Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Sovande domare är inte ett hot mot systemet

Det var i Nacka tingsrätt som en förhandling tas om efter att en domare somnat.
Det var i Nacka tingsrätt som en förhandling tas om efter att en domare somnat. Foto: Jan Collsiöö/TT

Det är naturligtvis oacceptabelt att en rättegång måste tas om på grund av sovande domare. Men domen ska inte ses som ett argument mot nämndemannasystemet, skriver Mårten Schultz om ett uppmärksammat mål i Nacka tingsrätt.

Under strecket
Publicerad

Jag beställde en ny dom från Nacka tingsrätt. Den behandlar grov brottslighet. En man döms för bland annat mordförsök till tio års fängelse och en annan man för misshandel, till åtta månaders fängelse. Mordförsöket har bestått i ett antal hårda knivhugg.

Det finns några aspekter av domen som har juridiskt intresse. Domstolens underkännande av en nödvärnsinvändning och påföljdsbestämningen har visst intresse. Tingsrättens beskrivning av så kallat likgiltighetsuppsåt – mannen som dömdes för mordförsök fälldes för att han varit likgiltig inför den möjliga effekten att den knivhuggna personen kunde dö. Men det är inte denna juridik som är anledningen till att jag beställt domen.

Det här är nämligen inte första gången som tingsrätten skrivit en dom i fallet. Redan i juli dömdes de två männen för dessa gärningar. Även då ansåg tingsrätten att mordförsöket skulle medföra ett tioårigt fängelsestraff. Misshandelsbrottet betraktades i juli som ett grovt brott och gav då ett år och sex månaders fängelse. I den nya domen blev det istället åtta månaders fängelse, för misshandel av normalgraden.

Annons
Annons

Varför dömer tingsrätten i samma mål flera gånger, tänker ni nu? För att hovrätten konstaterat att ett grovt rättegångsfel förekommit vid tingsrättens första hantering av målet. En av nämndemännen hade sovit under förhandlingen. (Det här kan inte utläsas av den nya domen, som bara konstaterar att ett grovt rättegångsfel tidigare inträffat.) Målet behövde därför tas om.

Historier om sovande nämndemän har förekommit i åtminstone de trettio år som jag intresserat mig för juridik. (Mitt intresse började väldigt tidigt.) Det har dock varit svårt att veta om dessa historier återspeglat ett verkligt problem eller om det varit ett uttryck för en fördomsfull inställning till våra lekmannadomare, kanske med grunden i att nämndemännen i förhållandevis stor utsträckning rekryterats bland pensionärer.

Det är naturligtvis oacceptabelt att en rättegång måste tas om på grund av sovande domare.

Visst tror jag nog att många som varit åhörare på brottmål, särskilt sådana som sträcker sig över hela dagen eller dagar, har upplevt det som att ledamöter av domstolen passat på att ta en tupplur under förhandlingen. Men dessa intryck är faktiskt inte inskränkta till nämndemän. Det finns även exempel på att juristdomare påstås ha nickat till i rätten. Dessa påståenden kan säkert vara sanna i vissa fall, och felaktiga i andra.

I detta fall fann alltså hovrätten att invändningen om sovande domare förtjänade att tas på allvar. Hovrättsbeslutet ger en viktig signal om att rättsordningen betraktar det som allvarligt. Att juristdomaren och de andra nämndemännen ägnat förhandlingen full uppmärksamhet läker inte det fel som begås när en av rättens lekmannadomare sovit.

Det är naturligtvis oacceptabelt att en rättegång måste tas om på grund av sovande domare, med ekonomiska och mänskliga kostnader till följd. Men den här domen ska inte ses som ett argument mot nämndemannasystemet. Det finns många skäl som talar för en reform av rättegångsbalkens regler om lekmannadomare. Att en enskild nämndeman sover under en förhandling talar dock inte mer för nämndemannasystemets upphävande än en sovande rådman talar för ett avskaffande av juristdomare. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons