Annons

”Stoppa förslaget om riktålder för pensionen”

Ett längre arbetsliv är ur ett demografiskt perspektiv på sikt oundvikligt, men det går inte att bara höja pensionsåldern. Det finns andra och bättre sätt att lösa pensionsproblemen på än pensionsgruppens förslag om riktålder, skriver Lars Fresker, ordförande för Offentliganställdas förhandlingsråd.

Under strecket
Publicerad

Lars Fresker.

Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 1

Lars Fresker.

Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 1
Lars Fresker.
Lars Fresker. Foto: Janerik Henriksson/TT

DEBATT | PENSION

Förslaget till ny riktålder som samtliga partier i pensionsgruppen står bakom och som nyligen var ute på remiss bör inte genomföras. Det anser vi inom Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR) – vars femton medlemsförbund tillsammans organiserar cirka 560 000 medlemmar inom offentlig sektor. Riktåldern är tänkt att bli styrande för framtidens pensionsålder – men det finns andra sätt att lösa pensionsproblemen på.

Vi anser att om och när förändringar av de pensionsrelaterade åldrarna görs, ska det i stället ske genom en enda samtidig höjning med högst ett år, vilket innebär att den lägsta åldern för uttag av inkomstgrundad ålderspension och garantipension (i dag 61 respektive 65 år), las-åldern (i dag 67 år), och den övre åldersgränsen för rätt till ersättning från övriga offentliga trygghetssystem (i dag 65 år), i sådant fall ska höjas med högst ett år vid ett och samma tillfälle.

Annons
Annons

De förändringar av pensionsåldrarna som nu föreslås av regeringen syftar främst till att ändra den enskilde medborgarens målbild när det gäller tidpunkten för pensionering. Det målet kan uppnås på andra sätt.

Vi anser att ett längre arbetsliv ur ett demografiskt perspektiv på sikt är oundvikligt, men det går inte att bara höja pensionsåldern. Det är positivt att den genomsnittliga livslängden i Sverige har ökat kraftigt de senaste årtiondena och att den förväntas fortsätta att göra det om än i kanske något lägre takt. För att klara av samhällsekonomin och för att medborgarna ska få rimliga pensioner måste arbetslivet sannolikt förlängas, men arbetslivet måste också vara utformat så att deltagande i arbetskraften möjliggörs i så stor utsträckning som möjligt. Inträdet i arbetslivet måste till exempel ske tidigare.

OFR:s medlemsförbund har i ett helt nyligen antaget pensionspolitiskt program flera skarpa förslag till förbättringar av det allmänna pensionssystemet, bland annat att avsättningarna till pensionssystemet måste öka. Vi vill också betona vikten av samråd med arbetsmarknadens parter i det pågående utrednings- och lagstiftningsarbetet. De framlagda förslagen har stor betydelse för frågor som regleras i kollektivavtal och för parternas förhandlingsarbete.

Det är inte möjligt att göra förändringar av pensionsåldern utan att samtidigt höja de övre åldersgränserna för rätt till ersättning från de offentliga trygghetssystemen och rätten att arbeta kvar i sin anställning.

Mot bakgrund av hur svårt det är för många att orka arbeta fram till det nuvarande märket för pensionsåldern, 65 år, är kraftfulla åtgärder för en förbättrad arbetsmiljö i kombination med ökade möjligheter till omställning och kompetensutveckling en helt nödvändig förutsättning för att våra hårt pressade medlemmar i offentlig verksamhet ska kunna acceptera en eventuell höjning av pensionsåldrarna.

Annons
Annons

Höjda pensionsåldrar ska inte följa av regler som med automatik innebär att åldersgränserna höjs eller sänks vid en viss utveckling av den förväntade genomsnittliga livslängden. Beslut om förändrade pensionsåldrar ska för varje nytt steg i den riktningen fattas av riksdagen.

Det finns ett stort egenvärde i att hela befolkningen har gemensamma, enkla och lättförståeliga regler i en för hela samhället så grundläggande fråga som pensionsåldern eller snarare vad som kan uppfattas vara normen för pensionsåldern. De framlagda förslagen kommer att göra pensionssystemet om möjligt ännu svårare att förstå. Redan det nya pensionssystemets försäkringsmässiga uppbyggnad med generationsberoende delningstal gör systemet svårtillgängligt och näst intill obegripligt att förstå.

Förutsägbarhet och möjlighet till framförhållning är viktiga värden när det gäller pensioner. Att i pensionssammanhang på kort tid genomföra de stora förändringar som nu har föreslagits är helt enkelt inte möjligt. En person född 1964 som 2019 fyller 55 år, skulle exempelvis inte kunna ta ut sin allmänna pension förrän tidigast vid 64 års ålder och i förekommande fall inte vara berättigad till samhällets grundskydd, garantipension, förrän vid 67 års ålder. Det är höjningar med tre respektive två år jämfört med dagens regelverk. Om förslaget om riktålder genomförs kommer dessutom pensionsåldrarna senare att fortsätta att stiga.

OFR kan konstatera dels att det inte finns någon samhällsekonomisk kris som kan motivera en så genomgripande förändring i så snabb takt, dels att Sverige redan har den högsta faktiska pensionsåldern i EU. Vi behöver göra förändringar, men låt oss göra dem lugnt och sansat.

Annons
Annons

Det finns som OFR ser det stora och uppenbara brister i dagens allmänna pensionssystem. Pensionsnivåerna är alldeles för låga och de blir ännu lägre i framtiden. En längre genomsnittlig livslängd innebär med dagens system med matematisk och obeveklig precision en lägre ålderspension. Pensionssystemet är i princip därmed – i kombination med reglerna om det som slarvigt kallas gas och broms – ur ett rent makroekonomiskt perspektiv helt stabilt. Det så kallade grundskyddet i form av garantipension med kompletterande förmåner som i sig är oerhört viktigt för hela välfärdsstatens funktion ligger i princip utanför pensionssystemet.

En individ finansierar ett tidigt uttag av sin allmänna inkomstgrundade pension så att säga på egen hand genom en lägre livsvarig pension. Ett viktigt mål med pensionsreformen var flexibla uttagsmöjligheter för den inkomstgrundade ålderspensionen. Genom en kraftig höjning av den lägsta åldern för uttag av pension skulle detta mål omintetgöras i stor omfattning.

Den så kallade las-åldern kommer förmodligen inte att kunna kopplas till ett system med automatisk höjning av pensionsåldrarna. En mycket sannolik utveckling är därför att den föreslagna riktåldern på sikt kommer att vara högre än las-åldern. En sådan situation är inte acceptabel.

Lars Fresker
ordförande OFR

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons