Annons

WHO varnar: Sömnbrist ett globalt hälsoproblem

Foto: Christine Olsson/TT

Skulle det göra någon skillnad för mänskligheten ifall vi började sova mer? Svaret är ett entydigt ”ja”, skriver Matthew Walker, personer som sover för lite orsakar betydande kostnader för både företag och länder.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 2
Bild 2 av 2

För 100 år sedan sov knappt två procent av den amerikanska befolkningen sex timmar eller mindre varje natt. I dag är det nästan 30 procent av de vuxna amerikanerna som gör det.

National Sleep Foundation offentliggjorde 2013 en rapport som satte detta sömnunderskott i skarpt fokus. Mer än 65 procent av den vuxna amerikanska befolkningen får under arbetsveckan inte de sju till nio timmars sömn som rekommenderas. I det globala perspektivet är läget inte bättre. I Storbritannien och Japan till exempel uppger 39 respektive 66 procent av alla vuxna att de sover mindre än sju timmar per natt. Sömnförsummelsens starka underström drar fram i alla industriländer, vilket är skälet till att WHO numera beskriver sömnbrist som ett globalt hälsoproblem. På det stora hela är det varannan vuxen i industrivärlden (omkring 800 miljoner människor) som varje vecka sover mindre än vad de behöver.

En viktig sak är att många av dessa personer uppger att de inte sover så lite som de gör för att de vill det eller tror sig behöva så lite. Om man tittar på hur länge folk i industrivärlden sover på helgerna, så ser allting helt annorlunda ut. Då är det inte längre ynka 30 procent av de vuxna som sover åtta timmar eller mer utan nästan 60 procent. Varje helg försöker alltså enorma människomassor desperat betala tillbaka på den sömnskuld de dragit på sig under arbetsveckan. Men som vi sett gång på gång i den här boken fungerar inte sömn som ett lån på banken. Hjärnan kan aldrig få tillbaka den sömn den en gång mist. Det är ett lån med den allvarligaste sortens straffränta och vi kan aldrig betala tillbaka det över tid.

Annons
Annons

Men varför ska nu samhället bry sig om individens problem? Skulle det verkligen göra någon skillnad för mänskligheten i stort ifall vi tänkte annorlunda om sömn och började sova mer? Skulle det spela någon roll för våra yrkesliv och för företagen, för den kommersiella produktiviteten, för lönerna, för våra barns skolgång och utbildning eller för vår moraliska natur? Svaret är ett entydigt ”ja”, och det har ingen betydelse om du är företagsledare eller anställd, sjukhusdirektör eller undersköterska, statstjänsteman eller militär, policyprofessionell eller personlig assistent. Svaret är detsamma för alla, och det av fler skäl än du kan föreställa dig.

Sömn och arbete

Sömnbrist är dåligt för i princip alla viktiga egenskaper som krävs för i princip alla sorters arbeten. Varför är det då så många som överskattar personer som underskattar sömn? Vi hyllar ju gärna de högt uppsatta chefer som ”sliter” och skickar mejl klockan ett på natten för att sedan komma till jobbet kvart i sex; vi berömmer de ”krigare” som i åtta dagar i sträck har rest genom fem olika tidszoner på sju olika flygningar. I många affärskretsar finns det en överlagd, djupt rotad arrogans när det kommer till sömn – det är meningslöst och löjligt att sova, menar man. Inställningen är fullständigt absurd, i synnerhet om man betänker hur känslig affärsvärlden är i många andra frågor när det gäller anställdas hälsa, säkerhet och uppförande. Som min Harvardkollega Charles Czeisler påpekat så finns det ändlöst med bestämmelser på varje arbetsplats gällande rökning, droger, alkohol, etik och förebyggande åtgärder mot skador och smittspridning. Men att de anställda sover alldeles för lite – ett till område där skador och död hotar i bakgrunden – finner man sig i eller berömmer till och med. Den här inställningen har fått fortleva delvis för att många företagsledare gör misstaget att likställa den tid som ägnas åt ett visst ärende med hur väl och effektivt ärendet hanteras. Det stämde inte ens på fabrikerna under den klassiska industrialismen, det är en fullständig vanföreställning och dessutom en som kostar en massa pengar.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

En studie som gjorts på fyra stora amerikanska bolag har kommit fram till att otillräcklig sömn orsakar kostnader på närmare 2 000 dollar per anställd och år i förlorad produktivitet. Bland de anställda som sov allra minst steg denna siffra till mer än 3 500. Det kan låta försumbart, men om man skulle visa de här siffrorna för någon av bolagens ekonomer så skulle de raskt räkna ut att det innebär en nettokapitalförlust på över 50 miljoner dollar årligen. Du kan fråga vilken bolagsstyrelse som helst om de har lust att åtgärda ett problem som kostar deras företag mer än 50 miljoner dollar om året. Omröstningen skulle bli snabb och enhällig.

En oberoende rapport från tankesmedjan RAND Corporation om det ekonomiska priset för otillräcklig sömn borde fungera som en väckarklocka för både bolagsstyrelser och ministrar. Personer som i snitt sover mindre än sju timmar per natt orsakar tydligt förhöjda statsfinansiella kostnader för sina länder, jämfört med anställda som sover mer än åtta timmar per natt. För den amerikanska och japanska staten vållar otillräcklig sömn kostnader på 411 miljarder dollar respektive 138 miljarder dollar per år, som framgår av Figur 16a. Därefter följer Storbritannien, Kanada och Tyskland.

Figur 16 a

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Figur 16 b

Figur 16a är något missvisande, då den visar absoluta tal (kostnader på grund av sömnbrist) i länder med mycket varierande befolkningsstorlek. Vi kan jämföra siffrorna med ett annat mått: hur sömnbristen påverkar bruttonationalprodukten (BNP), det vill säga den totala ekonomiska aktiviteten i ett land, i sig ett slags mått på landets ekonomiska hälsa. I det perspektivet ter sig läget ännu sämre, vilket framgår av Figur 16b. Otillräcklig sömn gör att många länder går miste om mer än 2 procent av sin BNP – motsvarande hela militärkostnaden i de allra flesta länder. Nästan lika mycket som ett land brukar satsa på utbildning. Tänk om vi kunde göra upp med den nationella sömnskulden − då skulle vi kunna lägga nästan dubbelt så mycket av vår BNP på våra barns utbildning! Vilket är ytterligare ett skäl till varför finansdepartement världen över borde tänka lite mer på sömn och fundera på att skapa nationella incitamentsstrukturer för en sund sömnkultur.

Hur kommer det sig då att undersövda personer orsakar sådana kostnader för sina företag och länder? Många av de stora och framstående företag som jag brukar föreläsa för är intresserade av nyckeltal (KPI), de indikatorer som används för att mäta effektiviteten i en viss verksamhet, så som nettoöverskott, kommersiell framgång eller hur snabbt man når sina mål. Vad gäller de anställdas effektivitet finns det många indikatorer som brukar användas; bland de vanligaste är kreativitet, intelligens, motivation, hur hårt man anstränger sig, effektivitet, samarbetsförmåga, känslomässig stabilitet, social förmåga och uppriktighet. Alla dessa egenskaper försämras överlag hos den som sover för lite.

Annons
Annons

Redan tidiga studier på området visade att kortare sovtid leder till generellt lägre arbetstakt och långsammare genomförande av basala arbetsuppgifter. Det vill säga – trötta anställda är inte produktiva. Och de kommer med färre och sämre lösningar på de problem som uppstår under arbetets gång.

Med åren har vi förfinat våra metoder för att mäta effekterna av otillräcklig sömn på anställdas insatser, produktivitet och kreativitet. I synnerhet det sistnämnda är ju något som brukar beskrivas som motorn i den tekniska innovationsindustrin. Men om du låter deltagarna i ett experiment fritt välja mellan en rad arbetsuppgifter, från de enkla (kanske att lyssna av röstmeddelanden) till de komplicerade (som att dra upp riktlinjer för ett invecklat projekt som kräver en kreativ problemlösarförmåga), så upptäcker du att de personer som sovit för lite de föregående dagarna också är de som konsekvent väljer de enklare uppgifterna. De letar efter en enkel utväg, och på vägen dit får de färre goda idéer än sina utsövda kollegor.

Det är förstås möjligt att den sortens personer som väljer att sova mindre inte tycker om att utmanas, så att det ena inte direkt behöver hänga samman med det andra. Trots allt − sammanträffanden är inte orsaker. Men om man låter en person genomgå den här sortens experiment två gånger – en gång när hon sovit ordentligt och en gång när hon sovit för lite, så att hon kan utgöra sin egen kontrollgrupp − då märker man att lättjan förstärks av eller sätter in först med sömnbristen. Sömnbrist är med andra ord en kausal faktor.

Undersövda anställda bidrar alltså i lägre grad med goda lösningar till de löpande utmaningarna i arbetet. De påminner snarast om en grupp människor på träningscyklar – alla ser ut att trampa, men de kommer ingenstans. Och många anställda tänker kanske inte på att den som är mindre produktiv på grund av sömnbrist behöver jobba mer för att komma i mål. Sömnbristen gör att du ofta måste arbeta längre, med fler sena kvällar, så att du kommer hem senare, går och lägger dig senare och ändå måste gå upp tidigt – det blir en negativ spiral. Men varför koka upp vattnet på mellanvärme när man kan göra det på halva tiden på högsta värme? Folk brukar säga att de inte sover tillräckligt för att de har för mycket på jobbet. Utan att vilja sticka ut hakan eller irritera någon brukar jag svara att anledningen till att de har så mycket kvar i slutet av arbetsdagen kanske är att de inte har sovit ordentligt natten innan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons