Annons

”Stor risk för att pengar slängs i sjön”

Om framtiden inte utvecklas så gynnsamt som debattörerna Zetterberg och Henryson menar, skulle det innebära att de åtgärder som genomförts inte får någon påverkan på utsläppen. Det skriver företrädare för Konjunkturinstitutet i en replik.

Under strecket
Publicerad
Att införa kraftiga och långsiktiga justeringar av svensk klimatpolitik, som kräver en ljus framtid, är en riskfylld strategi, skriver Svante Mandell och Björn Carlén, Konjunkturinstitutet.
Att införa kraftiga och långsiktiga justeringar av svensk klimatpolitik, som kräver en ljus framtid, är en riskfylld strategi, skriver Svante Mandell och Björn Carlén, Konjunkturinstitutet. Foto: Lars Pehrson

REPLIK | KLIMATPOLITIK

Lars Zetterberg och Jessica Henryson menar att reformeringen av EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) gör att nationell och lokal politik riktad mot svenska företag inom utsläppshandelssystemet numera sänker systemets totala utsläpp av växthusgaser och att detta skulle motivera långtgående förändringar av den svenska klimatpolitiken (SvD Debatt 27/9). Regeringen noterade denna potentiella effekt och gav därför i vintras Konjunkturinstitutet i uppdrag att studera frågan.

EU:s reform syftar till att minska det stora överskott på i dagsläget cirka 1 700 miljoner utsläppsrätter som finns i systemet. I korthet medför reformen att så länge överskottet överstiger 833 miljoner finns en möjlighet för Sverige att genom lokala och nationella åtgärder påverka de samlade utsläppen inom EU:s utsläppshandelssystem.

Konjunkturinstitutets analyser indikerar att reformen kommer att få ned överskottet relativt fort (till mitten av 2020-talet) och att en stor mängd utsläppsrätter, motsvarande över 2 miljarder tons minskning av växthusgasutsläppen, kommer att annulleras i processen. Därefter bedöms i Konjunkturinstitutets huvudfall systemet vara i någorlunda balans. Detta betyder i sin tur att svenska extra åtgärder mot företag inom systemet måste ge effekt i närtid, annars påverkas inte de totala utsläppen alls utan skapar bara ett större utsläppsutrymme för andra företag och aktörer inom utsläppshandelssystemet.

Annons

Konjunkturinstitutets analyser vilar på antaganden om framtiden, som naturligtvis är svårförutspådd. Det vore förstås önskvärt att Zetterberg och Henryson har rätt i sitt antagande att utsläppen inom handelssektorn kommer att sjunka snabbt och kontinuerligt framöver. Då skulle det ta längre tid för reformen att minska överskottet och tidsfönstret för verksamma svenska åtgärder skulle bli större. Men att införa kraftiga och långsiktiga justeringar av svensk klimatpolitik, som för att vara verksamma kräver en så pass ljus framtid, är en riskfylld strategi. Om framtiden inte utvecklas så gynnsamt som Zetterberg och Henryson säger skulle det innebära att de åtgärder som genomförts inte får någon påverkan på utsläppen samtidigt som omvandlingstrycket i andra EU-länder minskar eftersom de får ett större utsläppsutrymme. Här finns således en risk för att pengar slängs i sjön.

Om Sverige vill påverka utsläppen från EU ETS finns det två bättre alternativ.

• För det första kan Sverige inom EU arbeta för att öka takten med vilken tilldelningen av utsläppsrätter minskar. Om Zetterberg och Henryson har rätt i att sektorn kommer att minska sina utsläpp fortare än vad tilldelningen sjunker bör detta vara tämligen enkelt. Det skulle då inte finnas någon knapphet på framtida utsläppsrätter. Det faktum att priset för utsläppsrätter sedan förra sommaren (när reformen klubbades igenom) har stigit från knappt 5 till över 20 euro per ton tyder dock på att marknaden ser en annan framtid.

• För det andra kan Sverige köpa utsläppsrätter och spara dem tills överskottet har sjunkit varefter utsläppsrätterna annulleras. En sådan strategi har två stora fördelar jämfört med den Zetterberg och Henryson förespråkar. Dels skulle varje uppköpt utsläppsrätt ge en minskning på ett ton, alltså en större utväxling än vad Zetterbergs och Henrysons strategi ger. Dels skulle de utsläppsminskningar som tvingas fram av att Sverige köper utsläppsrätter ske där de kostar minst. Det är således en kostnadseffektiv lösning. Den är även lättare att justera om världen tar en annan väg än den förväntade.

Svante Mandell
docent och forskningschef, Miljöekonomi, Konjunkturinstitutet
Björn Carlén, doktor i nationalekonomi
forskare, Konjunkturinstitutet

Annons
Annons

Att införa kraftiga och långsiktiga justeringar av svensk klimatpolitik, som kräver en ljus framtid, är en riskfylld strategi, skriver Svante Mandell och Björn Carlén, Konjunkturinstitutet.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons