Annons

Bitte Hammargren: Stormaktsdrömmar formar turkiskt agerande

Ett plan från turkiska flygvapnet lyfter från basen Incirlik i södra Turkiet.
Ett plan från turkiska flygvapnet lyfter från basen Incirlik i södra Turkiet. Foto: Vadim Ghirda/AP
Publicerad

Genom Turkiets nya tvåfrontskrig mot jihadisterna i IS och de sekulära kurderna i PKK vill den maktfullkomlige president Erdoğan säkra sina egna mål. Men agerandet är motsägelsefullt. PKK och IS är dödsfiender till varandra.

**Först efter det blodiga bombdådet i Suruç, **som kostade 32 unga människoliv, har Turkiet gått in för att klämma åt jihadisterna i Islamiska staten, IS. Den omsvängningen kommer alldeles för sent för EU, USA och Nato. De har sett hur Natolandet Turkiet via sin långa porösa gräns mot Syrien har hjälpt jihadistkrigarna att få ett fäste där. Men samtidigt har Turkiet utan svårigheter täppt till gränsen mot de kantoner som upprättats av syrisk-kurdiska PYD, en gren av det förbjudna PKK (Kurdistans arbetarparti).

Så när Turkiet i elfte timmen har inlett flyganfall mot IS och låter USA använda Incirlik-basen i sina attacker mot IS, ser kurdiska aktivister operationerna som en förevändning för Erdoğan att slå till mot sin egentliga måltavla: PKK, dess baser i irakiska Kurdistan och dess sympatisörer i Turkiets storstäder.

Annons

Diplomatiska bedömare, som SvD har talat med, tror inte att USA har gett sitt tillstånd till Turkiets anfall mot PKK. Det sekulära PKK har i praktiken stått på samma sida som USA i kampen mot jihadisterna i Islamiska staten.

Men president Erdoğan har inte samma utrikespolitiska mål som Obama. Ska Erdoğans fiender i Syrien rangordnas kommer Assadregimen på första plats, kurderna i PYD/PKK på andra plats medan IS hamnar först på tredje plats. I regeringsvänliga turkiska tidningar har hotet från IS ofta beskrivits som överdrivet, noterar kolumnisten Mustafa Akyol.

President Erdoğan och premiärminister Davutoğlu har neo-osmanska drömmar: de vill säkra ett turkiskt inflytande över norra Syrien och förhindra att kurderna där utvecklar ett fullfjädrat självstyre.
Inrikespolitiskt blir flygangreppen en del av Erdoğans planer att få den verkställande presidentmakt han eftersträvar.

Hindret i vägen för dessa planer blev valet i juni, då det prokurdiska HDP och dess karismatiske ledare Selahattin Demirtaş tog sig över tioprocentsspärren, till stor del med hjälp av turkiska vänsterröster.
Denna valskräll påverkade mandatfördelningen och har tvingat Erdoğans lojale vapendragare, premiärminister Davutoğlu, att förhandla med det sekulära CHP om en koalitionsregering.

Men Erdoğan vill inte se en koalitionsregering. Hans mardröm är maktfördelning, ett oberoende rättsväsende och ytterst ett korruptionsåtal som kan fälla honom själv.

Avgörande för vad som händer i Turkiet blir hur PKK respektive IS kommer att svara de närmaste dagarna.
Blir det nyval i ett läge, där den turkiska militären för krig mot PKK, kan HDP förlora sina turkiska vänsterväljare och hamna under spärren. Det kan ge Erdoğan den valmatematik han behöver för att nå sina mål.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons