Annons

”Stora möjligheter att odla bönor och ärtor”

Att odla mer baljväxter på svensk åkermark behöver inte stå i konflikt med odling av vall eller bevarande av naturbetesmarker. En del av den areal som idag används för att odla spannmål till djurfoder skulle mycket väl kunna användas för att istället odla baljväxter till livsmedel, skriver Georg Carlsson och Erik Steen Jensen, Sveriges lantbruksuniversitet, i en replik.

Under strecket
Publicerad

Det finns flera positiva hälsoeffekter med att byta ut en del av köttet mot baljväxter, skriver artikelförfattarna. På bilden syns bondböna.

Foto: Fredrik Persson/TT Bild 1 av 2

Georg Carlsson och Erik Steen Jensen.

Foto: Pressbilder Bild 2 av 2

Det finns flera positiva hälsoeffekter med att byta ut en del av köttet mot baljväxter, skriver artikelförfattarna. På bilden syns bondböna.

Foto: Fredrik Persson/TT Bild 1 av 1
Det finns flera positiva hälsoeffekter med att byta ut en del av köttet mot baljväxter, skriver artikelförfattarna. På bilden syns bondböna.
Det finns flera positiva hälsoeffekter med att byta ut en del av köttet mot baljväxter, skriver artikelförfattarna. På bilden syns bondböna. Foto: Fredrik Persson/TT

REPLIK | MATPRODUKTION

Våra SLU-kollegor skriver om idisslarnas roll i ett hållbart livsmedelssystem. Vi håller med om mycket i deras artikel, speciellt vad gäller idisslarnas viktiga roll för bevarandet av naturbetesmarkerna, ett av våra mest hotade ekosystem, och nyttan med att det odlas mycket vall (gräs eller blandningar av gräs och klöver) på Sveriges åkermark som en konsekvens av idisslarproduktionen. Men vi vill gärna belysa och fördjupa diskussionen om markanvändning och möjligheter att i Sverige producera och äta mer växtbaserade livsmedel.

Våra kollegor ställer sig tveksamma till om det går att odla mer proteinrika grödor som bönor och ärtor (baljväxter) för människoföda i Sverige, genom argumentet att många marker där det odlas djurfoder inte lämpar sig för odling av livsmedelsgrödor. Vi vill framhålla att det finns stora möjligheter att odla mer baljväxter på svensk åkermark, och att det inte alls behöver stå i konflikt med odling av vall eller bevarande av naturbetesmarker. Redan idag odlas bönor och ärtor i Sverige, och odlingen har ökat betydligt under de senaste tjugo åren. Men en stor del av de bönor och ärtor som skördas i Sverige används idag som djurfoder, vilket innebär ett resursslöseri eftersom mycket av energin och proteinet i grödan förloras i djurens metabolism. Våra kollegor skriver själva att idisslarnas styrka och roll i ett hållbart livsmedelssystem är att omvandla gräs och andra fiberrika råvaror till livsmedel, och de idisslande djuren bör då i huvudsak äta dessa typer av foder.

Annons
Annons

Odlingen av bönor och ärtor utgör en mycket liten del – mindre än 3 procent – av Sveriges åkermark, och det finns stor potential att öka denna odling för att förse oss med mer växtbaserade proteinrika livsmedel. Beräkningar har visat att baljväxter från 1 procent av Sveriges åkermark motsvarar lika mycket mat som hälften av den svenska köttkonsumtionen. En del av den areal som idag används för att odla spannmål till djurfoder skulle alltså mycket väl kunna användas för att istället odla baljväxter till livsmedel. Tack vare baljväxternas kvävefixerande förmåga, samt genom att bidra med ökad variation av odlade grödor, skulle en sådan omställning minska behovet av både kvävegödsel och bekämpningsmedel i spannmålsdominerade odlingssystem. Men för att svensk baljväxtodling ska kunna öka behöver dess lönsamhet stärkas, vilket exempelvis kan ske genom ökad efterfrågan och betalningsvilja för vegetabiliska livsmedel baserade på svenskodlade baljväxter.

Vallodling är bra för att minska behovet av bekämpningsmedel, binda kol i marken och bygga upp markens bördighet. En minskad idisslarproduktion behöver dock inte innebära att vallodlingen måste minska i samma omfattning. Förutom att vallodlingen i sig bidrar med värdefulla ekosystemtjänster kan vall-biomassa användas till exempel för gröngödsling, som bioenergi-råvara eller för att utvinna proteiner och andra ämnen i så kallade bioraffinaderier, även om sådana alternativ behöver utvecklas innan de fungerar i praktiken.

Våra kollegor lyfter också fram att kött och mjölk från idisslande djur är näringstäta livsmedel som idag förser oss både med protein och många viktiga näringsämnen. Vi ifrågasätter inte att animaliska livsmedel är viktiga näringskällor; en lagom mängd animaliska produkter är bra för hälsan. Men idag äter många svenskar mer rött kött än vad som kan anses hälsosamt (max 500 g tillagat kött i veckan är Livsmedelsverkets rekommendationer, som även anger att genomsnittssvensken bör äta mer baljväxter). Det finns flera positiva hälsoeffekter med att byta ut en del av köttet mot baljväxter – intaget av fiber och folat som vi äter för litet av idag ökar och intaget av mättat fett minskar. De positiva miljö- och hälsoeffekterna av att ersätta en del av köttkonsumtionen med baljväxter har bland annat visats i en vetenskaplig artikel som publicerades i höstas.

Annons
Annons

Georg Carlsson och Erik Steen Jensen.

Foto: Pressbilder Bild 1 av 1

Vi måste alla ta krafttag för att minska matproduktionens miljö- och klimatbelastning; idag står maten för cirka 20-25 procent av de totala växthusgasutsläppen. Trots att mjölk och kött från idisslare är mer klimatbelastande än vegetabiliska livsmedel har idisslarna unika och positiva miljöeffekter när de föds upp på naturbete och vallfoder. I ett hållbart livsmedelssystem där idisslarnas förträfflighet tas tillvara kan alltså svenskproducerad mjölk och kött fortsatt vara en viktig del i vår kost, även om den totala konsumtionen av animaliska livsmedel måste minska för att vi ska uppnå klimatmålet.

Georg Carlsson
universitetslektor i odlingssystemsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet
Erik Steen Jensen
professor i lantbruksvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet

Georg Carlsson och Erik Steen Jensen.
Georg Carlsson och Erik Steen Jensen. Foto: Pressbilder
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons