Annons
Ledare

Tove Lifvendahl:Ställ betongsuggor i vägen för finansministern

Hur mycket statligt ägande tål Sverige?
Hur mycket statligt ägande tål Sverige? Foto: Pontus Lundahl/TT

Vägen mot statligt övertagande i näringslivet är kantad med utsagda goda intentioner. Vaksamhet anmodas.

Under strecket
Publicerad

Det ryktas att förberedelserna för att staten ska ta ägande i företag som behöver krisstöd nu är långt gångna inom regeringskansliet. Övertagandet av fastighetsbolag under 90-talskrisen och övertagandet av ägande i Swedbank under finanskrisen betraktas som lyckade exempel. I en intervju med DN förklarade Magdalena Andersson (S) att hon ser ett statligt övertagande av större bolag som tänkbart. Men till skillnad från tidigare innebär nuvarande planer i praktiken att staten ska använda skatteinbetalningar från företag för att överta ägande. Det verkar därmed som om varningarna för att coronakrisen används som förevändning för att socialisera delar av näringslivet, är att ta på allvar.

Det är förstås inte så man uttrycker det. Vad man nu säger är att man vill skydda jobb och företag, vilket ju alla vill. Företagen blöder, och vi med dem. Men trots att paniken över den samhällsekonomiska skadan begripligt nog håller på att tillta, behöver de åtgärder vi vidtar nu vara av sådan art att de helst inte vållar svåra problem när krisen är över. Och i en samhällskultur där vi oftare premierar politikers utsagda intention än fastställda konsekvens, anmodas höggradig vaksamhet när politiker av förment omsorg säger sig, easy-peasy, kunna ta över företagen.

Annons
Annons

Gissningsvis kommer saken att framställas som ett val mellan två alternativ: antingen kan vi låta de stora företagen (de små omfattas inte av planerna) gå omkull, eller så tas de tryggt omhand i statens hägn. På frågan från DN om finansministern anser att tillskott av statligt kapital bör kopplas till ägande, svarar hon att ”det är så vi brukar jobba i Sverige. Skattebetalarna är med och tar en risk och ska också ha möjlighet att vara med på uppgången, när det vänder, och kunna få tillbaka en del av pengarna”.

Men de av politiken uppställda valen är sällan de objektivt enda förekommande. Som Stefan Fölster, chef för Better Future Economics och docent i nationalekonomi, påpekade på ledarsidan redan för en månad sedan, saknas ännu i det svenska åtgärdspaketet tillräckligt av det som syftar till att inge hopp och vilja att investera i den svenska ekonomin.

För det behöver man göra trovärdigt att det finns en jordmån som är näringsrik, vilket åstadkoms med ekonomiska reformer. De är viktiga för utvecklingen i normala fall, men livsviktiga i tider av kris. Hans tre förslag då: ”Tidigarelägg januariavtalets tio punkter för bättre entreprenörskap. Inför stora, möjligen tillfälliga, lättnader för bostadsbyggande. Balansera statens kapitalinjektioner till krisande företag med en tydlig plan för att minska ägandet i statliga bolag efter krisen.”

På frågan om den sistnämnda punkten utgick från nuvarande ägande eller ett potentiellt större ägande, svarar han att det var och är öppet för tolkning. Som läget är går det inte att utesluta att det uppstår en politisk majoritet för att tillföra eget kapital till och vidhängande ägande av konkurshotade företag man anser är samhällsviktiga, och inte vill se uppköpta av exempelvis kinesiska intressen. Men som han påpekar: även om detta inte sker, är rådet ändå giltigt. Statens ägande bör minska, även utifrån det nuvarande innehavet sett.

Stefan Fölster påpekar att två utredningar har pekat på en modell där det statliga ägandet flyttas till ett holdingbolag med ett stort mått av politiskt oberoende, och som säljer av innehållet när läget är rätt. I Österrike bildades ett sådant under andra världskriget, och även i Finland finns en liknande modell från senare tid. En klok sak att göra redan före krisen inträffade, menar Fölster, och nu helt avgörande viktig.

För vägen mot statligt övertagande i näringslivet är kantad med utsagda goda intentioner. Den bör därför vaktas med rejäla betongsuggor, i syfte att helst undvika, i annat fall minimera, risken att Sverige kommer ut på andra sidan krisen med en ekonomi som fått stark slagsida till vänster.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons