Annons

Fem missuppfattningar om känsliga svenska språket

Få saker engagerar som frågor om rätt och fel i svenskan. Att språket påverkar oss råder det knappast någon tvekan om, men hur mycket påverkar språkliga förändringar den värld vi lever i? Mindre än vad vi tror, menar språkvetaren Mikael Parkvall, som i boken ”Laddade ord” försöker hitta vetenskapliga svar på flera av vår tids känsligaste språkfrågor.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 5

Lars Melin och Mikael Parkvall synar missuppfattningar om svenska språket i nya boken ”Laddade ord”.

Foto: Morfem och TT Bild 2 av 5
Foto: Jurek Holzer Bild 3 av 5

Fredspristagare 1994: Israels utrikesminister Shimon Peres och PLO-ledaren Yassir Arafat håller upp en griffeltavla med ordet fred skrivet på respektives språk på Grand Hotel i Stockholm. .

Foto: Claes Löfgren/TT Bild 4 av 5

Vem sitter på bevisbördan när det gäller noshörningen?

Foto: Roland Johansson/TT Bild 5 av 5
Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1
Foto: Staffan Löwstedt

Nej, ord förändrar inte samhällen

Två nya pronomen har under kort tid letat sig in i det svenska språket. Det gäller dels det en gång så omdebatterade, men nu i stort sett accepterade, ”hen” – dels det betydligt mindre använda ”en” som av vissa används som ett könsneutralt alternativ till "man".

Mikael Parkvall menar att det finns en betydande skillnad mellan de två nykomlingarna – medan ”hen” framför allt används som ett praktiskt alternativ till hon och han är ”en” betydligt mer politiskt laddat.

De som använder ”en” gör det för att visa att de tillhör den goda sidan.

– Jag tror att de som använder ”en” gör det för att visa att de tillhör den goda sidan. Många tror nog att de själva gör det för att förändra världen, men egentligen handlar det nog mycket om att visa att man tillhör en viss grupp.

Annons
Annons

Lars Melin och Mikael Parkvall synar missuppfattningar om svenska språket i nya boken ”Laddade ord”.

Foto: Morfem och TT Bild 1 av 1

I nyutkomna boken ”Laddade ord” ställer sig Parkvall och medförfattaren Lars Melin tveksamma till hur stor inverkan nya, neutrala pronomen har på jämställdheten. Bland annat pekar språkvetarna på att det saknas samband mellan förekomsten av könsneutrala pronomen (sådana finns i en stor del av världens språk) och jämställdheten i landet där språket talas.

Således tycks det inte gå att förändra samhället genom ord, menar författarna, även om det funnits tider då språkförändringar sammanfallit med andra reformer.

– Du-reformen kom exempelvis under en era av pågående samhällsreformer. I ett sådant fall skulle man kunna säga att samhället blev mer jämställt när man började dua varandra. Men det behöver inte betyda – och troligtvis gör det inte det – att det finns ett samband mellan de två fenomenen, säger Mikael Parkvall.

Lars Melin och Mikael Parkvall synar missuppfattningar om svenska språket i nya boken ”Laddade ord”.
Lars Melin och Mikael Parkvall synar missuppfattningar om svenska språket i nya boken ”Laddade ord”. Foto: Morfem och TT

Nej, vi har inte blivit känsligare

Varför är vissa ord känsligare än andra? Och vad är det som gör att vissa ord förlorar sin laddning medan andra blir allt mer tabubelagda?

I ”Laddade ord” undersöker Parkvall och Melin två ord som blivit mindre respektive mer känsliga under 1900-talet. Ordet ”knulla” var tillräckligt känsligt för att inte kunna omnämnas i text kring 50-talet, men har i takt med att sex blivit mindre tabubelagt förlorat sin vulgära status. I 1986 års upplaga av SAOL stod det ”kan väcka anstöt” om ordet, vilket 2014 hade ändrats till ”starkt vardagligt”.

Annons
Annons
Foto: Jurek Holzer Bild 1 av 1

Om vi raffinerar och förfinar så är det ändå någonting nytt i morgon som kränker oss.

När det gäller n-ordet är dock förändringen den motsatta. Från att ha varit relativt okontroversiellt under stor del av det förra seklet är det nu en starkt nedsättande term som i stort sett bara förekommer i sin förkortade form, och då när man talar om själva ordet.

Mikael Parkvall menar att känsligheten har ändrat karaktär och att vi i vår tid framför allt reagerar på ord knutna till folkgrupper, men har svårt att se att vi blivit känsligare inför ord i allmänhet.

– Det man kan säga är att känsligheten märks mer i vår tid. Det är möjligt att vi har blivit exakt lika kränkta tidigare men att vi suttit hemma i stugan och knutit näven i byxfickan, och eftersom vi har svårt att se hur människor tänkte i andra tider är det svårt att säga någonting om det.

Många skulle kanske tänka på den här typen av språkförändringar, där vissa ord stryks ur språkbruket på grund av att de är nedsättande, som en strävan mot ett bättre, mer rättvisande språk. Men Mikael Parkvall tycker inte att man kan prata om en sådan riktning.

– Jag skulle säga att allt som händer i språket är icke-teleologiskt, det har inget mål. Det inkluderar nedsättande ord. Om vi raffinerar och förfinar så är det ändå någonting nytt i morgon som kränker oss, säger han.

Nej, svenska språket blir inte sämre

Foto: Jurek Holzer
Annons
Annons

Fredspristagare 1994: Israels utrikesminister Shimon Peres och PLO-ledaren Yassir Arafat håller upp en griffeltavla med ordet fred skrivet på respektives språk på Grand Hotel i Stockholm. .

Foto: Claes Löfgren/TT Bild 1 av 1

I ett uppmärksammat debattinlägg i SvD Kultur (26/8) skrev författaren Theodor Kallifatides att det svenska språket försämras när allt fler gör avsteg från grundläggande regler. I sitt svar menade lingvisten Olle Josephson att språklig förändring är naturlig och inte i sig ett problem, och att frågan snarare är vilka krav vi ska ställa på standardspråket.

Mikael Parkvall instämmer.

– Lingvister har alltid sagt att språket förändras, ändå sitter stora delar av folket, inklusive intellektuella som Kallifatides, och hävdar att det är tvärtom: att språket varit bäst just på deras tid.

Visst kan man irritera sig på slarvigt språk, menar Mikael Parkvall. Men språket är självreglerande – fungerar det inte så förändras det på nytt.

– Att det går utför med språket är fel, eftersom språkbrukarna ju uppenbarligen förstår varandra. Hade det varit ett problem så hade det rätat ut sig självt. Varje språkbrukare har inom sig själv motstridiga krafter, och så länge människan är konstruerad som hon är kommer språket aldrig bli för utslätat eller för specifikt. Mycket få språkliga förändringar leder till faktiska missförstånd.

Nej, inget problem att ord tappar i värde

Fredspristagare 1994: Israels utrikesminister Shimon Peres och PLO-ledaren Yassir Arafat håller upp en griffeltavla med ordet fred skrivet på respektives språk på Grand Hotel i Stockholm. .
Fredspristagare 1994: Israels utrikesminister Shimon Peres och PLO-ledaren Yassir Arafat håller upp en griffeltavla med ordet fred skrivet på respektives språk på Grand Hotel i Stockholm. . Foto: Claes Löfgren/TT

Värdeladdade uttryck tenderar att tunnas ut med tiden och bli mindre starka. Tänk exempelvis på ordet "säkert" som en gång i tiden hade innebörden helt visst, men i dag lika gärna kan betyda "troligen".

Annons
Annons

Vem sitter på bevisbördan när det gäller noshörningen?

Foto: Roland Johansson/TT Bild 1 av 1

Inflationen pågår i alla språk och har alltid gjort det.

Sådana förskjutningar kanske inte innebär något större problem i vår vardag – men hur är det med akademiskt tunga termer som folkmord eller diktatur? Vi har alla en känsla för innebörden av den typen av termer, samtidigt riskerar de ständigt att tunnas ur genom att användas i vidare syften.

Ja och nej, svarar Mikael Parkvall på frågan om det är ett problem när betydelseladdade ord tappar sitt värde.

– Det är klart att det är obekvämt om man kallar allting folkmord, men inflationen pågår i alla språk och har alltid gjort det. Det är som att säga att det vore trevligt om det aldrig var vinter: det är svårt att göra någonting åt det.

Vem sitter på bevisbördan när det gäller noshörningen?
Vem sitter på bevisbördan när det gäller noshörningen? Foto: Roland Johansson/TT

Nej, språket styr inte tanken

Att språket påverkar vårt dagliga liv och hur vi ser på varandra är inte kontroversiellt. Men kan ord och uttryck påverka hur vi uppfattar vår omvärld, och hur samhället fungerar?

Språkvetarna Mikael Parkvall och Lars Melins nyutkomna bok "Laddade ord" tar ansats i frågan om vad vi egentligen vet om språkets makt över tanken. Svaret att vi inte vet speciellt mycket, eftersom de vetenskapliga studier som gjorts på ämnet inte har hittat några tydliga resultat.

Så hur kommer det sig att så många ändå är övertygade om ordens makt? Mikael Parkvall har inget entydigt svar, men tror att det kan ha att göra med vår strävan efter ordning i en svårtolkad verklighet.

– Det ser faktiskt ut som att man i den vardagliga debatten ”vill” att språket ska styra tanken. Jag har ingen teori om varför det är så. Men kanske är människan programmerad att söka efter mönster, och när vi möter en krånglig verklighet ger det upphov till försök att hitta ordning i tillvaron. Min egen erfarenhet är att det är svårt att ta ur folk den här tanken, säger Mikael Parkvall.

Han understryker att man inte med säkerhet kan säga hur det ligger till med ordens makt över tanken, däremot att det inte finns några tecken på att språket exempelvis skulle påverka maktstrukturer i samhället.

– Det är inte så att vi kan bevisa motsatsen, utan till syvende och sist är det så att de andra sitter på bevisbördan. Ska jag bevisa att det sitter en noshörning här på bordet bredvid, eller ska du bevisa att det inte sitter en noshörning där?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons