Foto: Tomas Oneborg

Limbo i regeringskansliet – ”tråkigt och osexigt”

Vad händer bakom kulisserna i regeringskvarteren när partiledarna inte kan enas? För varje vecka som går med övergångsregeringen blir balansgången mellan juridiken och politiken allt svårare för frustrerade statsråd och tjänstemän.

Publicerad

Det finns de i regeringskansliet som känner en ökad press under övergångsregeringen: de fikaansvariga.

Plötsligt har alla tid att vara med på fredagsfikat – där horoskop under lättsamma former brukar avhandlas – i sofforna hos den politiska staben på socialdepartementet under socialminister Annika Strandhäll (S).

– I arbetsmängd är det mer som ett vanligt arbete nu. Det är en väldigt ovan situation faktiskt, säger socialministern när hon tar emot i sitt hörnrum.

Man måste ju faktiskt inse att vi är avsatta.

Det är lugnt i korridorerna. En och annan dörr står öppen. Det är Black Friday. Och dagen efter personalfesten. En rosa boa ligger slängd på ett bord.

Även om vissa saker, som EU-frågorna och pensionsuppgörelsen, rullar på har livet i en övergångsregering krävt en rejäl omorientering, menar Annika Strandhäll.

– Man måste ju faktiskt inse att vi är avsatta. Det får man påminna sig själv om ibland när man hamnar i diskussioner och blir väldigt engagerad.

”I arbetsmängd är det mer som ett vanligt arbete nu. Det är en väldigt ovan situation faktiskt” säger socialminister Annika Strandhäll.
”I arbetsmängd är det mer som ett vanligt arbete nu. Det är en väldigt ovan situation faktiskt” säger socialminister Annika Strandhäll. Foto: Tomas Oneborg

Vad händer när tusentals högpresterande människor plötsligt blir mer eller mindre sysslolösa?

För en övergångsminister blir det inga interpellationsdebatter och frågestunder i riksdagen, klart färre ärenden på regeringssammanträdena och få intervjuer med journalister.

Annons

– Det är enormt frustrerande att känna att det finns viktiga reformer man inte kan genomföra utan skjuts på framtiden, säger Annika Strandhäll.

I skuggan av de utdragna – och välbevakade – regeringsförhandlingarna pågår ett annat experiment i det tysta: Vad händer när tusentals högpresterande människor plötsligt blir mer eller mindre sysslolösa?

Regeringskvarteren breder ut sig norr om riksdagshuset, på andra sidan strömmen, i centrala Stockholm. Ett tiotal byggnader sammanbundna genom underjordiska kulvertar.

Här arbetar drygt 4 000 tjänstemän, varav cirka 200 politiskt anställda som byts ut vid ett regeringsskifte. Sakkunniga, pressekreterare, planeringschefer, stabschefer och statssekreterare. Prestigefyllda jobb som är kända för att innebära stress, hög arbetsbelastning och långa arbetsdagar.

”Här befinner du dig i händelsernas centrum (...) och utför ett meningsfullt arbete. Varje dag.” som regeringskansliets jobbsajt beskriver det.

Men det politiska dödläget har förändrat livet i regeringskvarteren. En övergångsregering får endast sköta ”löpande eller brådskande ärenden” och ska avstå från att lägga fram lagförslag som är ”politiskt kontroversiella eller har en tydlig partipolitisk inriktning”, enligt den promemoria från början av 1990-talet som nu styr arbetet i regeringskansliet.

Annons

I två månader har tjänstemännen befunnit sig i limbo, i väntan på att en ny regering ska tillträda.

 Johanna Storbjörk, politisk sakkunnig, och socialminister Annika Strandhäll.
Johanna Storbjörk, politisk sakkunnig, och socialminister Annika Strandhäll. Foto: Tomas Oneborg

Sedan det nya riksdagsåret inleddes den 25 september har regeringen överlämnat sammanlagt nio propositioner och fyra skrivelser till riksdagen. Det är mindre än en tredjedel jämfört med motsvarande period förra året. Borta är alla frågor som normalt dominerar den politiska debatten.

Det har gjort att många politiskt anställda har gått från att arbeta 60-timmarsveckor ner till mer normala kontorstider på runt 30–40 timmar i veckan. Vissa läser böcker på arbetstid eller hinner umgås mer med sina barn och en erfaren minister rapporteras ha börjat sticka på mötena – men snart slutat när frustrationen tog över. Andra i regeringskansliet passar på att plocka ut fyra år av ackumulerad komptid.

Annons

Enligt samstämmiga uppgifter ska det även vara ovanligt trångt i regeringskansliets gym om dagarna.

Samtidigt vittnar flera som SvD talar med om en växande rastlöshet och frustration bland politiker och tjänstemän, som är vana att vara i hetluften och styra den politiska processen.

Plötsligt har de fått bakbundna händer och vanliga kontorsjobb.

– Det är inte stiltje. Men det är lite tråkigt och osexigt, som en person på statsrådsberedningen uttrycker det.

Socialdepartementet.
Socialdepartementet. Foto: Tomas Oneborg

Hur arbetsbelastningen ser ut skiljer sig ganska mycket mellan olika departement beroende på ansvarsområde. En viss irritation uppstår mellan de som har minimalt att göra och de som har inkorgen full.

EU-frågorna uppges rulla på som vanligt, med en strid ström av ärenden som måste hanteras. Ovanligt många ministrar har under hösten haft tid att representera Sverige i Bryssel.

Annons

Inte heller i Arvfurstens palats har det politiska vakuumet gjort några större avtryck: utrikespolitiken ligger fast och de diplomatiska förbindelserna upprätthålls som normalt.

– Arbetsbelastningen på UD är i stort sett den samma. Det löpande arbetet inom utrikesförvaltningen fortgår, säger Patric Nilsson, presschef på UD.

Departementet meddelar även skriftligen att UD under övergångsregeringen inte tar några nya politiska initiativ ”varken inom feministisk utrikespolitik eller andra områden”.

Likaså har tjänstemännen på finansdepartementet haft fullt upp med att ta fram den första övergångsbudgeten någonsin, utifrån principer som man själv tvingats uppfinna och förhandla fram.

Andra departement har desto mindre att göra. Några ministrar har beordrat sina politiskt anställda att i stället ägna sig åt internpolitiska frågor. Den politiska staben och statsråden fyller kalendrar med studiebesök man inte hunnit med.

– Frågan är hur länge det känns meningsfullt med studiebesök, du ska ju göra något av intrycken också, säger en tjänsteman.

Annons

På samordningskansliet, där regeringsbesluten förbereds, har Socialdemokraterna och Miljöpartiet slutat att förhandla med varandra helt enkelt för att det inte finns några politiska förslag att förhandla om.

Foto: Tomas Oneborg

Överallt i regeringskansliet har politiken ersatts av juridik. Frågan är inte längre vad regeringen bör göra utan vad en övergångsregering faktiskt får göra. Eftersom grundlagen är tämligen fåordig på den punkten är det upp till juristerna att tolka förarbeten och utredningar. Vilket har gett dem både mer att göra och mer att säga till om i regeringsarbetet.

Inga ärenden släpps numera upp till regeringsbeslut utan att de först godkänts av rättschefen. För allt man gör nu riskerar att bli prejudikat för en framtida övergångsregering.

Annons

Hittills har övergångsregeringen hållit sig på den säkra sidan, och bara i två fall fattat beslut som kan anses partipolitiska eller kontroversiella: förlängningen av de inre gränskontrollerna och skattesänkningen för pensionärer som fanns med i förslaget till övergångsbudget.

Nästa svåra fråga är hur de årliga regleringsbreven till myndigheterna – som styr hur de ska prioritera – ska utformas.

Balansgången för övergångsregeringen kan komma att bli klart mer knivig. Ju längre tiden går utan att regeringsfrågan får en lösning, desto fler ärenden som befinner sig i en juridisk gråzon kan övergångsregeringen tvingas att avgöra, skriver regeringskansliet i en skriftlig kommentar till SvD:

”Ju längre en övergångsregering sitter, desto större handlingsfrihet måste den ha. Det är särskilt viktigt att regeringen fullföljer påbörjade och planerade aktiviteter på det utrikespolitiska området.”

För de politiska tjänstemännen, vars anställningar är kopplade till den minister de jobbar under, har livet i limbo skapat en högst personlig osäkerhet. Hur länge de ska jobba kvar i regeringskaliet vet de inte. De vars vikariat går ut vid årsskiftet får inte veta om de får förlängt och inga nya tjänster tillsätts.

Annons

Regeringsförhandlingarna kan i teorin pågå fram till valet 2022 – eller avgöras när som helst. I samma stund som en ny statsminister kliver ut från konseljen hos kung Carl XVI Gustaf efter att ha läst upp sin regeringsförklaring måste de politiska anställda lämna ifrån sig sina passerkort.

”Ju längre tiden går desto svårare kommer det att bli” säger Annika Strandhäll.
”Ju längre tiden går desto svårare kommer det att bli” säger Annika Strandhäll. Foto: Tomas Oneborg

SvD har varit i kontakt med ett större antal medarbetare i regeringskansliet, både vanliga tjänstemän och politiskt anställda. Det är uppenbart att frågan om övergångsregeringens befogenheter är känslig. Ett exempel är ett svar där vi på byråkratiskt språk får veta att ett departement utgår från ”etablerad policy”. Snart hör pressavdelningen av sig och vill ändra till ”etablerad rutin”.

Socialminister Annika Strandhäll hoppas att regeringsfrågan ska lösa sig snart.

– Ju längre tiden går desto svårare kommer det av olika skäl att bli med fler frågor som måste hanteras, säger hon och lägger till:

– Vi pratar ofta om Belgien, var det 250 dagar där?

541 dagar innan de fick en regering...

– 541? Åh Jeezus...

Hur känns det om du tänker på att sitta som övergångsminister så länge?

– Det... Det vore inte bra för Sverige.

”I arbetsmängd är det mer som ett vanligt arbete nu. Det är en väldigt ovan situation faktiskt” säger socialminister Annika Strandhäll.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 5

Johanna Storbjörk, politisk sakkunnig, och socialminister Annika Strandhäll.

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 5

Socialdepartementet.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 5
Foto: Tomas Oneborg Bild 4 av 5

”Ju längre tiden går desto svårare kommer det att bli” säger Annika Strandhäll.

Foto: Tomas Oneborg Bild 5 av 5