Annons

Ett kilo sockerStark skildring av en Förintelseöverlevare

Helena Trus är nyhetsreporter med inriktning på samhällsjournalistik. ”Ett kilo socker” är hennes debut som författare.
Helena Trus är nyhetsreporter med inriktning på samhällsjournalistik. ”Ett kilo socker” är hennes debut som författare.

Det är vår skyldighet att läsa en bok som ”Ett kilo socker”. Det menar Yukiko Duke om journalisten Helena Trus debut som författare baserad på intervjuer med hennes farmor, ett av Förintelsens sista vittnen.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Ett kilo socker

Författare
Helena Trus
Genre
Prosa
Förlag
Norstedts

203 sidor.

I år är det 74 år sedan koncentrationslägren befriades och världen såg rakt in i mörkrets hjärta. Ordet ”folkmord” skapades för att beskriva det obeskrivbara, den gränslösa grymheten i nazisternas industriella dödsmaskineri. Under årens lopp har många av de överlevande från Förintelsen trätt fram, känt det som sin plikt att berätta vad de varit med om för att det aldrig ska hända igen. Men vad ska ske när de sista av dem har lämnat oss och inte längre kan bjuda Förintelseförnekarna motstånd? På senare år har det varit den stora frågan för journalisten Helena Trus, vars judiska farföräldrar lyckades fly från ghetton i Polen innan dessa avvecklades och alla invånare dödades eller fördes till förintelseläger.

När föräldrarna bedömer situationen som hopplös, bestämmer de att åtminstone ett barn ska överleva.

I boken ”Ett kilo socker” berättar Trus om sin farmor Cylas dramatiska upplevelser. Hur Cyla som tonåring tillsammans med sin familj tvångsinterneras i ghettot i polska Lwow (numera Lviv i Ukraina). När föräldrarna bedömer situationen som hopplös, bestämmer de att åtminstone ett barn ska överleva och ser till att Cyla smugglas ut ur ghettot. Hon gömmer sig hos en vän till familjen, men påträffas snart av två unga, ukrainska milismän som dock låter henne löpa. Cylas längtan efter familjen gör att hon söker upp dem i det nya ghetto de förflyttats till. De förfärade föräldrarna, som redan hunnit mista två av sina barn, lyckas än en gång få ut sin dotter och avtvinga henne ett löfte om att inte komma tillbaka.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Gång på gång hamnar Cyla i livsfarliga situationer, men lyckas klara sig mot alla odds. Men, som hon förklarar för sin sondotter Helena: ”Att vara Förintelseöverlevare är inte en välsignelse, det är ett straff.” I själva överlevnaden ligger en stark känsla av saknad och skuld. Varför fick just hon överleva, när alla andra i hennes familj dog? Hur axlar man det ansvar detta innebär?

Efter kriget möter Cyla Lejb, som har upplevelser som liknar hennes, förälskar sig och gifter sig. Men också i efterkrigstidens Polen är de judefientliga stämningarna starka. Det unga paret bestämmer sig för att resa till Sverige, för att sedan ta sig vidare till USA. Men det är här de kommer att stanna och bilda familj. Trus beskriver farföräldrarnas olika strategier för att bearbeta sina upplevelser. Farfadern berättar ständigt om sina upplevelser, farmodern sluter sig kring sina. Farfadern konsumerar bort sin ångest, farmodern lägger ner sin själ i att måna om andra.

Cylas och Lejbs berättelser är starka, men tyvärr krånglar Trus till dem berättartekniskt. Hon hoppar fram och tillbaka i kronologin på ett förvirrande sätt. Än berättar hon sin farmors historia, än sin farfars – fast hon noga har understrukit att det är farmodern som ska stå i centrum. Dessutom har Trus lagt in onödiga, små vinjetter på vissa kapitel där hon beskriver vad farmodern bjuder henne på för mat, hur hon är klädd och vilken sinnesstämning hon befinner sig i. Det bromsar upp läsningen helt i onödan, men styrkan i Cylas och Lejbs berättelser vinner över bristerna i berättarteknik.

I efterordet till ”Är detta en människa” skriver den italienske författaren Primo Levi, själv befriad från Auschwitz: ”I det nazistiska hatet finns ingen förnuftsmässighet, det är ett hat som inte finns i oss, det är utommänskligt. Vi kan inte förstå det. Desto nödvändigare är det att känna till det, ty det som har hänt kan upprepas, sinnena kan återigen förledas och fördunklas, också våra egna.” Just därför är berättelser som Helena Trus farmor Cylas viktiga. Just därför har vi andra en skyldighet att läsa och föra dem vidare i den allt mörkare tid som är vår.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons