Annons

”Staten ska kunna köpa direkt av konstnärer”

Kulturförvaltningen har köpt in ett konstverk direkt från konstnärerna Carolina Falkholt och NUG.
Kulturförvaltningen har köpt in ett konstverk direkt från konstnärerna Carolina Falkholt och NUG. Foto: Carolina Falkholt/NUG

En pressad galleriscen bävar inför minskade budgetar och effekter av regionala policyändringar för inköp av så kallad lös konst. Men frågan om hur inköpen bäst ska gå till är komplex och svaret beror på vem man frågar.

Under strecket
Publicerad

Hur ska inköp av så kallad lös konst (se fotnot) till offentliga miljöer gå till för att gynna konstlivet på bästa sätt? Frågan blossade upp på Göteborgs-Postens kultursidor i våras, när effekterna av att Västra Götalandsregionen 2011 styrde om sin policy för offentliga konstköp kommit fram. Från att inköpen gått enbart via gallerierna kunde de från och med 2011 också gå direkt via enskilda konstnärer. VG-regionens inköp av lös konst från gallerierna har sedan policyändringen gått ner med uppåt 90 procent. 2011 sålde galleristen Paul Thomassen 196 verk, 2015 var antalet nere på 14. Thomassen har nu slutit ett avtal med sina konstnärer, där han tar provision på de konstverk som säljs till offentliga miljöer även efter en avslutad utställning.

”Gallerierna är inte mitt ansvar” kommenterade Västra Götalandsregionens konstenhetschef Richard Sangwill det hela. Galleriförbundets ordförande Ben Loveless skrev i sin tur ett debattsvar där han manade de offentliga inköparna att vända sig till gallerierna i samband med inköp och uppdrag.

Annons
Annons

– Ska vi få en levande konstscen måste vi försöka stötta och hjälpa hela scenen. Det handlar mer om en attityd än ett ansvar, säger Ben Loveless om Sangwills svar.

Galleriförbundet skickade i mars även in en skrivelse till Kulturdepartementet, där de menar att offentliga konstinköp alltid måste gå via galleriet, om konstnären är representerat av ett sådant. Men frågan om hur en rimlig policy ska se ut är komplex. Göteborgs galleriscen är liten och antalet köpare begränsad. Thomassens avtal hjälper galleristen men tar andelar av konstnärens ofta välbehövliga ersättning. Och en policy att bara köpa via gallerier stärker gallerinäringen men drabbar samtidigt de konstnärer som står utan gallerist.

Elisabeth Wengström är chef för kulturförvaltningens konstenhet, Stockholms läns landsting. De arbetar främst med större konstnärliga gestaltningar i vården, som konstnärer kan söka direkt genom utlysningar. Inköp av färdiga verk görs därför i mindre omfattning. Galleriscenen är inte är lika utsatt i Stockholm som i Göteborg, men diskussionen kring policies för inköp av verk till offentliga miljöer pågår även här.

– Jag förstår att gallerierna förlorar en del om vi som offentlig aktör köper konst direkt från konstnärerna. Gallerierna spelar en viktig roll för konstlivet i Stockholm. Samtidigt är det konstnärerna och galleristerna som kommer överens om sitt samarbete, och det lägger vi oss inte i. För oss är det bra att arbeta med olika typer av gallerier och direkt med konstnärerna för att skapa en bredd. Alla konstnärer är ju inte heller knutna till något galleri, säger Wengström.

Annons
Annons

Tidigare fanns ett uttalat mål om att inköpen skulle stötta gallerier och konstnärer i regionen. Det målet är idag inte lika uttalat. En annan utmaning är de minskade budgetanslagen. Statens Konstråds budget för inköp av färdig konst ligger idag på mellan 5,5 och 6 miljoner, till skillnad för runt 9 miljoner för några år sedan. Även Statens konstråd köper in både direkt från konstnärer och gallerister, och idag ligger fördelningen på ungefär 50-50. Liknande gäller för Stockholms Läns landsting.

– 2015 köpte vi in enskilda färdiga verk för drygt tre miljoner kronor. Av det gick 38 procent till konstnären, 38 procent till kommersiella gallerier i Stockholm, 20 procent till konstnärsdrivna gallerier och resterande del
till internationella gallerier, säger Elisabeth Wengström.

För Katarina Jönsson Norling, ordförande för Konstnärernas Riksorganisation, KRO, är det självklart att man ska kunna köpa in konst från både gallerier och direkt från konstnären.

– Givetvis måste statliga aktörer kunna köpa direkt av konstnärer också. Galleristen spelar såklart stor roll för vissa konstnärer, men de har egna avtal som vi inte har någon insyn i. I de fall där galleristen gör ett stort jobb bör den ha en del av ersättningen, men generellt ska det definitivt gå att köpa både via gallerist och konstnär. Det gynnar konstnärerna överlag, säger Jönsson Norling.

Galleriernas utsatthet i Göteborg har nu lett till en diskussion om man ska införa galleristöd, liknande förläggarstödet för litteratur eller arrangörsstöd när det gäller musik. Men Ben Loveless tror att det istället för ett direkt stöd behövs ett stärkande av galleriernas position.

Annons
Annons

– Budgeten för att köpa lös konst bör höjas både regionalt och nationellt. Det skulle förbättra situationen för både konstnärerna, gallerierna och de konstnärer som inte arbetar med gallerier. Hellre än att be om bidrag tror vi på införandet av en kulturekonomisk policy som både stöttar konstnärernas möjligheter att försörja sig och galleriernas möjligheter att fortsatt kunna erbjuda allmänheten högkvalitativa utställningar. Man måste se konstscenen som ett ekosystem, där gallerierna är viktiga både för konstnärer, konstscenen och publiken, säger Loveless.

Fotnot: Lös konst” syftar på redan färdigproducerad konst, som inte gjorts i syfte att placeras i offentlig miljö. Det handlar om färdiga verk som köps in till offentlig plats via galleri eller direkt från konstnär. Större gestaltningsuppdrag för offentliga miljöer/utsmyckningar utannonseras generellt brett direkt till konstnärer och produceras specifikt för platsen/syftet. Även Statens konstråd har utlysningar för större uppdrag. KRO och Kulturförvaltningen spår en ökning för sådana uppdrag framöver, tack vare konstsatsningar både i vården och i miljonprogrammen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons