Annons

Mats Johansson (1951–2017):Stina eller Anders? Svansen styr

Natomotståndarna i Sverige och Finland mobiliserar för att splittra socialdemokratin. Andra håller emot medievänsterns bildförvrängning av verkligheten. Men svansen styr hunden.

Under strecket
Publicerad

Regissören Stina Oscarson lovar att det inte finns något hot från diktaturen Ryssland som krigar i Ukraina och Syrien, hotar Baltikum och förtrycker det egna folket. Nejdå.

Bild 1 av 1

Regissören Stina Oscarson lovar att det inte finns något hot från diktaturen Ryssland som krigar i Ukraina och Syrien, hotar Baltikum och förtrycker det egna folket. Nejdå.

Bild 1 av 1
Regissören Stina Oscarson lovar att det inte finns något hot från diktaturen Ryssland som krigar i Ukraina och Syrien, hotar Baltikum och förtrycker det egna folket. Nejdå.
Regissören Stina Oscarson lovar att det inte finns något hot från diktaturen Ryssland som krigar i Ukraina och Syrien, hotar Baltikum och förtrycker det egna folket. Nejdå.

Det gick en rysning genom Sverige häromdagen. Obehaget kom från nämnandet av ordet KRIG som vi inte vill höra, men som nu yttrades av arméchefen Anders Brännström:

”Det omvärldsläge som vi upplever och som också framgår av inriktningsbeslutet leder till slutsatsen att vi kan vara i krig inom några år. För oss inom armén gäller att med all kraft vi kan uppbringa genomföra det som framgår av de politiska besluten”

Bestörtningen var påtaglig. Vem tror karln att han är? Här har våra ledande politiker bestämt att ordet inte får ingå i de officiella talepunkterna eftersom det saknas pengar i anslagen innan försvarsförmågan kommer ikapp verkligheten, om någonsin. Och så går en ledande militär och bryter mot hedersregeln i försvarsetablissemanget, den som formulerades så vackert i ett tidigare för nationen kritiskt ögonblick:

Annons
Annons

”Vår egenvilja är samlad och beslutsam. Vi har inget otalt med andra, vi känna icke någon vår fiende, ingen kan ha något reellt intresse av att driva oss ut ur neutraliteten. Men om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu an anses påkallade. Dessa kommer att utvidgas och stärkas i den mån så befinnes nödvändigt. Vår beredskap är god.”

Vad general Brännström inte förstår men nu kommer att få lära sig är att vår beredskap är god, alltid har varit god och alltid kommer att vara god. Vårt förhållande till främmande makt är gott, har alltid varit gott och kommer alltid att vara gott. Det finns ingen anledning till oro, för det har aldrig funnits någon anledning till oro. Så sant som det var sagt i 200 år, som Natofienderna brukar säga.

Men det var inte sant när statsminister Per Albin Hansson hävdade detta i ett tal i augusti 1939, innan eftergiftspolitiken blev en nödvändighet under andra världskriget. Och det är inte sant heller i dag. Krig må pågå i vår närhet och dagliga hot riktas mot våra grannar, men i hemmabubblan är allting gott, gottegottgott, ja lika äkta som ett trekronorsmynt.

Jag brukar undra lite över dem som lovar oss Rysslands vänskap och bistånd hur de vet att Ryssland inte utgör något hot. Jag vet inte, till skillnad från Sven Hirdman, Hans Blix och Stina Oscarson. Har de tillgång till den ryska generalstabens krigsplanering?

Det är fler höjdare som inte har fått korrekta talepunkter att följa. Dag Hartelius, chef för Försvarets radioanstalt (som varken är försvarets, radio eller anstalt men den mest potenta delen av vår samlade förmåga att spana på omvärlden), hävdade även han tidigare i veckan att FRA ”bedriver ett krig" på inte mindre än tre fronter: traditionell säkerhet, terrorism och cyberangrepp. (DN 26/1)

Annons
Annons

Så Sverige är i krig? Ja, vi som hävdar att det andra kalla kriget har efterträtt det första har länge varit beredda att instämma. Men det har funnits få att instämma med. Jag försökte under åtta år i riksdagen hitta någon utöver kretsen av Allan Widman (L) och hittade bara några moderata stackare som hamnat i frysboxen för att ha sagt fel. I talepunkterna från regeringskansliet fick Ryssland icke nämnas.

Nu har bättring inträtt. Ryssland och till och med Nato får nämnas och pengar tillskjutas. Ny försvarsmateriel beställs. Ett värdlandsavtal ska antas i riksdagen och försvarsmaterielexporten tryggas. Sakta närmar sig den offentliga omvärldsanalysen verkligheten. Alliansens valförlust ökade yttrandefriheten i säkerhets- och försvarspolitiken.

Peter Hultqvist står som få kolleger stark i den vänstermediala motvinden. Han kostar på sig att, med rätta, fråga partiveteranerna varför de ljuger om Nato.

Men var går gränsen? I Finland ska nu locket läggas på i Natodebatten, med hjälp av Natofientliga utredare i en tredje (!) utredning som under ”oberoendets” täckmantel ska stänga det fönster till medlemskap som två tidigare utredningar hållit öppet; Putin har skrämt upp det officiella Finland. Hot lönar sig, där som här. Kanske är det därmed dags att Sverige säger adjö till Finland i Natonärmandet; inte ska vi släpa in dem under motstånd, hejdå.

Här har vi en mer blandad verklighetsbeskrivning, inte minst tack vare ett inlägg från Grupp 25 nyligen, ett Natopositivt nätverk av ambassadörer, forskare och försvarare för gemenskap mot utanförskap.

Annons
Annons

Dock: även i Sverige lever ännu neutralismen som dogm, åtminstone i en generation av sistagångsväljare – vi ska till varje pris INTE hjälpa våra grannar om de blir angripna, heter det. Men folkopinionen har till skillnad från nej-eliten enligt två stora undersökningar av försvarsviljan från Myndigheten för säkerhets och beredskap (MSB) 2014 och 2015 ändå uppfattat att vi skulle behöva skyddet av våra europeiska grannar mot Ryssland genom medlemskap i försvarsalliansen Nato.

Den övervikten korresponderar sannolikt med en annan opinionsyttring. Enligt opinionsmätaren Ipsos har sex av tio svenskar föga förtroende för försvaret.

Endast sex procent, färre än sympatisörerna till (V) och (MP), stöder den fortsatta nedrustning som det senaste försvarsbeslutet innebär i relativa termer. Det är inte Brännström och Hartelius som tränger igenom i vänsterns tv-soffor utan teaterdirektör Stina Oscarsons ”utredning” mot Nato som styr mediedebatten på ytan. Bakom den rödgröna medieytan rör sig något helt motsatt, majoritetsstöd för upprustning och Natomedlemskap. Men i medievänsterns bild av verkligheten viftar svansen på hunden. Ett tag till.

MATS JOHANSSON är grundare av Natobloggen.se och har utgivit studien Kalla kriget 2.1 – Onda imperiets återkomst.

Redaktionens lästips! En del vill ”förstå” Putin för att de får betalt för det, andra låter sig luras av desinformation av politiska skäl. Konservativa ”versteher” är ett särskilt släkte, enligt Andreas Umland i Intersection.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons