Annons

Tove Lifvendahl:Statsministerns fotbollsmetaforer

Foto: Marcus Ericsson/TT
Under strecket
Publicerad

Statsministern lär ha en ny talskrivare. Det är bara att gratulera. Tisdagens Almedalstal går nog för ett personbästa. Men när det gäller metaforerna finns det alltjämt lite att jobba med.

Metaforer är roliga. De berikar språket och ger det i bästa fall mer liv och nya dimensioner. I sämsta fall blir det obegripligt. Min kollega Ivar Arpi brukar ibland tala om när man tappar kontrollen över sina metaforer. De får liksom eget liv, och just när man sitter och ler självbelåtet och tror sig ha slungat iväg ett praktexempel på träffsäkert bildspråk, kommer det genom andras försorger tillbaka och slår en i huvudet (korrekt, jag tänker på en bumerang).

Nåväl, statsministern inledde med att citera John Donne, som senast gavs ut på svenska under titeln* Skabrösa elegier och heliga sonetter* som beskrevs av Gunnar Harding som en blandning av ”uppsluppna erotiska skrönor till närmast desperata brottningar med Gud”. Sämre inspiration kan en statsminister skaffa sig.

Det citat som valdes ut är emellertid en tämligen sedlig klassiker, ur* Devotions upon Emergent Occasions* (1623),* Meditation XVII*: ”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.”

Annons
Annons

Det är en stark passage. Donne fortsätter förvisso bortom Löfvens punkt, men det hade sannolikt blivit dålig stämning i publiken om statsministern låtit de församlade veta att klockan klämtar för dem (It tolls for thee).

Metaforen om att varje människa är del av något större fungerade rätt väl, trots att statsministern steg för steg snävade in siktet i stället för att vidga det, genom att börja i FN, zooma in till Europa och EU, därefter Norden och så småningom landa i Öxnehaga.

Bildspråket höll dock inte hela vägen. Att sola sig i glansen av Islands överraskande och glädjande framgångar var förstås en oemotståndligt lågt hängande frukt: ”Vem sörjer inte med Island? De må ha förlorat mot Frankrike – men vi vet alla att de är turneringens sanna vinnare.” Verkligen?

Ty med Löfvens av Donne lånade logik måste nog trots allt Frankrike betraktas som vinnaren; ett land med 66 miljoner invånare torde ha mycket bättre rekryteringsunderlag än ett land med drygt 320 000 invånare. Och det var väl egentligen den poängen Löfven ville göra, när han beskrev Sverige i den globala tillvaron. Fler är bättre än färre.

Det är en smula petimäter, ska medges. Löfvens ord fångade skickligt upp alla oss, undertecknad inkluderad, som varit* Team Island* sedan vi själva snöpligt fick lämna EM. Vi var Norden i Europa. Vi var David mot Goliat. Vi var… ön.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons