Annons

Göran Eriksson:Spelet är slut för Sahlin

Politiker kan komma undan med mycket, men inte med att ljuga. Att Mona Sahlin erkänner osant intygande innebär sannolikt slutet på en spektakulär karriär i svensk politik och förvaltning.

Under strecket
Publicerad

Att Mona Sahlin erkänner osant intygande innebär sannolikt slutet på en spektakulär karriär i svensk politik och förvaltning, konstaterar SvD:s politiske kommentator Göran Eriksson.

Foto: Simon Paulin Bild 1 av 2
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 2

Att Mona Sahlin erkänner osant intygande innebär sannolikt slutet på en spektakulär karriär i svensk politik och förvaltning, konstaterar SvD:s politiske kommentator Göran Eriksson.

Foto: Simon Paulin Bild 1 av 1
Att Mona Sahlin erkänner osant intygande innebär sannolikt slutet på en spektakulär karriär i svensk politik och förvaltning, konstaterar SvD:s politiske kommentator Göran Eriksson.
Att Mona Sahlin erkänner osant intygande innebär sannolikt slutet på en spektakulär karriär i svensk politik och förvaltning, konstaterar SvD:s politiske kommentator Göran Eriksson. Foto: Simon Paulin

”Jag är baske mig ingen ohederlig person och jag är ingen fifflare”.

Så sa Mona Sahlin 1995, när hon höll sitt uppmärksammade försvarstal under det som skulle gå till historien som Sahlin- eller Tobleroneaffären.

Det är värt att notera att Mona Sahlin fortfarande försöker hålla den linjen, via sin advokat Claes Borgström. Han säger till DN att Sahlin trodde att det hon intygade – sin livvakts lönenivå – skulle bli sant: ”Det betyder att hennes avsikt inte varit att tillskansa sig något eller andra fördelar”.

Men osant intygande är osant intygande. Och om något inte är sant, vad är det då?

Det finns en politisk-medial logik – inte helt tillfredsställande – som innebär att politiker kan komma undan med mycket, men aldrig med en lögn. Det går att fatta beslut som kostar skattebetalarna miljarder utan att karriären tar slut – men det går inte att ljuga om huruvida man sopsorterar.

Annons
Annons
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

Möjligen twittrar Donald Trump just nu slut på den här politiska lagen, men den gäller fortfarande i Sverige och den innebär rimligen att spelet är slut för Mona Sahlin.

Partipolitiskt var ju allting redan över. Hon tvingades lämna regeringen i samband med Sahlinaffären 1995 – efter att ha varit svindlande nära att bli Sveriges första kvinnliga statsminister.

Hon gjorde comeback som minister i Göran Perssons regering, och blev till sist hans efterträdare som S-ledare 2007.

Det var ett typexempel på något som inte är alldeles ovanligt i politiken – när det sista karriärsteget väl blir möjligt är det redan försent.

Från Hjalmar Branting och framåt har alla S-ledare också blivit statsministrar, Mona Sahlin och Håkan Juholt är de enda undantagen.

Det finns ingen anledning att ta ifrån Mona Sahlin alla politiska kvaliteter, för att hon nu har erkänt ett brott. Hon formulerade sig på ett sätt som provocerade vissa, men fick andra att känna sig inkluderade.

Hon hade lyskraft som många saknar, och blev en symbol för feminister och antirasister i sitt parti, och ibland utanför – men engagemanget gjorde henne också hatad.

Mona Sahlins senaste jobb var som samordnare mot våldsbejakande extremism, men hon kommer knappast att kunna fortsätta i stat och förvaltning. Erkännandet blev ett mörkt slut – på en färgstark historia.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons