Annons

Stefan Krakowski: Svensk censur går snart i retur

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Gäst | Yttrandefrihet

Under några år jobbade jag som filmcensor på Statens Biografbyrå. Mitt motiv var rent egoistiskt; tanken på att få betalt för att titta på film var oemotståndlig. Biografbyrån (1911-2010) var världens första statliga institution för filmcensur och dess uppgift var att förbjuda filmer eller delar av dem som kunde anses ”strida mot goda seder” eller vara ”förråande, upphetsande eller förvillande av rättsbegreppen”.

Biografbyråns verksamhet var det enda undantaget från yttrandefrihetsgrundlagen och vår uppgift var att förhandsgranska alla filmer som visades offentligt och sätta åldersgränser för barn. De flesta av oss ansåg dock att vuxna människor var fullt kapabla att själva avgöra vad de tålde att se.

På Biografbyrån hade man samlat klipp från filmer som under årens lopp ansetts olämpliga för allmänheten. Där fanns allt från en bortklippt scen från en Helan och Halvan-film från 1935 till rejäla ingrepp i Martin Scorsese-filmen Casino från 1995.

Samma år totalförbjöds filmen Desperado av några av mina kolleger eftersom den ansågs innehålla en ”avhumaniserande attityd”. Som tur var gick kammarrätten emot Biografbyråns beslut och filmen fick till sist visas offentligt med en 15-årsgräns.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Biografbyrån gick äntligen i graven 2010, sex år efter att jag avslutat min tjänstgöring. I dag, åtta år senare, ämnar regeringen lägga fram ett lagförslag som åter kommer att inskränka yttrandefriheten.

Det handlar om den så kallade Utlandsspioneriutredningen där det föreslås att nyhetsrapportering som allvarligt skadar Sveriges samarbete med andra länder eller organisationer ska kriminaliseras och kunna straffas med upp till åtta års fängelse.

Det är också värt att notera att även om de uppgifter som publiceras är offentliga kan handlingen ändå komma att anses som straffbar om själva sammanställningen bedöms som hemlig och kan skada relationen till främmande makt. Vid misstanke om att någon skrivit en artikel av skadlig art enligt lagförslaget kan journalisten utsättas för avlyssning av telefon- och datatrafik liksom dolda kameror och mikrofoner i sitt hem och på kontoret.

Hot mot eller inskränkningar av yttrandefriheten yttrar sig även på andra sätt.
Inom kultursfären finns många exempel på självcensur.

I juli 2007 plockas Lars Vilks teckningar av rondellhundar ned på en utställning på Tälleruds hembygdsgård.

Flera sekvenser ur filmen ”Submission” som behandlar kvinnoförtryck inom islam, klipps bort efter att en imam fått granska utställningen på Nobelmuseet 2009.

Kulturhuset ställer in en dansföreställning, ”Celebration of Womanhood”, 2011 sedan den kritiserats på Facebook.

Ett annat exempel på inskränkningar av yttrandefriheten finns på nätet.

Gruppen #jagärhär säger sig vilja värna det fria ordet men en hel del tyder på motsatsen. Flera av gruppens meningsmotståndare har fått sina konton på sociala medier stängda efter massanmälningar från #jagärhär-medlemmar och vissa har utsatts för gruppens näthat. Men hat riktas också mot gruppens grundare som berättat om trakasserier och hot.

Endast en liten del av världens befolkning åtnjuter yttrandefrihet och för många är censur en del av vardagen. I Sverige tar vi yttrandefriheten för given. I ett land som levt i fred i över tvåhundra år känns den förmånen som självklar för de flesta av oss.

Men att fritt kunna uttrycka sin åsikt utan att vara rädd är i ett historiskt perspektiv snarare undantag än regel. Nu utsätts yttrandefriheten åter för hot från flera olika håll.

STEFAN KRAKOWSKI är överläkare i psykiatri, författare och skribent. Krönikör i Folkbladet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons