Annons

Sovmorgon i skolan fick resultaten att blomstra

Vi håller på att skapa en generation av missgynnade barn som lever förlamade av sömnunderskott.
Vi håller på att skapa en generation av missgynnade barn som lever förlamade av sömnunderskott. Foto: Berit Roald/TT

Sömniga elever lär sig sämre. Det insåg en skola i Minnesota, som senarelade skoldagen, fick utsövda elever och höjde prestationerna på standardprov dramatiskt. Skillnaden var så stor att den kan avgöra vilket universitet en student kan komma in på.

Under strecket
Publicerad

Senarelagda skolmorgnar

Ett ökande antal skolor i USA har revolterat mot modellen med tidiga morgnar och infört skoldagar som börjar vid biologiskt sett mer rimliga tider. Ett av de första försöken gjordes i staden Edina i Minnesota. Där lät man sina tonåringar börja 8:30 istället för 7:25. Efter reformen uppgav tonåringarna att de i snitt sov 43 minuter mer, vilket märktes tydligt i deras skolprestationer, som mättes i standardprov.

Året före reformen hade de främsta eleverna fått ett helt respektabelt resultat på i snitt 605 poäng på provets ordförståelsedel. Nästa år, efter att man gått över till senarelagda skoldagar, steg snittpoängen till 761 i samma toppskikt. Också resultaten på matematikprovet blev bättre, från i snitt 683 föregående år till 739 året efter reformen. Att man lät eleverna sova lite längre för att låta dem komma i bättre takt med sin orubbliga biologiska rytm, fick alltså ett omedelbart resultat – i snitt blev det totalt 212 poäng mer än tidigare. Det är en skillnad som avgör vilket universitet dessa tonåringar kan komma in på, något som helt kan förändra deras livsbana.

Annons
Annons

En del har velat ifrågasätta hur exakta och relevanta resultaten från Edina egentligen är, men vi har nu kunnat genomföra väl kontrollerade och mer systematiska studier på andra håll, och allting har bekräftats. Därför är det också många amerikanska kommuner (counties) i flera olika stater som har börjat gå över till senarelagda skoldagar. Och deras elever har gjort betydligt bättre ifrån sig på standardprov efter reformen. Också under de vanliga skoldagarna märktes det av tydliga förbättringar, allra mest dramatiskt under morgonlektionerna.

Att hålla fast vid alltför tidiga skolmorgnar är att uppsåtligt handikappa våra barn.

Det står helt klart att en trött, undersövd hjärna är föga mer än ett läckande såll med usel förmåga att ta emot och effektivt behålla det man försöker lära den. Att hålla fast vid alltför tidiga skolmorgnar är att uppsåtligt handikappa våra barn och beslå dem med utdragen, partiell amnesi. Att tvinga unga hjärnor att vakna för tidigt på morgonen är ett säkert sätt att se till så att de inte lär sig så mycket som de kan. Vi håller på att skapa en generation av missgynnade barn som lever förlamade av sömnunderskott. Senarelagda skolmorgnar är utan tvekan, högst bokstavligt, det enda intelligenta alternativet.

En av de mest oroväckande tendenserna på sistone på området sömn och hjärnans utveckling rör familjer med låg inkomst – och det är en tendens med direkt relevans för frågan om sömn och skola. Barn i familjer med sämre socioekonomiska förutsättningar får mindre sannolikt skjuts av föräldrarna till skolan, delvis för att deras föräldrar ofta har arbeten inom vård- eller tjänstesektorn som fordrar en tidig arbetsstart, vid sex eller tidigare. Sådana barn behöver därför oftare ta sig till skolan med skolbuss eller med andra färdmedel, vilket gör att de måste gå upp mycket tidigare än barn som får hjälp till skolan av en förälder. Följden blir att dessa redan missgynnade barn blir ännu mer missgynnade, då de ständigt tvingas att sova mindre än barnen från de mer välbärgade familjerna. Man ser här en ond cirkel som fortsätter från en generation till nästa – ett slutet system som det är mycket svårt att bryta sig ur.

Annons
Annons

Forskning har för övrigt också visat att förlängd sovtid genom senarelagda skoldagar på ett underbart sätt höjer närvaron i skolan, minskar uppförandeproblem och psykologiska problem och minskar bruket av alkohol och narkotika. En bra sak med senarelagda skolmorgnar är att skoldagen slutar senare. Och slutar skoldagen senare så krymper den väl dokumenterade ”farliga luckan” mellan tre och sex, efter att skolan slutat och innan föräldrarna kommit hem. Denna tid har visat sig vara en kritisk period, då många tonåringar lätt dras in i brottslighet eller får upp intresset för alkohol och droger. Senare skolstarter krymper luckan och minskar de negativa följderna av ungdomarnas lediga eftermiddagar, därmed också de samhällskostnader som hänger samman med det (en besparing som mer än väl torde väga upp de omkostnader som kan uppstå då man går över till senare skoldagar).

Ytterligare en helt avgörande sak har visat sig under det begynnande skiftet mot senarelagda skoldagar som beskrivits ovan, något som forskarna inte hade förväntat sig: elevernas medellivslängd ökade. Den främsta dödsorsaken bland amerikanska tonåringar är nämligen trafikolyckor, och på det området kan bara en obetydlig dos av otillräcklig sömn få enorma konsekvenser, vilket vi berört tidigare. När Mahtomedis skoldistrikt i Minnesota ändrade skolstarten från 7:30 till 8:00 märktes en nedgång på 60 procent i trafikolyckor med förare i åldrarna 16 till 18. I Teton i Wyoming var man ännu modigare och gick från skoldagar som började 7:35 till en biologiskt mycket mer ansvarsfull starttid vid 8:55. Resultatet var häpnadsväckande – trafikolyckor med förare i åldrarna 16 till 18 minskade med 70 procent.

Annons
Annons

Dessa helt offentliga resultat borde väl rimligen ha förmått utbildningssystemet att genomföra en genomgripande reform av landets skolstartstider? Nej. Forskning och statistik har istället mest sopats under mattan. Trots krav från den amerikanska pediatrikakademin (AAP) och den amerikanska folkhälsomyndigheten (CDC) har vi sett endast mycket långsamma och motvilliga reformer. Det duger inte.

Om skolans mål är att utbilda våra barn och unga, då sviker vi just nu våra barn på det mest flagranta sätt.

Det finns mycket som står i vägen för införandet av skoldagsstarter vid en mer ansvarsfull tid. I USA utgör skolbusscheman och bussförarfacken två betydande hinder, ett annat är att man jagar iväg barnen tidigt på morgonen för att föräldrarna ska kunna börja sina jobb tidigt. Sådana omständigheter gör förstås att en nationell övergång till senare skoldagar inte kan ske utan besvär. Det rör sig om praktiska utmaningar i en omfattning som man måste förstå och ha respekt för.

Men det duger inte som ursäkt för den som försöker klamra sig fast vid en föråldrad, direkt skadlig modell, inte när forskning och statistik så entydigt förespråkar någonting annat. Om skolans mål är att utbilda våra barn och unga, och att göra det utan att sätta deras liv på spel, då sviker vi just nu våra barn på det mest flagranta sätt genom att tvinga dem till skolan för tidigt.

Om vi inte förändrar det här låter vi en ond cirkel fortsätta, i vilken varje ny generation med barn famlar sig fram genom skolåren i ett halvt komaartat tillstånd, kroniskt sömnberövade i åratal, handikappade i sin intellektuella och fysiska mognad och utan en chans att nå sin egentliga potential. Utvecklingen går dessutom i helt fel riktning. Data som samlats in under det senaste årtiondet från mer än 750 000 skolbarn i åldrarna fem till arton, visar att barn och unga i dag sover två timmar mindre per natt än sina jämnåriga för 100 år sedan. Och det gäller oavsett vilken grupp eller undergrupp man tittar på.

Annons
Annons

Ytterligare en orsak till att vi bör ge sömn högsta prioritet i frågor som rör våra barns liv och skolgång, har att göra med sambandet mellan bristfällig sömn och den epidemiska ökningen av adhd-diagnoser. Jämfört med sina jämnåriga är barn med den här diagnosen ofta stingsligare och mer nedstämda, de har svårare att koncentrera sig och att fokusera på studierna, och de uppvisar signifikant förhöjda siffror när det gäller depression och självmordstankar.

Om man slår ihop de typiska symptomen (koncentrationssvårigheter, inlärningsproblem, beteendeproblem, instabil psykisk hälsa) och tar bort etiketten adhd, så får man något som är i det närmaste identiskt med ett barn med sömnproblem. Tar man ett sådant barn till läkaren och beskriver symptomen utan att nämna att barnet har sömnproblem, vilket inte är ovanligt – vad tror du att många läkare sätter för diagnos på barnet och medicinerar dem för? Förmodligen inte sömnproblem utan adhd.

Det här är egentligen ännu mer cyniskt än vad man kan tro. Många har kanske hört namnet på två av de vanligaste adhd-medicinerna: Adderall och Ritalin.¹ Men få känner till vad dessa läkemedel är för något. Adderall är i princip amfetamin med några olika salter i, och Ritalin är en liknande psykostimulantia som heter metylfenidat. Amfetamin och metylfenidat är två av de starkaste preparat vi har för att förhindra sömn och hålla hjärnan klarvaken. Och det är det sista som ett sådant barn behöver.

Jag vill inte på något vis sätta adhd under tvivel, och det är inte alla barn med adhd som har problem med sömnen. Men vi vet att det finns barn – kanske många − som lider av sömnproblem eller av icke-diagnosticerade sömnstörningar som kan visa samma symptom som adhd. Och dem förser vi alltså med amfetaminbaserade läkemedel, och det i ett skede då de genomgår en helt kritisk biologisk och psykologisk utveckling.

Annons
Annons

Ett exempel på en ofta icke-diagnosticerad sömnstörning är så kallad obstruktiv sömnapné hos barn, som brukar yttra sig i häftiga snarkningar. Förstorade adenoider (körtlar bakom näsan) och tonsiller kan blockera luftvägen för barn då deras andningsmuskler slappnar av under sömnen. De häftiga snarkningar som uppstår är ljudet från luft som häftigt sugs ner i lungorna genom en delvis kollapsad, fladdrande luftväg. Följden blir ett underskott på syre, vilket tvingar hjärnan att helt kort väcka barnet gång på gång under natten, så att det kan ta några ordentliga andetag och återställa blodsyrenivån. Men det gör att barnet aldrig får några ihållande, långa perioder med djup NREM-sömn. Deras andningsproblem leder därför till ett tillstånd av kronisk sömnbrist, natt efter natt, under månader eller år.

Allteftersom den kroniska sömnbristen byggs upp över tid kommer barnet att få allt fler adhd-drag − i temperamentet, kognitivt, känslomässigt och i skolan. De barn som haft turen att få sin sömnstörning upptäckt och som får tonsillerna borttagna, visar sig oftast inte ha adhd. I veckorna efter operationen återfår barnet ett sunt sovmönster och kan i månaderna som följer fungera på ett psykologiskt mer normalt sätt. Deras så kallade adhd är botad. Utifrån forskningsöversikter och kliniska genomlysningar som nyligen gjorts uppskattar vi att mer än hälften av alla barn med adhd-diagnos i själva verket lider av någon sömnstörning. Och det är bara en liten del av dem som känner till sina sömnproblem och har förstått dess konsekvenser. Vad som skulle behövas här är stora folkupplysningskampanjer, allra helst utan påverkan från läkemedelsbolagens lobbyinggrupper.

Annons
Annons

Vi uppskattar att mer än hälften av alla barn med adhd-diagnos i själva verket lider av någon sömnstörning.

Om man nu backar undan lite från ämnet adhd, så framträder kanske den övergripande problembilden ännu tydligare. Många föräldrar har stått utan hjälp från statliga riktlinjer, och dessutom har forskare som jag själv varit klart undermåliga på att förmedla de vetenskapligt belagda rekommendationer som finns. Föräldrarna känner därför inte till de problem som kan följa med sömnstörningar under barndomen. Detta bekräftas av en undersökning som nyligen gjordes av National Sleep Foundation: långt över 70 procent av de tillfrågade föräldrarna ansåg att deras barn (åldrarna elva till arton) sov tillräckligt mycket, medan de barn som verkligen gjorde det endast utgjorde en fjärdedel.

Som föräldrar kan vi ha en missunnsam inställning till våra barns behov av sömn och ibland rentav håna dem, trots att de bara vill sova så mycket som de biologiskt behöver. Inte minst gäller det under deras desperata försök att på helgerna återbetala den sömnskuld som skolsystemet tvingat på dem helt utan deras förskyllan. Jag hoppas att vi kan bättra oss.

Jag hoppas att vi kan bryta den onda cirkeln som från generation till generation fortplantar våra egna sömnförsummelser och att vi kan se till så att våra barns trötta, utarmade hjärnor äntligen får det som de lider en så förfärande brist på.

Där det finns mycket sömn blomstrar människan. Så inte där sömn fattas henne.

 

1 Verksam substans är dexamfetamin, vilket i Sverige ingår i läkemedlet Attentin och i en något förändrad form (lisdexamfetaminsylat) i läkemedlet Elvanse. Inget av läkemedlen är förstahandspreparat enligt svenska rekommendationer – det är istället metylfenidat (Concerta, Ritalin, Medikinet m fl). Övers. anm.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons