Annons

”Spruckna korven tänkt till taxen – maken tog den”

Korv med bröd är en klassiker som håller i sig.
Korv med bröd är en klassiker som håller i sig. Foto: Stadsmuseet

”En slang med halka, tack”. En varmkorv med bröd har haft många namn genom åren. SvD-läsaren berättar om minnen av korvförsäljare i kiosk och med ”låda på magen” – upplevelserna är allt från 1950-tal till nutid.

Under strecket
Publicerad
Foto: Privat

Köerna är ofta långa vid Günters på Karlbergsvägen.

Foto: Johan Lindberg

Claes af Geijerstam vid sin favoritkorvkiosk: Ormingegrillen.

Foto: Privat

En korv med bröd serveras till en hungrig stockholmare på 1950-talet.

Foto: Idrottsförvaltningen/Stockholms stadsarkiv
Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat

Östermalms korvspecialist på Nybrogatan – här möts man oftast av Caroline Gustafsson och Inga Fortkord.

Foto: Lisa Arfwidson

Många läsare mejlade entusiastiskt in efter Stockholmsgåtan som landade vid Östermalms korvspecialist på Nybrogatan. Här är några av historierna.

Kajsa: Min erfarenhet av korvförsäljare är väldigt begränsad. Men jag har ett minne. Vid mitten av femtiotalet när jag var i tonåren promenerade jag en dag på Gärdet med en vän och hennes föräldrar. Själv bodde jag i en anonym söderförort så det var spännande att vara i stan. När vi kom till Tessinparken/Erik Dahlbergsgatan låg där en stor och elegant korvkiosk, som jag inte kände igen från min söderförort. Min väns pappa bjöd oss på korv med en sorts konstig potatis till som smakade jätteilla. Det visade sig vara pommes frites, men utan salt. Min första pommes frites blev en enorm besvikelse. Sedan har lag läst att Stockholms första pommes frites serverades på en restaurang vid Gustav Adolfs torg, men jag hävdar att korvkiosken vid Tessinparken var den första.

Svante Hök: Under min tid som skolgosse på Östra Real (1953-62) stod ofta två "gubbar med låda på magen" på Karlavägen vid ingången till skolgården, Valle och August. De gjorde nog hyfsade affärer där med nästan 1000 hungriga elever. Jag minns ett tillfälle när August fick en snöboll på sig från skolgården och välte med sin låda. Snabbt sände han en gosse med ett kärl för att hämta vatten i en butik över gatan, alltmedan han samlade in sina korvar och bröd och lade tillbaka. Gossen fick en korv som tack för hjälpen. Detta stärkte säkert vårt immunförsvar. En av dessa gubbar kunde i huvudet dra roten ur och kvadrera tal. Vi stod med våra räknetabeller (som man hade på den tiden) och testade honom. Oftast rätt. Otroligt tyckte vi.

Annons
Annons
Foto: Privat

När jag är uppe i Stockholm försöker jag pipa förbi och njuta av kabanossen.

Lars Magnusson: Är ingen korvälskare direkt men kryddstarka kabanossen på nämnda stället är en höjdare. Det är helheten med det grillade baguettebrödet, surkålen och den hemmagjorda senapssåsen – absolut ingen ketchup – mums. Bodde flera år i kvarteret innan vi flyttade till Skåne. På den tiden var det en helgtradition att avrunda en promenad med besök hos Bruno på Nybrogatan. Nuförtiden när jag är uppe i Stockholm försöker jag pipa förbi och njuta av kabanossen. Senast i fredags faktiskt, bifogar bild som jag sände till hustrun:

Foto: Privat

Mikael Uhr: Det minne jag har av korvgubbe med låda på magen var när jag jobbade som chaufför på egyptiska ambassaden. Jag stod ofta utanför Gallerian, då var det en herre som faktiskt hade just en låda på magen, jag brukade passa på att köpa en korv av honom, visste ju aldrig när du fick mat igen. Trevlig kille som också hade bra tumme med lapplisorna (parkeringsvakt) så jag fick stå där i väntan på Ambassadören. Har jobbat natt i 20 år och ätit på varje korvmoj som finns och fanns genom åren… Många är inte kvar längre eller har bytt inriktning på föda.

Lars-Erik Palm: Jag har ett korvminne kopplat till förra gåtan: Norra Real. På trottoaren utanför skolans ingång stod ofta en korvgubbe med låda på magen, som sålde kokta korvar från lådan med hett vatten som värmdes med en spritbrännare, tror jag. När han hade paus brukade han ställa lådan på räcket som fanns vid trottoarkanten, för att avlasta axlarna, men så fort han fick en beställning lyfte han upp lådan så att den hängde i remmen. "Annars blir det kiosk" sa han, och det hade han inte tillstånd till. En varmkorv med senap kallades "en slang med halka".

Annons
Annons

Köerna är ofta långa vid Günters på Karlbergsvägen.

Foto: Johan Lindberg

Claes af Geijerstam vid sin favoritkorvkiosk: Ormingegrillen.

Foto: Privat
Köerna är ofta långa vid Günters på Karlbergsvägen.
Köerna är ofta långa vid Günters på Karlbergsvägen. Foto: Johan Lindberg

Ia Hjärre: Den absolut bästa korvkiosken är Günters på Karlbergs vägen. Besökt sedan jag var student i Stockholm, långa köer i kylan men helt värt det. Underbar korv och trevlig korvgubbe som minns precis vad man önskar.

Magnus Bohman: Har faktiskt inte tänkt på att korvgubbarna har försvunnit ur stadsbilden men du har rätt där. Ett minne från ”korvgubbe” var från Odengatan och utanför Systembolaget i backen. Köpte man en korv med bröd så fick man en tidigare nummerlapp och slapp vänta på sin tur (tiden från att Systembolaget fortfarande hade disk men lämnat det ringlande kösystemet). En ”win win situation”, han sålde och jag slapp vänta så länge som jag annars skulle ha gjort. Oftast är dina bilder för svåra men just idag tog jag den. Kul, det gjorde min dag.

Claes af Geijerstam vid sin favoritkorvkiosk: Ormingegrillen.
Claes af Geijerstam vid sin favoritkorvkiosk: Ormingegrillen. Foto: Privat

Claes af Geijerstam: Varm korv – vilket härligt begrepp! Skulle annan korv till skillnad mot den vara kall? Mitt första minne i ämnet var att någon ropade ”Korven é varm” från en stadionläktare på ett sportevenemang. Jag var som liten kille på speedwaygala på Solvalla i Stockholm på 60-talet. Man körde 1000-metersbana och dom stora stjärnorna var Varg-Olle och norska Basse Hveem. Det tog ett tag innan jag förstod att det var en promenerande korvgubbe som hojtade om var han fanns för tillfället. Snabbmat som korv från låda på magen var väldigt exotiskt för en liten kille som jag. Mamma lagade ju mat hemma och för stadsvimlare fans det mjölkbarer för lunch och restauranger för aftonens äventyr. På Solvallatävlingen kördes även heat för förare med sidovagn.

Annons
Annons

En korv med bröd serveras till en hungrig stockholmare på 1950-talet.

Foto: Idrottsförvaltningen/Stockholms stadsarkiv

Roligt nog kallades en korv med bröd och senap då för ”En slang med sidovagn och halka” (uttalas med Jerry Williams-stuk). Jag njuter gärna en varm korv även i dag. Favoriten är Ormingegrillen, en mångsidig ”wurrekjorre”. Om man kokar ner det till korvens grunduttryck så är det trots alla nya kabanosser och chorizos den kokta wienerkorven som utgör riktmärket för om det är en bra korvkiosk. Den skall komma från en leverantör med kvalitetsstämpel och ha spänst och doft av spadet som naturligtvis innehåller lagerblad och pepparkorn. Avnjutes gärna serverad i papper med en tunn sträng senap. Inte helt oviktigt för bedömningen är ljudet, knäppet när tandraden bryter skinnet på korven, det skall var hörbart, då blir det höga poäng.

Korvgumman stod och sålde endast på kvällstid.

Jeanette Forhed: Maken har ett ”korvgumma”-minne från sin uppväxt på Ringvägen under andra halvan av 1950-talet. Korvgumman hade en kiosk med två hjul som hon drog och placerade i hörnet Grindsgatan /Ringvägen (utanför dåvarande skoaffären Oscaria). Korvgumman sålde endast varmkorv med bröd och hon bjöd alltid maken och farfar Wilhelm, som bodde i 87:an på Ringvägen, på spruckna korvar på deras kvällspromenader med taxen Sniffen (de spruckna korvarna var nog tänkta till taxen men maken åt upp dom). Korvgumman stod och sålde endast på kvällstid kanske fram till mitten på 1960-talet. Hon var inte helt ung och kände på mynten på grund av synskada.

En korv med bröd serveras till en hungrig stockholmare på 1950-talet.
En korv med bröd serveras till en hungrig stockholmare på 1950-talet. Foto: Idrottsförvaltningen/Stockholms stadsarkiv
Annons
Annons

Per Ahlbäck: Mitt starkaste minne av korvgubbar är från mitten av 60-talet. Varje dag efter skolan samlades vi på Vasaparkens isbana. Där lekte vi ”Tjejsyrra och Kapare”. Svettiga och lite frusna kände vi doften från korvgubbens spritkök. På stappliga skridskor gick vi halkande fram och köpte en Luffare, dvs ett korvbröd med ketchup för 25 öre. Ibland blev det en korv i brödet för en krona extra. Min absoluta favorit bland korvkioskar är just Östermalms korvspecialist där en Thüringer weisswurst med surkål är svårslagen.

Erik Brafelt: Östermalms korvspecialist är en favorit! Tyvärr är född på 1988… alltså något sent för att ha upplevt korvgubbar/gummor. Låten Varm Korv Boogie är det närmsta jag har kommit... Frågade föräldrarna som är 40-talister men deras enda minne var att man köpte korvbröd och senap när man inte hade råd med korv med bröd. Pris för korvbröd och senap var 10 öre. Det priset gällde i alla fall i Bromma/Stora Mossens IP och Stadshagens IP runt 1960. Samma pris gällde hos korvgubbarna/gummorna runt Stadshuset.

Jan F Jonsson: Jag bodde hela skoltiden på Artillerigatan mitt för Armémuseum och gick i Östra Real. Det betydde att jag dagligen passerade hörnet Artillerigatan-Storgatan där det fanns en korvkiosk. Det var ju ransonering under kriget och den gällde också korv med bröd. Ville man ha en sådan var man tvungen att ha en kupong för korven och en kupong för brödet. Annars blev det papper och en korv med odefinierat innehåll.

Ivana Valtersson: Jag kommer ihåg gubbar med låda på magen. Den här kiosken vid dåvarande posten är berömd för goda korvar, som jag har smakat bara en gång, annars äter jag korvar hemma. Eftersom jag har bott på Östermalm i 40 år, kände jag igen bilden omedelbart. Jag brukar följa bildgåtor från början till lösningen, men har aldrig varit säker på rätt svar förrän nu.

Annons
Annons
Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat

Fransyskan Solène arbetar i Stockholm. Efter att ha löst gåtan gick hon dit och åt för första gången:

Foto: Privat

”Jag har tidigare varit förvånad över att så många köar där på gatan varje dag. Men nu när jag testade själv så kan jag förstå, det var hög kvalitet på korven måste jag säga. Något som också fascinerade mig var att de säljer billiga mössor, det känns fint som en signal att de bryr sig om kundernas hälsa om det är kallt och de ska stå där en stund. Det har jag aldrig sett på något annat ställe”, skriver Solène.

Foto: Privat

Foto: Privat

Jan-Olov Sundqvist: Varm korv, och korv över huvud taget, är fascinerande. När jag var liten på 50-talet kommer jag ihåg gubbarna med låda på magen. Då fick man korven utan bröd och utan ketchup och man fick en bit papper att hålla korven i. Jag tror att man fick betala extra för bröd och ketchup. I slutet av 50-talet blev det sedan mer eller mindre standard med både bröd och ketchup.

Annons
Annons

Korvgubbarna blev färre och färre, och från slutet av 50-talet började i stället olika korvkiosker dyka upp. De första varianterna var ganska små och såg ut som trälådor, så vi kallade dem gubben i lådan, i stället för gubben med lådan på magen. Med korvkioskerna kom också den grillade korven samt nya tillbehör som bostongurka, gurkmajonäs och räksallad. Sen försvann de små korvkioskerna och det blev allt större och större gatukök.

Från lådan ångade det och han serverade korven med en korvtång förstås.

Gunilla Possenius: Under min skoltid på 50- och 60-talet på Östermalm fanns allas vår korvgubbe Korv-August. Vad han egentligen hette vet jag inte. Men han fanns på eftermiddagen utanför Lyceum/Östermalms kommunala flickskola på Banérgatan 38-40 i slutet av 50-talet. När man hade lång dag (slutade 15.35), kunde det på sista rasten bli en snabb utflykt till August utanför på gatan. En korv utan bröd kostade 35 öre vill jag minnas. När jag sedan kom till gymnasiet på Östra Real på Karlavägen 1961 så fanns Korv-August utanför på gatan där också! Han hade förstås låda på magen, vit rock och vit båtmössa över sitt kraftiga mörka hår, litet svartmuskig skäggstubb. Från lådan ångade det och han serverade korven med en korvtång förstås. Köpte man bara en korv med senap (slang med halka) fick man den i ett tunt papper med reklamtryck på, annars i bröd med papper runt. Men det var bara senap. Kan inte minnas att man fick ketchup. Tror inte det förekom på den tiden. Korv-August sade inte så mycket. Man visste ju vad man skulle ha och vad det kostade, så det var ingen längre konversation som utspann sig precis. Skulle gissa att Korv-August var italienare.

Annons
Annons

Östermalms korvspecialist på Nybrogatan – här möts man oftast av Caroline Gustafsson och Inga Fortkord.

Foto: Lisa Arfwidson

Torbjörn Bodin: Jag har tyvärr inget speciellt minne av korvgubbarna med låda på magen, bara att det luktade t-sprit om den lilla värmaren som fanns under lådan för att hålla korven varm. Om korvgubbarna luktade det också starkt ibland. De måste också hålla värmen på den tiden det fanns vintrar i Stockholm.

På Östermalm gäller det att försäkra sig om att dejten också har jordnära vanor.

Johan Nyström: Fenomenet med ambulerande försäljare av varmkorv upphörde långt innan jag föddes. Däremot har jag vid flera tillfällen under åren, efter olika evenemang, och utan minsta tvekan, bjudit dejter på förstärkt korvmål vid det aktuella gatuköket. På Östermalm gäller det att försäkra sig om att dejten också har jordnära vanor. Den dejt som inte mäktar med att käka en korv med tillbehör utomhus en grådaskig höstkväll, när det blåser lite snålt, diskvalificerar sig själv (finns vegetariska alternativ). För det är då som umgänget och gemenskapen ska värma upp situationen.

Helena Wahlström: Roligt att jag var rätt ute, det kanske säger något om hur ofta jag (och min dvärgtax som ju på engelska är en sausage dog) besöker detta alldeles utmärkta ställe som vi bor inte allt för långt från. Såsen/dressingen, brödet och inte minst surkålen gör tillsammans med en kabanoss, matupplevelsen sublim.

Östermalms korvspecialist på Nybrogatan – här möts man oftast av Caroline Gustafsson och Inga Fortkord.
Östermalms korvspecialist på Nybrogatan – här möts man oftast av Caroline Gustafsson och Inga Fortkord. Foto: Lisa Arfwidson
Annons
Annons

De hade inte el, utan arbetade i ljuset från en fotogenlykta.

Bo Björkman: Köpte för en tid sedan ”Coburger Berzelii” hos Östermalms Korvspecialist som var svaret på frågan. Jodå, det var en god korv, men smakminnet var godare! Korven, som den nu serverades var delad, lades i en i och för sig alldeles utmärkt frasig franska och surkål och senap offererades. Då sa smakminnet från ungdomen på slutet av 50-talet stopp! Hos tanterna i kiosken vid Berzelii park mitt emot Hallwylska serverades Coburger Bratwurst grillad över öppen eld/kol i korvbröd som också grillades lätt – det var det hela. De hade inte el, utan arbetade i ljuset från en fotogenlykta, och om jag minns rätt hade de vita förkläden.

Vi avslutar med ett minne som är mer kopplat till platsen för Östermalms korvspecialist. Nämligen till Posten som tidigare låg där på Nybrogatan:

Jonas Lundvall: Julen 1964, fick jag som 14-åring mitt första feriejobb, på posten, Stockholm 5. Det var en väldigt snöig jul. Brevutbärningen skedde tre gånger om dagen och speciellt denna jul var det mycket snö och moddigt på gatorna. Jag hade i uppdrag att i modden cykla till Lärkstan med postens tunga gula tjänstecykel, med en stor läderväska fram och två bak, fulla med julkort, tidningar och annan post. Det var långt bort, det var snöglopp och halt, men på något märkligt sätt klarade jag mig både dit och tillbaka trots att jag då inte var särskilt stor i växten. Som nybörjare gick man på en och annan mina. Kommer speciellt ihåg en gång när jag uppe på Valhallavägen inte hittade någon brevlåda vid den pampiga porten varför jag ringde på. Efter en stund öppnades porten av en man iförd morgonrock, rökandes pipa. Det var första utdelningsturen så klockan var mellan 8 och 9. Entrén ledde rakt in i en storslagen välkomnande hall med stor ljuskrona och en trappa som gick upp till nästa etage. Mannen meddelade med viss irritation att post skulle avlämnas vid köksentrén runt hörnet men tackade för den ändå.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons