Annons

Janerik Larsson:”Staten och kapitalet - slaget om skolan”

Regissören och huvudrollsinnehavaren Suhonen
Regissören och huvudrollsinnehavaren Suhonen Foto: Vilhelm Stokstad
Under strecket
Publicerad

”Om du någon gång undrat hur det gick till när en skola likställd för alla blev en skola som ofta gynnar de rikas barn och slussar miljoner av skattemedel till privata profitörer, ta en titt på TV ikväll. Då visas Staffan Juléns dokumentär Staten och kapitalet – slaget om skolan.”

Så skriver Björn Elmbrant på Dagens Arena.

Filmen finns att beskåda på SvT Play.

Annons

Filmens verklige regissör är den socialistiske kampanjmakaren Daniel Suhonen på Tankesmedjan Katalys. Han har också huvudrollen som Sanningssägaren.

En biroll innehas av Peje Emilsson, entreprenören bakom bla KREAB och Kunskapsskolan. Han plockar glatt fram bilder från sin framgångsrika karriär som opinionsbildare med nära kopplingar till moderaterna.

Han är förvisso värd att hedras för sina mångåriga insatser, men föreställningen att det var han som skapade friskolesystemet för att bli förmögen behöver onekligen kompletteras.

Ska man leta efter de centrala tänkarna bakom omdaningen av delar av en illa fungerande offentlig tjänstesektor får man gå till den grupp folkpartister som med Bert Levin och Thomas Berglund i spetsen såg till att den privata förskolan Pysslingen bildades 1986 med hjälp av den dåvarande Electrolux-chefen Hans Werthén.

Den historien finns väl dokumenterad och egentligen är det förskolesystemet som idag som är den bästa illustrationen av den framgång som entreprenörer i ”välfärden” utgör. Vi som vet hur det såg ut på denna sektor tidigare har lätt att förstå denna framgång som på ett så betydelsefullt sätt bidragit till en positiv samhällsutveckling.

De offentliga monopolverksamheter som välfärdens entreprenörer utmanade saknade både förutsättningar och incitament att ge medborgarna den kvalitet och den valfrihet som dessa önskade.

Det är den föga komplicerade sanningen och filmen om staten och kapitalet undviker fullständigt att belysa den riktigt viktiga aktören i detta skeende: medborgarna.

Föreställningen att det i dag skulle finna sen bred opinion mot valfriheten är felaktig vilket många gånger belysts av sakliga analyser. Däremot har begreppet ”vinst” under hela min nu ganska långa yrkeskarriär alltid varit ett ”fult” och missförstått ord i svenska språket. ”Lotterivinst” – på något sätt orättvist och olämpligt.

Det mycket enkla faktum att det svenska välståndet byggts upp av och vilar på just vinstgivande företag är en insikt som alla politiska partier utom Vänsterpartiet känner till – inte minst socialdemokraterna.

Då och då uppstår kraftig ideologisk förvirring i det en gång stora S-partiet. På 70- och 80-talen var det fondsocialism. Idag är det hat mot friskolor i första hand och entreprenördriven vård och omsorg i andra hand.

Sådant går över.

Under 80-talet spreds marknadsekonomins frihetliga budskap på många olika sätt och den allmänna opinionen stödde i växande utsträckning dessa tankar. Den statliga maktutredningen konstaterade i sitt slutbetänkande Demokrati och makt i Sverige att en av de starkaste drivkrafterna var medborgarnas ökande krav på självbestämmande. Det socialdemokratiskt styrda överhetssamhället krävde omprövning, mångfald.

Den socialdemokratiske politiker som drog de rätta slutsatserna av den analysen var Kjell Olof Feldt. Så här skrev han i sin fortsatt mycket läsvärda memoarbok "Alla dessa dagar" om varför han motsatte sig fondsocialismen:

"Min hållning avgjordes av min syn på vinstens funktion i samhällsekonomin. Dess uppgift är inte bara att vara en mätare på graden av effektivitet i olika sätt att använda de ekonomiska resurserna. Vinstintresset är dessutom den enda renodlade bevakaren av att resurser utnyttjas effektivt. Och för att denna bevakning ska fungera måste det finnas en grupp aktörer i samhället, vars mål och mening med livet är att maximera vinsten i det näringsliv man äger."

Feldt skrev också att "bristen på kraftfulla aktörer med uppgift att bevaka effektiviteten i resursanvändningen blev alltmer kännbar, när skattekällorna började sina. Sitt klaraste uttryck tycker jag att skillnaden mellan privat och offentlig sektor får i synen på effektivitet. Medan effektivitet i ett privat, ’vinststyrt’ företag är symbolen för framgång uppfattas kravet på effektivitet i en offentlig förvaltning bara som ett uttryck för att det saknas pengar."

Landstings- och kommunalpolitiker – inte minst socialdemokratiska sådana – insåg detta och under 90-talet kom svensk ekonomi att präglas av både s k privatiseringar och avregleringar.

För mig som följt svensk politik sedan 60-talet känns det tragiskt att vi nu uppenbart åter befinner oss vid en tidpunkt som har uppenbara likheter med det samhälle som maktutredningen beskrev.

De som arbetar med faktiskt.se har i filmen om staten och kapitalet ett perfekt objekt för sin faktagranskning.

Inte en siffra rätt är en bra sammanfattning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons