Annons

Mårten Schultz:Spridandet av filmer på mord och terror inte självklart olagligt

Hur fruktansvärt den än är att filmen från terrorattentatet i Christchurch sprids på internet är det svårt att stoppa. Ännu svårare är det att straffa någon för spridningen av filmen, men det finns en sätt, även om regeln sällan används.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Al Noor-moskén i Christchuch bevakas av polis efter attacken under fredagsbönen.

Foto: Vincent Thian/AP Bild 1 av 1

Al Noor-moskén i Christchuch bevakas av polis efter attacken under fredagsbönen.

Foto: Vincent Thian/AP Bild 1 av 1
Al Noor-moskén i Christchuch bevakas av polis efter attacken under fredagsbönen.
Al Noor-moskén i Christchuch bevakas av polis efter attacken under fredagsbönen. Foto: Vincent Thian/AP

Terrorattentatet i Christchurch var, för att citera Kevin Ruse i The New York Times, ett massmord som skedde på – och för – internet. Attacken antyddes på Twitter, tillkännagavs på diskussionsforumet 8chan och sändes live på Facebook.

Enligt Facebook såg färre än 200 personer filmen i realtid och totalt hade den 4 000 visningar innan företaget tog bort den. Ingen av de som såg filmen i realtid anmälde den. I stället anmäldes filmen till Facebook först 12 minuter efter att sändningen avslutats och då togs den bort. Men det var för sent. När filmen väl raderats från Facebook hade den redan lagts upp på 8chan och därefter spreds den som en löpeld över internet.

Spridningen av bilder och filmer på attentat är en del av den moderna terrorns propaganda. Med mördaren i Christchurch har propagandakriget tagits till en ny nivå. I filmen ropas namnet på en stor och kontroversiell Youtube–profil ut. Det fick resultatet att profilen i sociala medier tog avstånd från att hans namn använts i sammanhanget – vilket i sin tur riktade miljoner människors uppmärksamhet mot terroristen.

Annons
Annons

Själv skriver jag den här texten och gör på sätt och vis mig själv till en del av problemet.

Youtube–profilen gav mördaren det strålkastarljus han sökte. Men han var inte ensam. Etablerade och nya medier återgav mördarens manifest, privatpersoner länkade till filmen och själv skriver jag den här texten och gör på sätt och vis mig själv till en del av problemet. Filmen från Christchurch är en grotesk och sorgligt framgångsrik marknadsföringskampanj för hat.

Vad säger lagen om spridandet av bilder och filmer på mord och terrorattentat? Det är en fråga som aktualiseras allt oftare. Bilder på Akilovs mördade offer lades kort efter dådet upp på internet. Filmen på halshuggningen av de två skandinaviska kvinnor i Marocko fick snabb spridning och skickades enligt vissa uppgifter som meddelanden till kvinnornas familj. Är spridandet lagligt? Ja, ibland.

Ett allmänt skydd mot spridningen av särskilt integritetskänsliga uppgifter, framför allt i filmer och bilder, tillkom så sent som 2018. Då trädde en ny regel i brottsbalken, olaga integritetsintrång, i kraft. Regeln gör det förbjudet att sprida bilder (och ibland vissa andra uppgifter) som allvarlig skadar någons integritet. Regeln omfattar bland annat spridande av så kallad hämndporr, men även andra situationer, till exempel när någon sprider filmer där en människa torteras eller utsätts för annat våld.

Men det finns en annan regel, som är lite bortglömd.

Regeln har dock begränsningar som gör den svår att använda på den nu diskuterade situationen. Syftet är att skydda den avbildades integritet. Om offret dödas innan filmen sprids kan regeln inte användas (om inte spridningen kränker de efterlevandes integritet, vilket vanligtvis inte är fallet). Men det finns en annan regel, som är lite bortglömd.

Brottet olaga våldsskildring tar sikte på skildringar eller spridande av skildringar av sexuellt våld eller grovt utdraget våld mot människor (eller djur). Den som minns sin yttrandefrihetshistoria känner kanske igen regeln. Den hade tidigare en viktig funktion för filmcensuren, som myndigheten Statens biografbyrå utövade. Vissa av de bilder och filmer som spridits under senare år skulle kunna falla under regeln. Ett sådant ansvar kan omfatta även den som spridit vidare till exempel en massmordsfilm. I realiteten är risken för straffansvar låg. Regeln används i praktiken aldrig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons