Annons

Rolf Gustavsson:Sprickor vidgas – EU:s nya framtid byggs på skakig grund

EU-kommissionschefen Ursula von der Leyen.
EU-kommissionschefen Ursula von der Leyen. Foto: Nicolas Landemard/TT

Så är det dags för ännu en framtidskonferens i EU. Det nya ledarskapet under Ursula von der Leyen vill att grunderna för samarbetet genomlyses och leder till en vitaliserande omstart. Om tre år utlovas en pånyttfödelse.

Under strecket
Publicerad

Det låter betryggande i en tid då dagordningen redan är högt intecknad av en mängd svåra arbetsuppgifter. Taktiken påminner om tidigare likande försök. Den brukar kallas för ”flykt in i framtiden”.

När de omedelbara svårigheterna blockeras av motsättningar så försöker man nå enighet om avlägsna målsättningar längre fram. Under tiden hoppas man att dagens problem skall lösa sig själv.

”Ge tiden tid” som François Mitterrand brukade uttrycka taktiken. Helmut Kohl talade om att ”sitta ut problemen”.

Det fransk-tyska inspelet till en ny framtidskonferens ger en tidsram. På nästa veckas toppmöte blir det grönt ljus och förhandlingarna börjar på allvar nästa sommar, under tyskt ordförandeskap. Avslutningen planeras till första hälften av 2002, under franskt ordförandeskap.

De politiska förutsättningarna idag är emellertid helt annorlunda än vid tidigare framtidsförhandlingar. Då rådde en grundläggande samsyn som saknas idag. Förhandlingarna i Maastricht (1991) lämnade bara ett par konstitutionella frågor överstående. De var visserligen de mest kontroversiella, men de skulle lösas vid efterföljande toppmöten.

Annons
Annons

Samtidigt växte motsättningarna så att det inkallades ett speciellt EU-konvent som skulle lägga fram ett förslag till konstitutionellt fördrag. Då visade det sig att det svåraste i EU är att enas om förenkling.

Förslaget stoppades genom folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna (2005). Då hade den breda enigheten om färdriktningen eroderat. Grundtanken hade varit att ur en gemensam marknad och en gemensam valuta skulle den politiska gemenskapen växa fram. Efter bakslagen i folkomröstningarna tog EU en ”tankepaus” på två år.

Så småningom återupplivades tankarna genom ett renoverat och komplicerat fördrag (Lissabonfördraget) som trots alla brister gäller sedan tio år. Nu behövs en ny översyn.

Men nu har sprickorna vidgats ytterligare. Utgångspunkten påminner om när EU-konventet skapades. Den nya framtidsdiskussionen ska föras mot bakgrund av växande motsättningar mellan medlemsländerna, mellan öst och väst, mellan norr och syd.

Storbritannien håller förmodligen på att lämna EU även om brexit-processen kan bli en utdragen historia under flera år.

I andra stora medlemsländer råder skarpa inrikespolitiska motsättningar. I Italien befinner sig den populistiska Femstjärnerörelsen nära sammanbrott, vilket gör ännu en regeringskris till en daglig möjlighet. Ännu allvarligare är att koalitionsregeringen i Berlin vacklar betänkligt. De två bärande politiska familjerna, kristdemokraterna och socialdemokraterna, brottas med uppslitande interna motsättningar. Vem som ska leda CDU/CSU efter Angela Merkel är en helt öppen historia.

Inom SPD pågår öppna fraktionsstrider som endera dagen kan undergräva partiets roll som pålitligt koalitionspartner och därigenom hotar de den politiska stabiliteten inte bara i Tyskland utan i hela EU. Liksom på andra håll i EU håller de tyska socialdemokraterna på att implodera som politisk kraft.

Framtidskonferensen måste ta höjd inte bara för ett EU utan Storbritannien (post brexit) utan också för ett Tyskland utan Merkel (post Merkel) och kanske för ett Frankrike utan Macron (post Macron) våren 2022.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons