Annons

Sparkad 70-åring tog strid – fick rätt och nytt jobb

När Raul Blanco fick gå av åldersskäl tog han strid i Arbetsdomstolen. Resultatet blev en vägledande dom som kom fram till att en 70-årsgräns är orimlig när föraren är kärnfrisk och fullt kapabel att fortsätta jobba.

– Transportstyrelsens chefsläkare sa att jag borde kunna jobba till 90 om min hälsa fortsätter vara lika bra, säger Raul Blanco med ett stort leende.

Under strecket
Publicerad

Raul Blanco fick rätt i Arbetsdomstolen: ”Chefsläkare vittnade och sade att jag är frisk och borde kunna jobba till 90 om min hälsa fortsätter vara lika bra”.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 3

Mångsysslare. Raul Blanco lärde sig svenska, fick jobb som bussförare och spelade i musikkår. Sedan läste han in fyra års teknisk linje och startade ett företag som reparerade mobiltelefoner.

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 3

Raul Blanco tycker att pensionsåldern i Sverige borde vara mer flexibel och ta hänsyn till individuella skillnader. Han tackar barnen för att han känner sig så pigg.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 3

Raul Blanco fick rätt i Arbetsdomstolen: ”Chefsläkare vittnade och sade att jag är frisk och borde kunna jobba till 90 om min hälsa fortsätter vara lika bra”.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
Raul Blanco fick rätt i Arbetsdomstolen: ”Chefsläkare vittnade och sade att jag är frisk och borde kunna jobba till 90 om min hälsa fortsätter vara lika bra”.
Raul Blanco fick rätt i Arbetsdomstolen: ”Chefsläkare vittnade och sade att jag är frisk och borde kunna jobba till 90 om min hälsa fortsätter vara lika bra”. Foto: Tomas Oneborg

Trädens lövtunga grenar rör sig i vinden, fåglarna kvittrar och det doftar sommar. Äntligen. Raul Blanco ler och ser sig omkring, han älskar den här perioden, när naturen vaknar igen. De varma solstrålarna letar sig in genom vindrutan till förarplatsen i den stora bussen och avspeglar sig i hans ansikte.

– Se, så vackert det är här nu, jag älskar att köra den här sträckan.

Sedan två år tillbaka är 73-årige Raul Blanco bussförare hos Nobina några dagar i veckan och kör turer i omgivningarna runt Nynäshamn. Han trivs med arbetskompisarna och cheferna – de flesta av dem som kör för Nobina har lång erfarenhet av yrket och det är en bra stämning på jobbet, enligt Raul.

För några år sedan var situationen inte lika ljus. Bussbolaget Keolis, som han då jobbade för, hade satt upp en 70-årsgräns för de behovsanställda och Raul Blanco och två andra chaufförer i samma ålder fick veta att de inte längre var önskvärda. De var för gamla och det var inte bra för trafiksäkerheten att de fortsatte, ansåg Keolis.

Annons
Annons

Min kollega hade sprungit 40 maratonlopp under sitt liv och var i toppform. Varför skulle vi vara tvungna att sluta bara för att vi fyllt 70?

Raul blev både arg och ledsen, men framförallt bestämde han sig för att protestera.

– Jag tyckte inte att det var rätt, jag är ju frisk – jag har varit vegetarian i 50 år och röker och dricker inte. Min kollega hade sprungit 40 maratonlopp under sitt liv och var i toppform. Varför skulle vi vara tvungna att sluta bara för att vi fyllt 70?

Han och de två kollegorna beslutade sig för att ta reda på om det gick att göra något åt Keolis åldersgräns. De pratade med både arbetsmarknadsministern, facket och en del EU-institutioner. Diskrimineringsombudsmannen tog sig an förarnas fall och de stämde Keolis. Under förhandlingarna i Arbetsdomstolen framgick det att rent statistiskt är det yngre förare som orsakar flest olyckor.

– Transportstyrelsens chefsläkare kom dit och vittnade för mig. Han sade att jag är frisk och uppfyller alla krav, och borde kunna jobba till 90 om min hälsa fortsätter vara lika bra, säger Raul Blanco med ett stort leende.

Arbetsdomstolen kom fram till att även om man med åldern kan få en del krämpor så är en 70-årsgräns ett alltför trubbigt instrument för att avgöra när en förare inte längre är säker i trafiken.

– Jag fick jobb på Nobina innan rättegången var klar. Här går vi förare igenom läkarundersökningar varje år, och det är jättebra. Så länge jag är frisk vill jag fortsätta jobba men när jag inte är det längre ska jag förstås sluta köra, jag skulle aldrig vilja riskera passagerarnas väl och ve, säger Raul Blanco.

Annons
Annons

Mångsysslare. Raul Blanco lärde sig svenska, fick jobb som bussförare och spelade i musikkår. Sedan läste han in fyra års teknisk linje och startade ett företag som reparerade mobiltelefoner.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
Mångsysslare. Raul Blanco lärde sig svenska, fick jobb som bussförare och spelade i musikkår. Sedan läste han in fyra års teknisk linje och startade ett företag som reparerade mobiltelefoner.
Mångsysslare. Raul Blanco lärde sig svenska, fick jobb som bussförare och spelade i musikkår. Sedan läste han in fyra års teknisk linje och startade ett företag som reparerade mobiltelefoner. Foto: Tomas Oneborg

Raul Blanco kom till Sverige för 48 år sedan. Då var han musiker och spelade saxofon och trumpet i en turnerande orkester. Han växte upp i Chihuahua i norra Mexiko och utbildade sig först till grundskollärare innan han gick en musikutbildning.

Passionen för att spela i orkester tog över, och han när han hållit på med det i ett par år fick han ett erbjudande att följa med en europeisk orkester till Sverige. Han tog chansen – nyfikenhet och ett stort intresse för att prova nya saker är något som alltid drivit Raul Blanco.

– Så blev det. Jag bodde i Sverige men vi var ute och turnerade runt i Europa, en månad i varje stad, i nästan tio år. Det var lite tufft att resa så mycket så när en kollega föreslog att jag skulle söka mig till SL:s musikkår för att få en mer fast tillvaro så gjorde jag det.

Då känner jag mig som ett fångat lejon. Jag gillar att ha massor att göra.

Kravet för att få spela i SL:s musikkår var att han skulle köra buss eller t-bana två gånger i veckan. För att bli förare måste man kunna prata svenska, något som Raul inte hunnit med att lära sig ordentligt under de tio åren på turné.

– Det var en mardröm på första provet och jag blev kuggad. Men jag bestämde mig för att hårdplugga, och efter två veckor gjorde jag ett nytt test. Då hade jag lärt mig en massa nya ord på svenska, även om jag inte riktigt kunde sätta ihop dem. Till slut blev jag godkänd i alla fall, tack och lov.

Annons
Annons

Raul Blanco tycker att pensionsåldern i Sverige borde vara mer flexibel och ta hänsyn till individuella skillnader. Han tackar barnen för att han känner sig så pigg.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Så genom att på egen hand lära sig språket fick han jobbet som bussförare och spelade i musikkåren några år. Sedan tog viljan att göra något nytt över igen. Raul läste in fyra års teknisk linje, och startade ett företag som reparerade mobiltelefoner.

– Jag är lite av en mångsysslare, jag är väldigt nyfiken av mig. Men jag körde buss samtidigt som jag pluggade, det var nödvändigt för ekonomin. Jag låg i skilsmässa då och hade hand om mina tre barn som jag ju skulle försörja.

Jobbet som bussförare fortsatte han med även efter 67 års ålder – som tidigare frilansande musiker är pensionen för skral för att han ska kunna leva på den. Men Raul gillar verkligen att jobba och ha en massa projekt på gång – han har svårt att föreställa sig ett stillsamt liv som pensionär. Han spelar fortfarande evergreens med musikerkompisarna då och då – vid födelsedagar eller andra små tillställningar. Det glittrar i ögonen på honom när han beskriver hur viktigt det är att fortsätta vara nyfiken och hålla igång.

– Ibland har jag varit hemma i lägenheten en hel dag åt gången och då känner jag mig som ett fångat lejon. Jag gillar att ha massor att göra, säger han och berättar om hur han fixar och ordnar för sin fritidsförening som gör Spanienresor med gamla veteranbussar:

– Jag har renoverat en Scaniabuss från 1978, lackat om den, bytt både motor och däck. Jag har lärt mig att svetsa och meka själv, det hade blivit för dyrt att lämna in den.

Raul Blanco tycker att pensionsåldern i Sverige borde vara mer flexibel och ta hänsyn till individuella skillnader. Han tackar barnen för att han känner sig så pigg.
Raul Blanco tycker att pensionsåldern i Sverige borde vara mer flexibel och ta hänsyn till individuella skillnader. Han tackar barnen för att han känner sig så pigg. Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons

Att sätta åldersgränser känns inte rätt för mig. Ålder är ändå bara en siffra, inget annat.

Det senaste projektet är att scanna in runt 2 000 gamla fotografier på glasplåt som han har hemma. För att det ska bli riktigt bra resultat har han på egen hand lärt sig att bearbeta bilderna i Photoshop.

Vad är det som gör att du är så pigg och nyfiken?

– Alla är olika, det är svårt att förklara. Men jag tror att det är mycket tack vare mina barn. Jag har varit ensamstående pappa åt dem och de är så nyfikna, det gör att jag känner mig pigg också. Även om de är vuxna nu så träffas vi ofta och vi har rest ihop också.

Raul Blanco tycker att pensionsåldern i Sverige borde vara mer flexibel och ta hänsyn till individuella skillnader. Om man vill och kan så borde man få jobba fram till 90, säger han och ser klurig ut.

– Missförstå mig inte, jag tycker det är jättebra med de skyddsnät som finns i Sverige för de som behöver det. Men vi är alla olika, så att sätta åldersgränser känns inte rätt för mig. Ålder är ändå bara en siffra, inget annat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons