Annons

”Statliga försäkringar bantas stegvis bort”

Foto: Henrik Montgomery/TT

De som blir sjuka, arbetslösa eller skadade av jobbet ska få samhällets skydd är tanken. Men i dag håller dessa försäkringar steg för steg på att krympas utan någon märkbar politisk debatt. Allt fler sjuka och arbetslösa blir utan ersättning, skriver Bo Jangenäs, tidigare gd på Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring, och Berndt Molin, tidigare analyschef på Arbetsförmedlingen.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | SJUKFÖRSÄKRINGEN

Sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen (a-kassan) har varit grundläggande för välfärdspolitiken. Försäkringarna skulle vara allmänna. De skulle ersätta del av den arbetsinkomst som fallit bort till följd av arbetslöshet eller sjukdom.

Men förändringar i ersättningsvillkor och hur dessa tillämpas har steg för steg lett till att alltfler sjuka och arbetslösa ställts utan ersättning. Detta gäller särskilt perioden efter 2006. Sjukförsäkringen har uppmärksammats mest. Men neddragningarna har varit än större i både a-kassan och arbetsskadeförsäkringen.

I tabellen nedan listas anslag för sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, i miljarder kronor:

Försäkring20062019
Arbetslöshetsförsäkringen, aktivitetsstöd5227
Sjukpenning mm44,237
Sjuk- och aktivitetsersättning 87,843,9
Arbetsskadeförsäkringen7,42,8
Sammanräknat191,4110,7

Minskade ersättningar till sjuka och arbetslösa i de tre försäkringarna har på dragit ned anslagen mellan 2006 och 2019 med sammantaget 80 miljarder kronor per år – pengar som i stället använts för att sänka skatter för alla andra än sjuka och arbetslösa. Det handlar om systematiska neddragningar.

I sjukförsäkringen handlar det i huvudsak om begreppet arbetsförmåga och om lösliga lagregler, som gör att Försäkringskassan kan avslå sjukpenning för vilken sjuk som helst vid den omprövning som sker efter viss tid. Tusentals sjuka, många långvarigt sjuka kvinnor med psykiatriska diagnoser, har förlorat sin försörjning med helt orimliga argument. Sjukförsäkringen har – som en läkare uttryckte sig i tv – blivit en ”tombolaförsäkring”. Rättssäkerhet och likabehandling betyder inte något längre.

Annons
Annons

För sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) har anslagen halverats. Arbetsskadeförsäkringens anslag har minskats med drygt 60 procent under perioden. Det beror inte på att arbetsskadorna minskat.

Sedan alliansregeringen genomförde ändringarna i a-kassan med början 2007 har andelen arbetslösa med ersättning minskat avsevärt. Snart får bara en tredjedel av de arbetslösa ersättning. Minskningen fortsätter till följd av att ersättningsreglerna inte längre är anpassade till de grupper som drabbas av arbetslöshet.

Försäkringskostnaderna finansieras inte med skatt eller ”bidrag” från staten. Kostnaderna betalas helt av de försäkrade med avgifter via sina arbetsgivare – ”socialavgiften”. Inom den lagstadgade sammantagna arbetsgivaravgiften finns också något som kallas den ”allmänna löneavgiften”. Löneavgiften kan regeringen och riksdag använda som vanlig inkomstskatt. Genom att sänka kostnaderna för försäkringarna skapas utrymme för höjd löneavgift inom en och samma totala arbetsgivaravgift. Det är det som skett.

Försäkringarnas andel av arbetsgivaravgiften har minskats kraftigt genom att regeringarna sett till att färre arbetslösa och sjuka fått ersättning. Löneavgiften har istället nästan tredubblats sedan 2006 för att användas för till exempel skattesänkningarna. Detta är vad som ligger bakom regeringens krav på Försäkringskassan och nedskärningarna i de andra försäkringarna.

Att en regering genom myndighetsmål kan begränsa sjukdomar till visst antal dagar per försäkrad och år (regleringsbrev till Försäkringskassan) är obegripligt, då det handlar om att färre ska få sjukpenning trots att de är sjuka.

Kraven på Försäkringskassan innebär till exempel att kassan ska diskriminera sjuka kvinnor eftersom regeringen kräver en utjämning av andelen män och kvinnor med sjukpenning. Två tredjedelar av de sjuka med sjukpenning är nämligen kvinnor.

De statliga försäkringarna mot inkomstbortfall vid sjukdom och arbetslöshet håller steg för steg på att krympas utan någon märkbar politisk debatt om vad försäkringarna ska försäkra i framtiden. Inte något riksdagsparti verkar bry sig.

Socialdemokraterna vill satsa 90 miljarder kronor på välfärden under perioden, fram till år 2026 (SvD 19/7). Men det är bara en bråkdel av vad man medverkat till att ta bort. Socialdemokraternas aviserade satsningar på välfärden borde innebära att försäkringarna snarast återfår sin ursprungliga funktion.

Bo Jangenäs
tidigare generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring
Berndt Molin
tidigare analyschef på Arbetsförmedlingen

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons