Annons
Ledare

Jesper Sandström:SSU-ordförandens hyckleri i migrationsfrågan

SSU-ordföranden Philip Botström
SSU-ordföranden Philip Botström Foto: Björn Lindahl/TT

Philip Botströms upprörda känslor följs inte av någon insikt eller självreflektion. Han ignorerar de felsteg som lett fram till dagens situation.

Under strecket
Publicerad

SSU-ordföranden Philip Botström säger i en intervju med Expressen att han ”äcklas av hyckleriet i migrationsdebatten” (30/7). Han talar om kommuner som går på knäna och ondgör sig över dem som låtsas att problemen inte finns. Botströms lösning? Dels ansluter han sig till den idé som försvarats av så vitt skilda personer som Hans Rosling och Jimmie Åkesson: vi borde hjälpa fler på plats, i stället för att bjuda in ett fåtal, relativt resursstarka migranter till Sverige.

Sedan kommer en klassisk S-lösning: rika ska betala mer, för att staten ska ha råd att hjälpa kommunerna komma på fötter igen. Argumentet är alltså att de förment rika ska betala ännu mer, för att bekosta något S-anstrukna ekonomer, exempelvis Sandro Scocco, fram till nyligen sålde in som en ekonomisk vinst. Det kommer inte bli lätt att sälja in den politiken när vi redan har OECD:s näst högsta marginalskatter.

Personligen har jag, genom åren av humanitära stormaktsambitioner, tal om öppna hjärtan och #refugeeswelcome, försökt försvara en liberal migrationspolitik. Låt den som vill komma hit bygga ett bättre liv, men skapa inte drivkrafter för en invandring som leder rakt in i bidragsberoende och, för många, permanent arbetslöshet. Om man gör det, då går det precis som det har gjort. Invandringen, och av vissa även invandrarna, stämplas som en belastning.

Socialdemokrater talar högt om internationell solidaritet så länge det inte kräver något. Sedan vänder de kappan för att värna den regeringsmakt de håller osunt kär, när kärnväljarna går till SD.

Vare sig liberaler eller socialdemokrater agerade någonsin för att i tid få till en praktiskt fungerande, långsiktigt hållbar migrationspolitik. Frågan fick i stället domineras av miljöpartistiska önskedrömmar, till dess att obekvämt många väljare ansåg att SD:s ”nej tack” var den mest lockande lösningen. Nu cementeras bilden av att migration bara är ett besvär vars omfattning till varje pris bör minimeras.

Botströms upprörda känslor följs inte av någon insikt eller självreflektion. Han tror sig kunna lösa ett bidragsproblem med med mer generös bidragspolitik, men berör inte alls de felsteg som lett fram till dagens situation. Hans parti har förtigit problemen i åratal, och själv bytte han fot i frågan först när det hade blivit okontroversiellt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons