Annons

Städning är ett fulfinger mot prestationshetsen

”Dammet och smutsen lever sitt eget liv och hotar alltid att ta över våra försök till ordning och renhet”, säger Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och genusvetare vid Stockholms universitet, som har skrivit boken ”Tid att städa: Om vardagsstädningens praktik och politik”.
”Dammet och smutsen lever sitt eget liv och hotar alltid att ta över våra försök till ordning och renhet”, säger Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och genusvetare vid Stockholms universitet, som har skrivit boken ”Tid att städa: Om vardagsstädningens praktik och politik”. Foto: Allis Nettréus

Det är meningslöst, trist och stressigt att städa – men det kan också vara en paus från det moderna samhällets dille på effektivitet och utveckling. Det menar genusvetaren Fanny Ambjörnsson som med den nya boken ”Tid att städa” vill uppvärdera sysslan – för en mer hållbar värld.

Under strecket
Publicerad

”Jag är lite pedant av mig så jag städar varje dag – kök, toa och andra rum. Det står aldrig disk framme. Kanske beror ordningssinnet på mitt yrke, att jag är sjukgymnast. Min särbo här i Stockholm är lika pedantisk som jag så det är lugnt. Vi bråkar aldrig om städning”, svarar Christer Andersson från Lidköping på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.

Foto: Allis Nettréus

”Jag är duktig på att städa och tar stort ansvar, tycker jag själv. Varje söndag städar vi. Men min fru kan vara ganska krävande. Ibland säger hon att det inte är tillräckligt välstädat och då får jag göra om det. Det ska alltid vara rent hemma. Om du undrar över något är det bara att slacka, mejla, messa eller ringa. Jag är på kurs i huset under dagen”, säger Zakir Hussein, Märsta, som svar på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.

Foto: Allis Nettréus

”Vi har varsitt hushåll, Matilda bor med sin pojkvän. Vi är väl inga städfascister även om det är roligt om det är rent och fint och luktar gott hemma, men om det kommer gäster räcker det att snabbstäda”, säger Annika Lama Sherpa som bor i Sollefteå och tillägger att hennes man, Matildas pappa, är helt fantastisk på att städa källaren och vinden. ”Han är enveten, envis och uthållig. Då blir det bra resultat!” ”Hos oss är det nog mest jag som städar, min kille lagar mat. Bäst stämning hemma blir det om vi städar samtidigt båda två”, svarar Matilda Lama Sherpa som bor i Örnsköldsvik på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.

Foto: Allis Nettréus

Död hud, hår och rester av frukostgröt och middagssås. Grus som fastnar i skornas räfflor och dras med in. Smuts är äckligt och jobbigt. Dammtussarna i hörnen är bara där helt plötsligt, utan att vi har gjort något för att skapa dem – och i bland känns de till och med okontrollerbara.

– Smutsen är en påminnelse om att vi är en del av naturen. Vi lämnar rester och avlagringar efter oss, vare sig vi vill eller inte. Dammet och smutsen lever sitt eget liv, och den hotar alltid att ta över våra försök till ordning och renhet, säger Fanny Ambjörnsson, socialantropolog och genusvetare vid Stockholms universitet, som nu är aktuell med boken “Tid att städa: Om vardagsstädningens praktik och politik”.

Städning är både en undanskuffad och en laddad fråga. Sedan ”pigdebatten”, som startade på 90-talet, fick ny fart när rut-avdraget infördes 2007 har städningen inte tagit plats i det offentliga samtalet. I många svenska hem skapar den dock konflikter. Kvinnor gör fortfarande majoriteten av det obetalda arbetet i hemmet – hur jämställd man är i sin (heterosexuella) relation kan mätas i vem som dammsuger, diskar och plockar upp.

Annons
Annons

”Jag är lite pedant av mig så jag städar varje dag – kök, toa och andra rum. Det står aldrig disk framme. Kanske beror ordningssinnet på mitt yrke, att jag är sjukgymnast. Min särbo här i Stockholm är lika pedantisk som jag så det är lugnt. Vi bråkar aldrig om städning”, svarar Christer Andersson från Lidköping på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.

Foto: Allis Nettréus
”Jag är lite pedant av mig så jag städar varje dag – kök, toa och andra rum. Det står aldrig disk framme. Kanske beror ordningssinnet på mitt yrke, att jag är sjukgymnast. Min särbo här i Stockholm är lika pedantisk som jag så det är lugnt. Vi bråkar aldrig om städning”, svarar Christer Andersson från Lidköping på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.
”Jag är lite pedant av mig så jag städar varje dag – kök, toa och andra rum. Det står aldrig disk framme. Kanske beror ordningssinnet på mitt yrke, att jag är sjukgymnast. Min särbo här i Stockholm är lika pedantisk som jag så det är lugnt. Vi bråkar aldrig om städning”, svarar Christer Andersson från Lidköping på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning. Foto: Allis Nettréus

– Städningen är den del av det obetalda arbetet i hemmet som är minst produktiv och som de flesta helst vill slippa. Städningen är repetitiv, producerar ingenting och verkar svår att förfina eller göra till en hobby, så som matlagning, bakning och barnuppfostran, säger Fanny Ambjörnsson.

Ett motstånd mot ett samhälle som ständigt strävar uppåt och framåt, trots att vi egentligen håller på att trilla ner i avgrunden.

Städning har länge haft låg status. Anledningar till detta är många, menar Fanny Ambjörnsson. Dels hör städningen hemmet och den privata sfären till, dels är den historiskt sett en syssla som utförts av kvinnor. De som städar som profession kommer från lägre samhällsklasser, i dag är de även i hög grad födda utanför Sverige. Att städningen är kodad som privat, ett ”kvinnogöra” och ett syssla som de som har råd kan leja bort gör att den inte anses vara meningsfull eller ett ”riktigt” arbete.

Städningens reproduktiva och repetitiva karaktär är ytterligare en viktig anledning till dess låga status, menar Fanny Ambjörnsson. Det moderna samhället utgår ifrån en linjär utvecklingssyn – en nyttig människa och ett nyttigt samhälle rör sig i riktningen uppåt och framåt. Hon producerar allt mer och blir ständigt bättre. Att städa är däremot att röra sig i en motsatt riktning: nedåt och bakåt. Städningen producerar ingenting nytt och den utvecklar ingenting – den tar bara hand som skräpet, snusket och det gamla. ”All tid är ju tiden innan städning”, säger en av intervjupersonerna i boken – städningen upprätthåller bara status quo, återställer ordningen.

Annons
Annons

”Jag är duktig på att städa och tar stort ansvar, tycker jag själv. Varje söndag städar vi. Men min fru kan vara ganska krävande. Ibland säger hon att det inte är tillräckligt välstädat och då får jag göra om det. Det ska alltid vara rent hemma. Om du undrar över något är det bara att slacka, mejla, messa eller ringa. Jag är på kurs i huset under dagen”, säger Zakir Hussein, Märsta, som svar på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.

Foto: Allis Nettréus
”Jag är duktig på att städa och tar stort ansvar, tycker jag själv. Varje söndag städar vi. Men min fru kan vara ganska krävande. Ibland säger hon att det inte är tillräckligt välstädat och då får jag göra om det. Det ska alltid vara rent hemma. Om du undrar över något är det bara att slacka, mejla, messa eller ringa. Jag är på kurs i huset under dagen”, säger Zakir Hussein, Märsta, som svar på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.
”Jag är duktig på att städa och tar stort ansvar, tycker jag själv. Varje söndag städar vi. Men min fru kan vara ganska krävande. Ibland säger hon att det inte är tillräckligt välstädat och då får jag göra om det. Det ska alltid vara rent hemma. Om du undrar över något är det bara att slacka, mejla, messa eller ringa. Jag är på kurs i huset under dagen”, säger Zakir Hussein, Märsta, som svar på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning. Foto: Allis Nettréus

– Att städa handlar om att ta hand om det vi lämnar bakom oss, att rensa i det vi redan är färdiga med, det överblivna. Det går emot dagens syn på utveckling. I dagens samhälle får vi inte stagnera, slå oss till ro eller säga att man inte har lust att utvecklas mer, säger Fanny Ambjörnsson.

I hennes bok vittnar flera av de kvinnor som intervjuats om att de ibland – eller alltid – är irriterade eller arga när de städar. Moppandet och torkandet tar tid från saker som man hellre vill göra, sysslor som upplevs roligare, mer meningsfulla och utvecklande.

Men ilskan kan också bero på skurhinkens symbolik. Enligt Fanny Ambjörnssons undersökning har många av de intervjuade kvinnorna laddade relationer till städning och att deras hantering av smuts påverkar deras bild av sig själva. Det kan till exempel handla om skam över att som kvinna inte lyckas hålla sitt hem rent och ordnat eller ilska och uppgivenhet över att städansvaret faller på henne men kan tas av en manlig partner. För de intervjuade männen var städningen inte lika laddad.

De historiska föreställningarna om vem som borde städa är påtagliga, inte bara i våra huvuden utan i våra kroppar, menar Fanny Ambjörnsson.

– Som kvinna kan man känna sig låst när man drar fram dammsugaren, känna ”nu står jag här igen och är den där kvinnan”. När en man städar är det med andra konnotationer: han är modern, jämställd, schysst och gör sin del.

Annons
Annons

”Vi har varsitt hushåll, Matilda bor med sin pojkvän. Vi är väl inga städfascister även om det är roligt om det är rent och fint och luktar gott hemma, men om det kommer gäster räcker det att snabbstäda”, säger Annika Lama Sherpa som bor i Sollefteå och tillägger att hennes man, Matildas pappa, är helt fantastisk på att städa källaren och vinden. ”Han är enveten, envis och uthållig. Då blir det bra resultat!” ”Hos oss är det nog mest jag som städar, min kille lagar mat. Bäst stämning hemma blir det om vi städar samtidigt båda två”, svarar Matilda Lama Sherpa som bor i Örnsköldsvik på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.

Foto: Allis Nettréus
”Vi har varsitt hushåll, Matilda bor med sin pojkvän. Vi är väl inga städfascister även om det är roligt om det är rent och fint och luktar gott hemma, men om det kommer gäster räcker det att snabbstäda”, säger Annika Lama Sherpa som bor i Sollefteå och tillägger att hennes man, Matildas pappa, är helt fantastisk på att städa källaren och vinden. ”Han är enveten, envis och uthållig. Då blir det bra resultat!”                                                ”Hos oss är det nog mest jag som städar, min kille lagar mat. Bäst stämning hemma blir det om vi städar samtidigt båda två”, svarar Matilda Lama Sherpa som bor i Örnsköldsvik på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning.
”Vi har varsitt hushåll, Matilda bor med sin pojkvän. Vi är väl inga städfascister även om det är roligt om det är rent och fint och luktar gott hemma, men om det kommer gäster räcker det att snabbstäda”, säger Annika Lama Sherpa som bor i Sollefteå och tillägger att hennes man, Matildas pappa, är helt fantastisk på att städa källaren och vinden. ”Han är enveten, envis och uthållig. Då blir det bra resultat!” ”Hos oss är det nog mest jag som städar, min kille lagar mat. Bäst stämning hemma blir det om vi städar samtidigt båda två”, svarar Matilda Lama Sherpa som bor i Örnsköldsvik på SvD:s enkätfråga om hans relation till städning. Foto: Allis Nettréus

Men hur tråkigt, meningslöst eller irriterande det än är så måste vi alla städa. Även de som anlitar städhjälp måste plocka upp avslängda kläder från golvet och torka bort smulor. Städningen är den minsta gemensamma nämnaren för mänskligt varande, säger Fanny Ambjörnsson. Vi alla lämnar ju avlagringar efter oss.

– Städningen skulle kunna vara grund för en politik som inte sopar allt under mattan och drar vidare, utan som tar hand om våra rester. Då rör sig frågan om städning något mer övergripande än jämställdhet i heterorelationer eller om rut-avdraget, då handlar den om hållbarhet i världen.

I bred bemärkelse innebär städning att bevara istället för att bygga nytt. Att återställa och laga istället för att kasta och byta ut. En motsats till slit och släng-kulturen alltså, menar Fanny Ambjörnsson.

– Hade vi bevarandet i fokus när vi organiserar våra samhällen, då hade vi sluppit miljöförstöring. Vi hade inte haft människor som blir utmattade av att ständigt behöva producera. Ett sådant samhälle hade hållit längre.

Städning är också omsorgsarbete, menar Fanny Ambjörnsson. Även om fysiska saker kan tyckas oviktiga, så är det de materiella tingen som skapar ramarna för hur vi lever våra liv.

– Vi lever vid våra skrivbord, i våra sängar, i våra kläder, i våra hem. Att ta hand om våra saker är att utöva omsorg, både för det materiella och de människor vi har runt omkring oss, som delar tingen med oss.

Städningen sker i en annan rytm och i en annan riktning än andra typer av arbete vi gör i våra liv. Att städa kan därför vara ett sätt att revoltera mot det som räknas som viktigt och riktigt i vårt samhälle, menar Fanny Ambjörnsson. Att dammsuga, torka och plocka upp är ett motstånd genom att vara motsatsen till samhällets syn på framgång.

– Städning är ett lågmält, motsträvigt fokus på här och nu som skulle kunna ses som ett motstånd mot ett samhälle som ständigt strävar uppåt och framåt, trots att vi egentligen håller på att trilla ner i avgrunden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons