Annons

”Ställ Kina till svars för mörkläggningen”

Sjukvårdspersonal i ett tillfälligt sjukhus i Wuhan den 8 februari.
Sjukvårdspersonal i ett tillfälligt sjukhus i Wuhan den 8 februari. Foto: Gao Xiang/Xinhua/TT

Världshälsoorganisationen borde betrakta den tre veckor långa mörkläggningen i Wuhan som ett brott mot folkrätten. Det skriver Ove Bring, folkrättsexpert, och Hans Wolf, kulturjournalist.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

DEBATT | CORONAVIRUSET

Det internationella samfundet borde reagera på Kinas senfärdiga hantering av coronaviruset. Regimen i Peking har försummat sitt ansvar gentemot omvärlden genom att inte varsla i tid om den pandemiska faran. Världshälsoorganisationen, WHO, borde betrakta den tre veckor långa mörkläggningen i Wuhan som ett brott mot folkrätten. Här gäller nämligen, i linje med den internationella miljörätten, en ”no harm rule”. Staterna är förpliktade att samarbeta för att undvika gränsöverskridande negativa effekter. Suveräniteten över det egna territoriet får inte missbrukas till skada för andra länder. Det är exempelvis förbjudet med kärnvapenprov i atmosfären över eget territorium eftersom spridningen av radioaktivt utfall hotar människors hälsa i andra länder.

WHO borde gentemot Kina och inför framtiden kräva en internationell standard av öppenhet, snabbhet och information. I stället har WHO:s generaldirektör, den etiopiske läkaren Tedros Ghebreyesus, lovordat Kina för en mönstergill hantering av coronakrisen (se SvD Under strecket den 20 mars). Denna bisarra attityd från ett FN-organ ger en olycklig signal om världssamfundets utvärdering av den pågående krisen.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Så här ser smittans väg ut så långt det har gått att klarlägga. Den 10 december 2019 insjuknar en kvinna som sålde fisk på en djurmarknad i Wuhan. Några dagar senare inträffar ett nytt sjukdomsfall i samma område. Den 27 december identifieras ett nytt virus på sjukhus i området och de lokala hälsovårdsmyndigheterna informeras.

Tre dagar senare berättar en läkare på sociala medier om viruset men hon beordras av myndigheterna att inte sprida mer information om detta. Samtidigt förhörs och grips den visselblåsande läkaren Li Wenliang som lämnat liknande uppgifter. Läkarnas uppgifter brännmärks som ”spridande av rykten” samtidigt som sjukhusen i Wuhan informeras av den lokala hälsovården om virusets spridning. Samma dag, den 30 december, informeras WHO i någon form av Kina om viruset. Li avlider sex veckor senare i sjukdomen. Den 1 januari förhörs ytterligare åtta läkare som publicerat inlägg i sociala medier.

Den 2 januari kan kinesiska forskare redovisa en kartläggning av viruset genom studier av arvsmassa hos smittade. Men den publiceras först en vecka senare. Senast då ska presidenten Xi Jinping ha varit informerad och beredd att vidta åtgärder. Men Wuhans hälsokommission hävdar vid möten med kommunistpartiets lokala avdelning att inga nya fall inträffat. Redan den 13 januari identifieras dock det första sjukdomsfallet i Thailand och den 21 januari de första fallen i Sydkorea och USA. Däremellan har det hållits nyårsfest i Wuhan och från och med den 23 januari firas det kinesiska nyåret med miljontals människor i rörelse runt om i Kina samtidigt som epidemiologer reser från Peking till Wuhan. Den 26 januari utvidgas karantänområdena i Kina och innan månaden är slut proklamerar WHO ett internationellt nödläge.

Resten är, dessvärre, nutida världshistoria. Vägen dit är för Kinas del kantad av goda föresatser och modiga visselblåsare men också av tystnadskultur, prestige, ofelbarhetsdogmer, svårgenomträngliga hierarkier och rädsla. Det gäller på lokala nivåer men det förefaller också vara en fråga om ett samspel med attityder på högsta nivå där man i det längsta vill kolportera en bild av ett fläckfritt system där hälsovådliga djurmarknader helt enkelt inte kan finnas.

Nu är internationell samverkan livsviktig. Men det verkar också befogat med en markering att så här får det inte gå till – oavsett om det praktiskt möjligt att utkräva ett ansvar och om sanktioner går att genomföra. Det är inte första gången smitta sprids från liknande källor.

Ove Bring
folkrättsexpert
Hans Wolf
kulturjournalist

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons