Annons

Ställde in resan – när vännen ville checka in väska

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Hon vill bjuda på en utlandsresa, men det föll på en detalj: vännen insisterade på att få checka in en väska. ”Jag tappade lusten att resa med henne”, skriver frågeställaren. Oresonligt, menar etikettexperten.

Under strecket
Publicerad

Fråga: Jag ville åka utomlands en vecka och erbjöd en kamrat att åka med mot att jag betalade resa och boende, eftersom hon inte har det lika gott ställt som jag ekonomiskt.

Hon tackade ja, men sedan föll det på en detalj: jag förutsatte att vi båda skulle åka med så lite bagage som möjligt, varsin kabinväska. Jag har rest mycket och packar aldrig mer än vad som behövs, för det är billigast och mest praktiskt. Men till detta sa min kamrat definitivt nej. Hon ville absolut ha med sig en större väska, som hon då skulle betala själv. Det kan verka löjligt, men då tappade jag lusten att resa med henne. Jag tyckte att om jag bjöd på allt annat, så kunde hon gå med på att inte ha med sig så mycket kläder. Jag erbjöd henne också att fylla ungefär hälften av min kabinväska, för jag är van att packa litet. Men det sa hon också nej till.

Min spontana reaktion var att boka av resan. Tycker du att jag var löjlig när jag tappade lusten att resa tillsammans med henne? Obs: jag förstår att det inte finns något facit utan att det handlar mer om känslor.

Annons
Annons

Du var inte löjlig, men däremot oresonlig.

Sofia Larsson: En ärlig fråga förtjänar ett ärligt svar: jag tycker inte att du var löjlig, men däremot oresonlig. Känslor är känslor, alltid giltiga men kanske inte alltid rimliga. Ibland bör man räkna långt högre än tio och fundera på hur man ska agera, istället för att reagera spontant.

När jag läste din fråga snabbt en första gång uppfattade jag det som att du bjöd på allt och att vännen krävde att du även skulle betala för väskan, vilket så klart hade varit taktlöst. Men så var det ju inte och jag tycker att det är synd för er båda om en potentiellt trevlig semester går om intet bara för att du vill ha det på ett visst sätt.

Den känsla som ackumulerats i dig genom åren är att det är smidigare att resa med lätt packning. Men din väninna kan ha motsatt erfarenhet. Kanske har hon många gånger saknat prylar hon lämnat hemma och finner trygghet i att packa för olika eventualiteter. Dessutom kanske hon av ekonomiska skäl inte vill luta sig mot det där klassiska ”äsch, de har väl affärer dit jag ska också”.

Det kan ju också vara så att hon har ett intresse som är mera skrymmande: läsa böcker, hålla på med handarbete, någon form av träning.

Vill du ha rätt, eller vill du vara lycklig?

Jag funderar även på om hennes insisterande kan grunda sig i att hon uppfattar situationen som att du tycker dig ha rätt att ställa krav kring hennes behov bara för att du betalar. Du menade säkert inte det, men ditt agerande kan ha väckt känslan av att ”stå med mössan i hand”. Kanske ville din kamrat, medvetet eller omedvetet, revoltera lite mot det.

Men nu gissar jag bara. Och utifrån din beskrivning verkar det som att inte du heller riktigt har kläm på varför din väninna beter sig som hon gör. Försök att kommunicera med henne på ett sätt som är förutsättningslöst nyfiket och inte utgår från att det finns ett rätt och ett fel.

”Vill du ha rätt, eller vill du vara lycklig?”, brukar det heta ibland. Det är viktigt att påminna sig om det talesättet då och då, för att få perspektiv på när det är läge att släppa saker. Mänskliga relationer som varar över tid består av ett ständigt lappande och lagande. Jag hoppas att du kan åsidosätta dina principer och återuppta resplanerna med väninnan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons