Annons

”Stockholmarna ska inte vara Sveriges bankomat”

Att hela tiden kräva mer och mer i skatteutjämning av dem som bor i Stockholmsregionen är orimligt mot dessa hårt arbetande skattebetalare, skriver Irene Svenonius (M), finanslandstingsråd i Stockholms läns landsting.

Under strecket
Publicerad

Irene Svenonius.

Foto: Adam Wrafter Bild 1 av 1

Irene Svenonius.

Foto: Adam Wrafter Bild 1 av 1
Irene Svenonius.
Irene Svenonius. Foto: Adam Wrafter

DEBATT | SKATTEUTJÄMNING

Den S-ledda regeringen beställde 2016 en utredning om förändrad utjämningsskatt mellan Sveriges kommuner och landsting. Tidigare i veckan presenterades förslaget, som visade sig vara ett dråpslag mot Stockholmsregionen.

Regeringens utredning föreslår att Stockholms läns landsting ska betala ytterligare 1,6 miljarder kronor i kostnadsutjämning jämfört med i dag. Det är fullständigt orimligt, inte minst då landstinget, som ansvarar för sjukvården och kollektivtrafiken för 2,3 miljoner invånare, redan nu är det enda landstinget i hela landet som betalar miljardbelopp till utjämningen. Förra året betalade vi 1,5 miljarder kronor och i år förväntas vi betala 1,2 miljarder kronor.

Det är inte bara landstinget som bidrar med miljarder till statskassan. Skattebetalarna i Stockholmsregionen står redan i dag för hälften av statens skatteintäkter, trots att vi bara utgör en fjärdedel av landets befolkning. Nu föreslår regeringens utredning att skattebetalarna i regionen ska betala ännu mer.

Annons
Annons

När många medier det senaste dygnen rapporterat om den nya utjämningsskatten beskrivs det som att det ensidigt handlar om att ta från de rika och ge till de fattiga. Mot detta vänder jag mig dock starkt. Jag ska förklara varför.

Avfolkning kostar, men det kostar också att växa. Stockholmsregionen växer snabbt med 40 000 nya invånare varje år. Det gör oss till Europas snabbast växande huvudstadsregion. Vår snabba tillväxt gynnar hela landet, men ska vi överhuvudtaget kunna möta den ställs höga krav på nya miljardinvesteringar i både mer kollektivtrafik och sjukvård.

Förlusten av 1,6 miljarder kronor för landstinget är mer än vad det varje år kostar att driva Södertälje sjukhus eller betala heltidslöner till över 2 000 sjuksköterskor.

Hur vill expeditionscivilminister Ardalan Shekarabi att landstinget ska klara patienters och resenärers behov, om pengarna fördelas till andra kommuner och landsting?

Det är på många sätt uppenbart att den S-ledda regeringen saknar förståelse för huvudstadsregionens villkor. Särskilt tydligt blir det när vi läser regeringens nationella plan för infrastruktur. Även där nedprioriteras Stockholmsregionen. Investeringarna i Stockholmsregionen är 15 procent lägre än i den tidigare, trots att vi har stora behov av investeringar när vi planerar bygget av 46 nya spårstationer och sex mil nya spår liksom byggande av tvärförbindelser som ökar framkomlighet.

Vid sidan av detta ökar anslaget till de 21 regionala länsplanerna med 5 procent i snitt, men för Stockholms länsplan ökar det med endast med 3,5 procent. Detta trots att stora delar av landet är beroende av transporterna till eller genom Stockholmsregionen. Att åtta av tio tågresor börjar eller slutar i regionen verkar onekligen ha gått regeringen förbi.

Annons
Annons

Regeringens utredning noterar det faktum att landets enda tunnelbana finns i Stockholm och konstaterar att denna kan leda till högre kostnader, men trots detta går de inte vidare med att väga in en särskild tunnelbanevariabel som skulle gynna Stockholm, trots att den är statistiskt säkerställd. Det är beklagligt.

Delarna ovan vägs inte in i regeringens nya utredning. Det är mycket anmärkningsvärt givet Stockholmsregionens betydelse för hela Sveriges konkurrenskraft och utveckling.

Hela landet ska kunna leva. Det är en självklarhet för mig som är född och uppvuxen på en ö i Småland. Det måste dock vara ett statligt ansvar att se till att kommuner och landsting som har glesbygdsproblematik och avfolkning får resurser att klara offentlig service. Det ansvaret kan inte läggas på skattebetalarna i Stockholmsregionen, som måste betala för utbyggnader av vägar, sjukvård, kollektivtrafik, skolor och äldreboenden när vi blir allt fler.

I grunden handlar den här frågan om hur alla kommuner och landsting ska kunna klara av att betala för offentlig service med hög kvalitet – oavsett om det är en del av landet som människor flyttar till eller från. Det handlar också om att hushålla med varje skattekrona.

I Stockholms läns landsting har vi haft ordning och reda i ekonomin sedan Alliansen tog över landstinget 2006. Varje år sedan dess har vi redovisat överskott och svarta siffror. Vi borde inte straffas för att vi har en välskött ekonomi och klarar våra kärnuppdrag med tillgänglig vård och väl fungerande kollektivtrafik.

Att hela tiden kräva mer och mer i skatteutjämning av dem som bor i Stockholmsregionen är orimligt för de hårt arbetande skattebetalare som ska betala. Med det är också dåligt för Sverige om vi måste dra ned på investeringar som gör att det går långsammare att ta sig fram i trafiken eller att köerna i sjukvården blir längre.

Som företrädare för det enda landsting som förväntas betala miljardbelopp kräver jag att nästa regering inte går vidare med utredningens förslag, utan att den görs om och väger in villkoren och förutsättningarna för kommuner och regioner som växer, liksom ser över även inkomstutjämningen.

Att återigen använda skattebetalarna i Stockholmsregionen som bankomat för att utjämna regionala skillnader må vara kortsiktigt lätt, men det är inte långsiktigt rätt.

Irene Svenonius (M)
finanslandstingsråd Stockholms läns landsting

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons