X
Annons
X

Splittrade Lettland lätt byte för främmande furstar

"Lettland erövrades av tyska korsriddare på 1200-talet, men hur regerades landet dessförinnan? Fanns det ett lettiskt kungarike, eller var landet uppdelat mellan olika stammar?"

Läs mer om Harrisons historia
Vy över Riga.
Vy över Riga. Foto: IBL

Dagens Lettland befolkades av både baltiska och finsk-ugriska folk, med störst befolkningskoncentration i jordbruksområdena vid floden Daugava. Balterna söder om Daugava tillhörde två folk, semgaller och seler, medan de som levde norr om floden kallades lettgaller. Därtill kom ett språkhistoriskt svårbestämbart folk vid namn kurer, bosatta i Kurland i nuvarande västra Lettland. Forskarna är osäkra på vilket tungomål kurerna talade. Ibland räknas de till de baltiska folken, ibland till de finsk-ugriska. Det sydligast bosatta folk som vi med säkerhet vet talade ett finsk-ugriskt språk, liverna, återfanns i västligaste Lettland, vid Rigabuktens kust och vid Daugavas nedre lopp. Norr om liverna utbredde sig esternas finsk-ugriska stammar, men dem lämnar jag därhän eftersom de snarare hör hemma i en blogg om Estlands äldsta hävder.

Inget av dessa folk upprättade några större politiska enheter eller skapade riken som blivit föremål för skriftligt nedtecknande. Varje folk bestod av mindre och självstyrande grupper, vanligen refererade till som stammar. En sådan stam kunde ställa upp en väpnad styrka, benämnd karias på litauiska, och sammanstråla på stormöten. Stammarna förfogade dessutom över gemensamma flyktborgar som de brukade i orostider. Dessa behövdes, eftersom regionen på 1100-talet led av en närmast endemisk form av plundringsekonomi. Värdeföremål och slavar rövades från grannfolk, liksom från svenskar och danskar på västsidan av Östersjön. Stamhövdingar och krigsherrar lät bygga jordvallar, trämurar och torn för att skydda sina undersåtar. Folken vid Daugava, som var militärt svagast och ideligen attackerades av ester och litauer, förskansade sig således i starka befästningar på orter som Gercike (lett. Jersika) och Kokenhusen eller Kukenois (lett. Koknese).

Splittringen och den militära svagheten gjorde det relativt lätt för främmande härskare att tilltvinga sig tributer och erkännande av överhöghet. Folken vid Daugava erkände stundom den ryske fursten av Polotsk som överherre, men de infogades aldrig i hans egentliga välde. Till saken hör att letterna och ryssarna i Polotsk hade gemensamma ekonomiska intressen. Båda folken exporterade pälsverk, vax och honung till Västeuropa, och deras handel underlättades om de samarbetade längs floden och höll ihop mot plundrande grannar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Vy över Riga.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X