träffade de henne, och vår son är för liten för att ”skvallra”...

Vi klarar oss verkligen bra utan det där stället. Och jag tycker att han kan sälja sin del i huset för att visa att han prioriterar mig och våra barn nu. Det stället är bara förknippat med ångest, måsten och svek för mig. 

Vilka är dina tankar kring detta?

Jenny Jägerfeld: Hej! Jag är väldigt ledsen att höra om din mans otrohet, om sveket och lögnerna som har omgärdat den. Otrohet kan göra så fruktansvärt ont och innebär ett kraftigt slag mot tilliten i en relation – inte bara tilliten till den andre, utan även tilliten till sitt eget omdöme. Varför förstod jag inte? Varför såg jag inte? Det är lätt att känna sig lurad och kanske lite dum.

När den initiala krisen är över tror jag att det är viktigt att försöka förstå varför detta inträffade.

Hur man väljer eller kanske snarare klarar av att hantera en otrohet blir en kritisk punkt. För vissa betyder ett one-night-stand att relationen är över, andra kan återhämta sig från en otrohetsaffär som har sträckt sig över flera år. I det här fallet finns flera komplicerande faktorer. Att det pågick i månader, att han inte berättade själv, att han drog in er son i lögnen, att han låtsades arbeta på huset när du tog hand om era barn.

I ditt brev låter det ändå som att ni är eniga om att ni vill fortsätta tillsammans. Ni går på rådgivning och han har avslutat relationen till den andra kvinnan.

Du berättar inget om hur er relation såg ut före otroheten, även om du skriver att vissa saker faktiskt blivit bättre. En föreställning som omgärdar otrohet är ofta att relationen har varit dålig. Men så behöver inte alltid vara fallet. Jag har suttit i samtal med ett antal personer som bedyrar att de älskar sin partner men som ändå är otrogna. Det handlar inte om att de vill fly relationen eller inte längre är kära eller inte tänder på sin partner, utan snarare att affären väckt något hos dem som de inte känt på länge. Att vara åtrådd eller känna sig levande igen. Och att det är det de velat komma åt.

Din man behöver lyssna och ta emot.

Det lättaste är givetvis att enbart fördöma otrohetsaffären och stanna vid det, men det är sällan särskilt användbart i en terapeutisk kontext, och definitivt inte om man har valt att fortsätta tillsammans.

När den initiala krisen är över tror jag att det är viktigt att försöka förstå varför detta inträffade. Det handlar inte om att minska betydelsen av otroheten eller lyfta bort skulden från din man. Men för att kunna reparera behöver man ofta förstå. Ni behöver undersöka varför det hände. Vad det betydde för honom och varför det hände just då. Du skriver ju till exempel att ni har två små barn och då är det lätt att förstå att ni inte längre har haft lika mycket tid för varandra. Vilka andra faktorer spelar in?

I ditt brev fokuserar du mycket på sommarhuset som du märkligt nog aldrig har varit i. Och jag kan verkligen förstå och sympatisera med din känsla av avsky inför platsen. Men jag undrar ändå om sommarhuset inte har blivit en symbol för allting som har med otroheten att göra? Kanske är det lättare att avsky ett sommarhus än att vara rasande arg och besviken på den man som du valt att fortsätta leva med och som är far till dina barn?

Det gör att jag undrar om du behöver ta ett extra varv i parterapin kring vad otroheten har gjort med dig. Kanske har ni gått för snabbt förbi dina känslor av svek, sorg, ilska, och måste backa ett steg? Din man behöver lyssna och ta emot. Undersök vad det skulle betyda för dig emotionellt och symboliskt om han väljer att sälja sin del i huset. Och vad det skulle innebära om han behåller den.

Det är egentligen bara du som kan svara på om det är möjligt för dig att bygga upp din tillit till honom och fortsätta att reparera relationen om han prioriterar att ha kvar sitt hus, trots dina starka känslor kring det hela.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

SvD:s psykolog Jenny Jägerfeldt svarar på en läsarfråga om otrohet.

Foto: IBL och SvD Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X