Annons

Göran Eriksson:Stefan Löfven – den siste nyliberalen

Stefan Löfven (S).
Stefan Löfven (S). Foto: Johan Nilsson/TT

Moderaterna och Kristdemokraterna dumpar delar av Alliansens liberala program. Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor överväger nu att göra gemensam sak med Vänsterpartiet – för att stoppa regeringen Löfvens mest liberala politik.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Det regnar spik och är gråvädershöst, men du har haft en mycket bättre vecka än Stefan Löfven.

För statsministern började den med en utskälld SVT-intervju om gängkriminaliteten, fortsatte med ännu ett hot om misstroendeförklaring och avrundades med krismöte i partistyrelsen.

Och bakom det dagliga eländet pågår en förskjutning som gör situationen ännu besvärligare för Löfven. Vi kan kalla det för ”avliberalisering” och illustrera med två exempel.

För drygt tio år sedan marknadsförde regeringen Reinfeldt ”den största reformen av svensk invandringspolitik på flera årtionden” så här:

”Vår gemensamma utgångspunkt är att migration är en positiv del av en alltmer globaliserad värld... En utveckling mot stängda gränser och murar kring Europa måste undvikas till varje pris”.

Året var 2008 och moderaten Tobias Billström – då migrationsminister – skrev om de nya reglerna för arbetskraftsinvandring på DN Debatt tillsammans med Miljöpartiets Mikaela Valtersson. Det nya svenska regelverket för arbetskraftsinvandring ”är det mest öppna i OECD”, konstaterade västvärldens ekonomiska samarbetsorganisation senare.

Annons
Annons

De fyra allianspartierna var alltså överens om att införa världens mest liberala regler för arbetskraftinvandring.

Och när Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet i vintras gjorde upp med Socialdemokraterna om det så kallade januariavtalet – grunden för regeringen Löfvens maktinnehav – hamnade den här formuleringen på punkt nummer 21: ”Dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas”.

En annan alliansreform som tog sig in i januariavtalet var en dramatisk förändring av Arbetsförmedlingen. Det blev punkt 18: ”Arbetsförmedlingen reformeras i grunden”.

Socialdemokraterna har aldrig velat privatisera hela Arbetsförmedlingen, och partiet gick till val på att begränsa arbetskraftsinvandringen. Det är egentligen bara två av många punkter som Socialdemokraterna i regeringen tvingas försvara, trots att partiet egentligen tycker tvärtom.

Men det speciella med Arbetsförmedlingen och arbetskraftsinvandringen är att här fanns det tills alldeles nyligen – fortfarande när januariavtalet undertecknades – gemensamma borgerliga positioner. Sådana existerar inte längre.

För i samma ögonblick som Alliansen sprack i två delar började också den ideologiska koalitionen mellan liberalism och konservatism att lösas upp.

När det gäller Arbetsförmedlingen blev sprickan synlig i torsdags, då Vänsterpartiet hotade med att fälla arbetsmarknadsminister Eva Nordmark i en misstroendeomröstning – om regeringen inte stoppar ”kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen”.

Vänsterpartiet är för litet för att kunna få till en omröstning på egen hand, och vill ha hjälp av Moderaterna. För att sedan faktiskt fälla ministern måste också Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna rösta för ett misstroende.

Annons
Annons

De konservativt lutande allianspartierna hade redan börjat distansera sig från reformeringen av Arbetsförmedlingen, delvis säkert av taktiska skäl. Det vimlar av bedömare som förutspår att projektet kommer att sluta mycket illa.

Sven Otto Littorin, före detta moderat arbetsmarknadsminister, har påpekat att reformen genomförs när Sverige är på väg in i en lågkonjunktur och att det är som att ”byta en flygplansmotor i luften”.

Det finns alltså skäl att springa ifrån reformen och skylla på liberalerna i Centern, som är mest drivande. Men där finns också en ideologisk dimension. Kristdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed säger till Expressen att reformen är ”extrem” och mer långtgående än vad Centern fick igenom i Alliansen.

Det handlar om att januariavtalet slår fast att det nya systemet ska bygga på LOV, lagen om valfrihet, vilket i praktiken innebär fri etableringsrätt för privata aktörer. ”Det förvånar mig att Socialdemokraterna gått med på det när inte vi gjorde det”, säger Forssmed.

Det blir alltså nej till den ”extrema” liberalismen i förändringen av Arbetsförmedlingen. Och samma mönster – Alliansens högerpartier flyr liberalismen – finns i frågan om arbetskraftsinvandring.

Som SvD kunde berätta inför Kristdemokraternas riksting är partiet på väg mot en åtstramning. Ulf Kristersson sa bara några dagar senare till Dagens Industri att Moderaterna ”kommer att lägga förslag om en betydande skärpning”.

M och KD säger därmed farväl till världens mest liberala regler för arbetskraftsvandring. Och om än från andra utgångspunkter, är Vänsterpartiet sedan länge kritiskt, så också på det här området finns det en möjlig koalition mellan V, M, KD och SD.

Annons
Annons

På Sverigedemokraternas landsdagar i Örebro säger partiets gruppledare Henrik Vinge att han vill undersöka om de fyra partierna tillsammans kan begränsa arbetskraftsinvandringen – eller ”regeringens lönedumpningspolitik”. Och Moderata ungdomsförbundet har uppmanat Ulf Kristersson att agera i riksdagen.

Tendensen till avliberalisering smittar också partier som samarbetar med Socialdemokraterna om regeringsmakten. Liberalernas Nyamko Sabuni har gjort markeringar både mot reformeringen av Arbetsförmedlingen, och mot arbetskraftsinvandringen.

När högerpartierna nu distanserar sig från den gamla allianspolitiken, lämnas Stefan Löfven alltmer ensam med nyliberalismen.

Det är en surrealistisk logik som just nu präglar svensk politik. Därför kan en koalition mellan Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna avlägsna en del långtgående liberalism ur januariavtalet.

Det skulle väl Socialdemokraterna inte bara sörja över, men som regeringschef är Löfven bunden av avtalet och måste försvara det offentligt även om det kritiseras från avliberaliserade moderater och kristdemokrater.

När högerpartierna nu distanserar sig från den gamla allianspolitiken, lämnas Stefan Löfven alltmer ensam med nyliberalismen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons