Annons

LägenhetenStark debut borde lita på egen lyskraft

Nora Szentiványi (född 1969 i Budapest) är uppvuxen i Göteborg och numera bosatt i Norge. Hon debuterade på norska 2016 med romanen ”Leiligheten”. Nu har hon färdigställt den på svenska.
Nora Szentiványi (född 1969 i Budapest) är uppvuxen i Göteborg och numera bosatt i Norge. Hon debuterade på norska 2016 med romanen ”Leiligheten”. Nu har hon färdigställt den på svenska. Foto: Pernille Marie Walv

En fin berättelse om att tvingas fly, skildrad genom relationen mellan en mormor och hennes barnbarn. Men kopplingen till samtiden hade kunnat uteslutas, skriver SvD:s kritiker om Nora Szentiványis debutroman som nu har kommit ut på svenska.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Lägenheten

Författare
Nora Szentivanyi
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers förlag

234 s.

Det finns ingen anledning att generalisera, endast att kasta ut en fundering: finns det möjligen ett särskilt band mellan en mormor och hennes dotterdotter? Det är naturligtvis litteraturen som föranleder frågan – den egna erfarenheten är av förklarliga skäl obefintlig. Den senaste månaden har jag nämligen läst två kvinnliga författare vars berättelser kretsar kring deras mormödrars liv och roll i familjehierarkin.

Det är två mycket olika böcker – den ena sakprosa, den andra skönlitteratur – som har något väsentligt gemensamt, Julie Lindahls ”Pendeln” och Nora Szentiványis ”Lägenheten”. Förutom att de är familjenära tillbakablickar på 1900-talets två värsta mänskliga katastrofer, nazismen och kommunismen, så förenas de i kärleken, bindningen och ambivalensen till mormodern. Hon är det förflutna och via henne söker författarna möjliga svar, förklaringar, berättelser till det som nu skaver. Det är modiga och samtidigt smärtsamma efterforskningar dessa författare gör.

Nora Szentiványi var baby när familjen lyckades fly det kommunistiska Ungern 1970. Föräldrarna var båda ensambarn och kvar blev likaledes ensamma mormor och ensamma farfar. Den unga familjen delade en mycket liten lägenhet med mormodern. Den här dagen gick hon, intet ont anande, till arbetet på morgonen och när hon kom hem framåt kvällen fann hon lägenheten tom, i en enda röra, och ett påbörjat men aldrig avslutat avskedsbrev: ”Mor, leta inte efter oss, vi har rest.” Man kan inte, med pappans ord, leva i en diktatur.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Detta var naturligtvis inget annat än en katastrof. Skulle hon fängslas nu? Skulle hon aldrig få umgås med sin familj och aldrig få se sitt barnbarn? Diktaturen är ju obeveklig. Vad är värre än landsförrädare som bosatt sig i Sverige? Dessutom var pappan privilegierad som löpare i det ungerska landslaget.

Så småningom får dock familjemedlemmarna besöka varandra och mellan mormor och barnbarn växer kärleken och tilliten, men också nyfikenheten. Vem är denna lilla gumma som fått utstå så mycket?

Det vuxna barnbarnet försöker likt en bildhuggare med små mejselrörelser forma ett porträtt.

Lägenheten, där mormodern lever större delen av sitt liv – och som redan i första kapitlet beskrivs med detaljskärpa – är själva grundbulten i den självbiografiska roman som Nora Szentiványi har skrivit. Med stor frihet och stilistisk särprägel skildrar hon ett främmande liv som hon inte kan frigöra sig från, i ett land och i ett samhälleligt mörker som hon aldrig riktigt kan förstå. Och inte tycker om. Det vuxna barnbarnet försöker likt en bildhuggare med små mejselrörelser forma ett porträtt. Hon slipar på en detalj och tar sedan några steg tillbaka för att få en överblick. Hon rör sig fritt i kronologin, upprepar sig och tar om, gör antaganden för att de verkar logiska. Med sina frågor och förmodanden, sin tvekan och hunger efter vetskap blottlägger hon en värld präglad av fattigdom, hårt arbete, krig och politiskt förtryck.

Szentiványi har själv sagt att hon skrivit boken med sorg och skuld, starka känslor som hon förvaltar på ett fruktbart sätt. Delvis beror det på att hon i sin prosa återskapar barnets blick och behov av konkret kunskap. Prosan är saklig och distanserad (dock inte helt konsekvent) men skapar paradoxalt nog en djup närhet och det där alldeles särskilda bandet mellan huvudpersonen och hennes nedtecknade.

Nora Szentiványi, som sedan många år är bosatt i Norge, skrev boken först på norska och nu har hon, som det heter i förlagspresentationen, ”färdigställt” den på svenska – kanske betyder det att den svenska utgåvan inte är identisk med den norska. ”Lägenheten” är en stark men inte invändningsfri debut. Bland annat har det smugit sig in några avsnitt där författaren känner sig tvungen att kommentera den samtida flyktingsituationen. Det är olyckligt, för hennes berättelse bär i sig själv på det starka humanitära budskapet att ibland måste människor av olika skäl fly – och då måste något land ta emot dem.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons