Annons
Recension

StockholmsutställningenStockholmsutställningen blåser liv i folk från förr

Nya Stockholmsutställningen spänner från år 1527 fram till i dag. På bilden ses affärsmannen Hans Niclas Schwan som under 1700-talet drev sin verksamhet på Skeppsbron 28.
Nya Stockholmsutställningen spänner från år 1527 fram till i dag. På bilden ses affärsmannen Hans Niclas Schwan som under 1700-talet drev sin verksamhet på Skeppsbron 28. Foto: Mattias Ek

Närmare 1 000 kvadratmeter större utställningsyta. Det är resultatet när Stadsmuseet vid Slussen i Stockholm nu åter har öppnat sina portar. Eva Bäckstedt gläds åt den nya permanenta ”Stockholmsutställningen”, men blir samtidigt betänksam av den lättsamma berättartonen.

Under strecket
Publicerad

Efter drygt fyra års renovering har Stadsmuseet vid Slussen åter öppnat portarna. Intentionen har varit att skapa en modern och flexibel museiverksamhet.

Foto: Mattias EKBild 1 av 1

Efter drygt fyra års renovering har Stadsmuseet vid Slussen åter öppnat portarna. Intentionen har varit att skapa en modern och flexibel museiverksamhet.

Foto: Mattias EKBild 1 av 1

Stockholmsutställningen

Genre
Utställning
Var
Stadsmuseet

Permanent utställning

I fyra år har stockholmarnas lokalhistoriska högkvarter i Södra stadshuset varit stängt för ombyggnad, och för uppbyggnad av en ny permanent utställning. Nu är det äntligen klart. Stadsmuseet har öppnat igen.

Ett antal kontorsarbetsplatser har flyttats till andra lokaler, vilket har medfört att utställningsytan har ökat med närmare 1 000 kvadratmeter. Och eftersom tidigare övertäckta fönster har öppnats så att de släpper in ljuset kommer också far och son Tessins eleganta 1600-talsarkitektur bättre till sin rätt.

 Efter drygt fyra års  renovering har Stadsmuseet vid Slussen åter öppnat portarna. Intentionen har varit att skapa en modern och flexibel museiverksamhet.
Efter drygt fyra års renovering har Stadsmuseet vid Slussen åter öppnat portarna. Intentionen har varit att skapa en modern och flexibel museiverksamhet. Foto: Mattias EK

Den nya basutställningen, ”Stockholmsutställningen”, berättar kronologiskt om Stockholms historia från reformationen 1527 till idag.

Det är just det som är det speciella med de namngivna personer som figurerar i Stadsmuseets utställning – de är riktiga, historiska stockholmare.

Annons
Annons

I utställningens första rum möter besökaren en av flera tablåer med dockor i naturlig storlek. Det är bokbindaränkan Katarina Bökman som ligger och snarkar i sitt sovrum hemma på Österlånggatan. Fru Bökmans förste man strök med i Stockholms blodbad, och själv blev hon konserverad, som det hette: en annan bokbindare gifte om sig med änkan och tog därigenom över den avlidnes verkstad.

Det är just det som är det speciella med de namngivna personer som figurerar i Stadsmuseets utställning – de är riktiga, historiska stockholmare, ofta ganska vanliga människor om vilka man faktiskt vet en hel del, utifrån tänkeböcker och annat bevarat arkivmaterial.

Om de nio kvinnor som avrättades i häxprocesserna år 1676 får vi sålunda veta båda namn och öknamn, och i en av de mest anslående tablåerna får besökaren stifta bekantskap med Hans Niclas Schwan, verksam som affärsman under 1700-talet, med adress Skeppsbron 28 – huset står givetvis kvar, det är bara att gå dit och titta.

I samma rum visas för övrigt också två klockor som är tillverkade av urmakare Jean Fredman, Bellmans vän och dryckesbroder. Passande nog ägnas det angränsande rummet åt operans och teaterns värld.

Så går det vidare med 1800-talets industrialisering, fabrikerna, den snabba befolkningsökningen, trångboddheten, latrintunnorna, sjukdomarna, folkrörelserna, gaslyktorna, butiksskyltarna – och allt fler fotografier med allt fler igenkännbara detaljer.

Att därefter komma in i 1900-talet känns som att gå från mörker till ljus. Här växer moderniteten fram, med urbant nattliv, varuhus, strumpor med söm, barnomsorg, folkhem, tunnelbana, raggarfik, TV-soppa på burk och miljonprogram.

Annons
Annons

För egen del fastnar jag för ett speciellt scenografiskt inslag i rummet som handlar om brott och straff under 1600-talet.

Det är alltså en stor och generös utställning där var och en säkert kan hitta sitt eget favoritföremål eller favoritrum.

För egen del fastnar jag för ett speciellt scenografiskt inslag i rummet som handlar om brott och straff under 1600-talet. En vägg är prydd med teckningar, en sorts mycket begåvat klotter hämtat från ett samtida skolhäfte. Inte kunde han ana, ynglingen Hans, att hans figurer skulle täcka en hel vägg flera hundra år efter att han ritat dem.

Ändå är det något som gör mig en smula betänksam i ”Stockholmsutställningen”. Den fantasifulla scenografin, den livfulla gestaltningen, den lättsamma berättartonen – ja, det är kanske lättsamheten i hela upplägget som ger mig en känsla av att ha fått en bild av Stockholms historia som visserligen är mångfacetterad och färgstark, men också på något sätt strömlinjeformad, utan oväntade infallsvinklar och överraskande perspektiv.

Återstår att se om det ska gå att avhjälpa med fördjupande tillfälliga utställningar. Eftersom ”Stockholmsutställningen” fyller praktiskt taget hela huset är utrymmet högst begränsat.

Efter reklamen visas:
Harrisons grundkurs – detta bör du kunna om svensk historia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons