Annons

Henrik Höjer:Statistik som belyser sprickorna i Sverige

Såväl storm som stiltje utmärker dagens opinionsvindar.
Såväl storm som stiltje utmärker dagens opinionsvindar. Foto: Jurek Holzer

Varför är män numera oftare högerorienterade än kvinnor? Och varför växer andelen som tycker att Sverige utvecklas åt fel håll, samtidigt som de som är nöjda med sina liv blir alltfler? Svaren är inte givna, men dessa och andra frågor väcks till liv genom den senaste SOM-undersökningen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

SOM-institutet vid Göteborgs universitet är ett av de svenska samhällsvetenskapernas flaggskepp. Likt en Atlantångare stävar det framåt år efter år sedan starten 1986. Akronymen SOM står för samhälle, opinion och medier, och varje år ställer de samma frågor till ett ­representativt urval av vuxna svenskar för att fånga upp långsamma – och ibland snabba – opinionsförskjutningar med hjälp av oceaner av statistik, som med fördel kan visualiseras i böljande grafer. 

SOM-institutet ger oss alltså årligen nya kartor att navigera efter, och den senaste rapporten, ”Storm och stiltje. SOM-undersökningen 2018” (SOM-rapport nr 74, red: Ulrika Andersson, Björn Rönnerstrand, Patrik Öhberg och Annika Bergström) är som sig bör en tjock lunta – fylld av allt från lokala specialsjökort till mer oceanografiska djupdykningar i snävare frågor. 

Jag gissar dock att över 500 sidor statistikbaserad samhällsvetenskaplig forskning kanske inte ligger på var mans eller kvinnas nattygsbord, men i alla partikanslier kan man nog hitta tummade och sönderlästa exemplar av de årliga rapporterna. För statsvetarna i Göteborg är rimligen de bästa lotsar som går att uppbringa när det gäller att förstå sig på förskjutningar i väljarbeteenden samt vindkantringar i attityder och normer.

Annons
Annons

Årets antologi innehåller över 30 kapitel och bland de över 40 medverkade forskarna hittar man namnkunniga statsvetare som Sören Holmberg, Henrik Oscarsson, Marie Demker och Bo Rothstein och många, många fler. Det är svårt att återge alla uppsatser i denna text, men några av dem är extra tankeväckande.

Titeln ”Storm och stiltje” syftar på att det har stormat mellan nationer samt mellan beslutsfattare och medborgare det senaste året – det har handlat om Trump, men även exempelvis om eldstormar under förra årets torra sommar. Vi upplevde även en lång stiltje efter valet i september 2018 innan vi fick en regering. Vi har samtidigt sett en viss avspänning i delar av världen; vi lever kort sagt i kontrasternas tid. 

Dessa kontraster inskärps av svaren på några av de stora frågor som ställs av SOM-institutet. De gäller framför allt bedömningen av utvecklingen i Sverige och hur nöjda vi svenskar är med livet i stort. Sådana frågor kan fungera som en första grov men central bedömning av livet i Sverige. 

Det visar sig att majoriteten svenskar sedan några år tillbaka tycker att landet utvecklas åt fel håll. Det är en rätt allvarlig indikator, och ett dåligt betyg på den sittande regeringen. Vid den senaste mätningen var andelen som ansåg att landet utvecklas åt fel håll 54 procent. 

Men samtidigt är fler svenskar än någonsin (39 procent) mycket nöjda med det liv de lever. Kanske finns här ingen motsättning – man kan vara mycket nöjd med sin vardag (det är i alla fall jag) men ändå vara kritisk till samhällsutvecklingen i stort. Men likväl är det en tydlig kontrast. 

Annons
Annons

Ett valår fungerar som en skjuts uppåt i förtroendet för en mängd politiska institutioner i en välfungerande demokrati.

Att 2018 var ett valår märks i siffrorna; förtroendet ökar då generellt. Och det är ett mycket gott betyg åt vår demokrati – som vissa stollar till höger och vänster mer eller mindre dödförklarade efter valet. Ett valår fungerar som en skjuts uppåt i förtroendet för en mängd politiska institutioner i en välfungerande demokrati – vi väljare verkar uppmärksammas på saker som riksdag, partier och kommunstyrelser under ett valår, och vi i Sverige gillar det vi ser.

Om man ska fortsätta med goda nyheter så är förtroendet för forskningen fortsatt högt. Medicin ligger som vanligt i topp, och humaniora i botten – vilket torde hänga ihop med att humaniora toppar som forskningsområde som flest inte hade någon uppfattning om. Här finns ett budskap till landets humanistiska forskare – synliggör era forskningsresultat. Då kanske folk får högre förtroende för er forskning. 

Nyligen sade en klok person som jobbar i opinionsundersökningsbranschen till mig att statistiska genomsnitt inte säger så mycket i vår polariserade tid. Det är sant, och bland annat i kapitlet om medierna visar sig detta. Generellt är förtroendet för medier ganska högt i Sverige – men börjar man bena ut siffrorna ser man att de är höga till vänster men lägre till höger. Här finns nog ett budskap till landets journalister: vänsterpartisternas förtroende för medierna ökar medan  sverigedemokraternas sjunker. Man bör kanske fundera kring varför det förhåller sig så.

Annons
Annons

På senare år i Sverige – ett av världens mest jämställda länder – har kvinnor blivit allt mer vänstervridna, och män allt mer högerorienterade.

Även vad gäller tillit till våra medmänniskor anar man liknade mönster. Genomsnittet är fortfarande högt, men bakom snittet anar man växande klyftor. Det finns grupper med klart lägre tillit, det handlar om unga, lågutbildade, arbetslösa, invandrare och/eller personer med dålig hälsa. Dessutom har SD-sympatisörer klart lägre tillit. Vårt land börjar alltså bli alltmer splittrat. ”Alarmism är inte påkallad”, skriver forskarna om tilliten. ”Men kristallen har smärre sprickor.” 

Vindkraftsfrågan behandlas förstås i en bok med titeln ”Storm och stiltje”. Även här hittar man viktiga mönster när man lämnar genomsnittens värld. Det generella stödet för att satsa på vindkraft, vilket man gjort i Sverige, har länge varit stort och relativt stabilt. Men det har skett en förändring i vilka som vill ha vindkraft. För tjugo år sedan dominerade landsortsbor, men under 2010-talet har boende i de tre storstadsområdena blivit en dominerande grupp bland de positiva. Kanske börjar folk i glesbygden bli mätta på vindkraft, som nu i stället är alltmer förankrad bland storstadsborna. Vi får hoppas att framtida forskning kan reda ut denna geografiska opinionsförskjutning.

En annan fråga där det sakta börjar blåsa upp till storm är könssprickorna inom de politiska opinionerna. På senare år i Sverige – ett av världens mest jämställda länder – har kvinnor blivit allt mer vänstervridna, och män allt mer högerorienterade. Detta är något nytt. Under efterkrigstiden var det tvärtom – män mer vänster och kvinnor mer höger. Men åtminstone sedan 1986 har män i Sverige varit lite mer höger än kvinnor, men klyftan mellan könen har ökat markant under 2010-talet. Denna könspolarisering står även att finna i många andra länder. Forskarna gissar att detta hänger ihop med migrationsfrågan, som även den polariserar landet.

Annons
Annons

De två extrempositionerna intas av Sverigedemokraterna och Miljöpartiet.

Migrationsfrågan, ja. Denna bermudatriangel av fromma förhoppningar, dystopier och fake news är ett samtalsämne som är en veritabel no go-zon i många sammanhang. Även kring detta har SOM-institutet siffror, och den långsiktiga trenden är mycket tydlig. Ända sedan 1990 har gruppen som velat ha ett mindre flyktingmottagande varit betydligt större än de som önskat ett större flyktingmottagande. Numera tycker en majoritet (53 procent), att vi ska minska flyktingmottagandet. Så detta är inte – och har heller aldrig varit i modern tid – en särskild extrem ståndpunkt. 

Polariseringen i denna fråga är dock inte ny – det är den däremot vad gäller miljö samt lag och ordning. Vad gäller dessa två områden har polariseringen ökat under 2010-­talet. De två extrempositionerna intas av Sverigedemokraterna och Miljöpartiet. Det ser alltså ut som det finns allt fler områden där vi svenskar står långt ifrån varandra. Det är illavarslande och dessutom svårhanterligt i ett land som brukar präglas av konsensus. 

Ska man vara kritisk så är det att läsningen kanske inte alltid är så lustfylld, men det kompenseras av det gedigna och spännande innehållet. Ett annat mer metodiskt problem är att allt större grupper är svåra att nå i dessa undersökningar. Kanske medför det allt större bortfallet allvarliga missvisningar i resultaten? Kvinnor är mer benägna att svara på forskarnas enkäter än män, och yngre personer har blivit allt mindre villiga att svara. Bland 20–24-åringar svarar numera bara en dryg tredjedel men bland 70–79-åringar svarar hela tre fjärdedelar, och så vidare. Det krävs i regel alltså allt mer sofistikerade statistiska metoder för att hantera och vikta sådana skevheter som liksom magnetisk deviation kan få en kompass att visa fel och i förlängningen leda till allvarliga felnavigeringar.

Annons
Annons

Låt oss hoppas att våra forskningsfinansiärer inte drabbas av rastlöshet utan initierar fler sådana årligt återkommande studier.

Men SOM-institutet är trots allt en gedigen forskningsinstitution, och de är inte ensamma om att arbeta i motvind i form av en allmänhet som är allt mer ovillig att svara på enkätfrågor. Många andra forskningsinstitut ligger dessutom långt i lä vad gäller såväl empirisk tyngd som historisk kontinuitet vad gäller datainsamlingen.

En tanke som slår en vid läsningen är värdet av långsiktiga forskningssatsningar. De första årens resultat var kanske inte så häpnadsväckande efter att SOM-institutet grundats år 1986 – men nu har vi riktigt långa tidsserier som visar allt mer intressanta processer och samband. Tålamod är i regel en god egenskap, så låt oss hoppas att våra forskningsfinansiärer inte drabbas av rastlöshet utan initierar fler sådana årligt återkommande studier. På lång sikt är de potentiella kunskapsvinsterna stora, även om sådana projekt inte gör många knop de första åren.

Kan man spekulera något om vad som skymtar i framtiden, bortom horisonten, utifrån denna gedigna loggbok över vår tid? Ja, kanske. De allt större sprickorna mellan olika grupper i landet bekymrar i alla fall mig, och det är svårt att hitta några tydliga tecken på hur denna polariseringsvåg ska kunna brytas. 

I framtiden behöver vi nog gärna mindre av både stormar och stiltje, kanske kan man hoppas på förändringens vindar på 2020-talet – en lagom bris som svalkar de heta känslorna på sociala medier, och som för oss samman igen. Och som blåser oss åt rätt håll igen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons