Annons

Johan Lindberg:Här kvaddades polisens Volvo på Östermalm

Karlavägen 69 – under stormen 1969 jämfört med i dag.
Karlavägen 69 – under stormen 1969 jämfört med i dag. Foto: Monne Sahlberg och Johan Lindberg

För 50 år drabbades stora delar av Sverige av orkanvindar. Monne Sahlberg var ute och fotograferade – han tog bland annat bilden som är veckans Stockholmsgåta. Drygt 400 läsare listade ut att platsen är Karlavägen 69.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

SvD den 3 november 1969.

Bild 1 av 12
Foto: Johan Lindberg Bild 2 av 12
Bild 3 av 12

SvD den 2 november 1969.

Bild 4 av 12
Foto: Ingemar Gram/Stadsmuseet Bild 5 av 12
Foto: Monne Sahlberg Bild 6 av 12
Foto: Johan Lindberg Bild 7 av 12

Kaknästornet under invigningen 1967.

Foto: Olle Lindeborg/TT Bild 8 av 12
Foto: Gunnar Fardelin Bild 9 av 12

Bo Björkman i juni 1950.

Foto: Privat Bild 10 av 12
Foto: Privat Bild 11 av 12

En Mustang korsar Karlavägen efter att ha lämnat hållplatsen runt hörnet på Sibyllegatan.

Foto: Stadsmuseet Bild 12 av 12

SvD den 3 november 1969.

Bild 1 av 2
Foto: Johan Lindberg Bild 2 av 2

Det märks att den här stormen 1969 var något alldeles speciellt. En hel del av er SvD-läsare har mejlat in minnen från den 1 november och framför allt från dagen efter. Då var många stockholmare ute och tittade på förödelsen. Bland dem alltså Monne Sahlberg:

– Jag var en flitig fotograf på den här tiden – jag cyklade runt och plåtade mycket. När jag såg Volvon stå där var det förstås självklart att ta en bild, säger han.

En titt i SvD-arkivet visar att en bild ur nästan samma vinkel fanns i tidningen den 3 november 1969:

SvD den 3 november 1969.
SvD den 3 november 1969.

Här är samma plats i dag:

Foto: Johan Lindberg
Annons
Annons
Bild 1 av 1

SvD-läsaren Bo Björkman, som var ute och körde taxi den där stormiga kvällen 1969, såg när byggnadsställningen rasade. Det kunde ha slutat riktigt illa:

– Jag hade stannat på andra sidan Karlavägen vid banken när det rasade. Kan bara konstatera att man hade tur eftersom det låg en pressbyråkiosk mitt på Karlavägen då och jag kunde ju lika gärna ha stannat på andra sidan.

Det visar sig också att det här inte var den enda Amazon som råkade ut för stormen detta dygn på Östermalm. Sören Jellheden studsade till när han såg bilden i tidningen häromdagen, eftersom han trodde att den visade hans gamla bil. Han hade under stormnatten bilen parkerad utanför Storgatan 44.

– Jag och min sambo bodde där under studietiden. Det var en fasadrenovering där byggnadsställningen var inklädd. Det blev som ett segel, allt brakade ner på gatan mitt i natten. Brandkåren ringde på hos oss, men då var det försent, berättar han.

– Där stod min Volvo Amazon årsmodell 64 parkerad. Bagageluckan och främre delen av taket trycktes in. Bilen hade en halvförsäkring som inte täckte detta. Inte heller tog byggentreprenören ansvaret, det blev en fattig studerande som fick bekosta allt själv.

Men kan det verkligen inte ha varit Sörens bil på bilden tänker ni kanske? Nej, det är faktiskt två olika bilar. Bilnumret på ”gåtbilden” visar nämligen att den tillhörde poliskonstapel Thomas Brandt. Stadsarkivets Mats Hayen har tagit fram ett utdrag ur fordonsregistret:

Annons
Annons

SvD den 2 november 1969.

Bild 1 av 2
Foto: Ingemar Gram/Stadsmuseet Bild 2 av 2

Innan vi tar några fler läsarhistorier ska ni få veta lite mer om stormens styrka. På SMHI:s hemsida står det om 1969 att detta ”framstår som orkanhösten framför andra”. Det började i slutet av september i södra Sverige med en storm som krävde tio dödsoffer. Den 1 november kom sedan den så kallade allhelgonaorkanen. Stormen åstadkom stor förödelse i mellersta och östra Svealand, i Östergötland och på Gotland, och skördade sex dödsoffer. Den högsta vindhastigheten, omkring nord 36 m/s, uppmättes vid Örskär på norra Upplandskusten.

SvD den 2 november 1969.
SvD den 2 november 1969.
Läs hela SvD dagen efter stormen 1969 härsvd.se

Läsaren som var allra snabbast med rätt lösning, Frederik Ekehed, hittade på Stockholmskällan ytterligare en bildvinkel på händelsen med den drabbade Volvon:

Foto: Ingemar Gram/Stadsmuseet
Annons
Annons
Foto: Monne Sahlberg Bild 1 av 2
Foto: Johan Lindberg Bild 2 av 2

Vi ska ta ytterligare en titt på gåtbilden från stormen 1969 och jämföra med hur platsen ser ut i dag:

Foto: Monne Sahlberg

Foto: Johan Lindberg

Läsaren Thomas B råkade också ut för ett missöde med Volvo-anknytning:

– Min dåvarande fästmö, kommande hustru, och jag hade lånat svärfars nya Volvo för att åka till vårt sommarställe på Ingarö dagen före stormen. På morgonen fann vi att att två stora granar blåst omkull över svärfars bil. När vi skulle åka tillbaka till Stockholm, lät det sig ej göras då biltaket var platt.

– Vi ringde svärfar och förklarade att vi väntade på bärgning. Han sade att han ville ha tillbaka sin “nya Volvo” nu. Jag försökte förklara att det inte såg ut som en ny Volvo längre, det var numera en platt Volvo. Jag förstod av samtalet att detta inte var någon bra inledning på en familjerelation. Men bröllopet blev trots allt av och vi levde lyckliga i många år.

Sten Ericsson är en annan läsare med tydliga minnen från stormen:

– Jag var sex år gammal och min far tog mig och min bror upp på plattformen på Kaknästornet. Han som hade varit en av arkitekterna av tornet ville veta om svajkoefficienten stämde. Vid toppen skulle det kunna svaja i en radie på femton meter. Jo visst faen svajade det, skitläskigt men spännande. Lite kuriosa är att guldfärgen på utsiktsvåningarna (restaurant) består av 40 kilo guld och specialtillverkades i Belgien. Sveriges då största semitransparenta glasfönster, berättar Sten Ericsson.

Annons
Annons

Kaknästornet under invigningen 1967.

Foto: Olle Lindeborg/TT Bild 1 av 1

– Jag minns också att vi barn inte gå ut för att leka in Humlegården med risk för att träffas av fallande grenar eller värre träd.

Kaknästornet under invigningen 1967.
Kaknästornet under invigningen 1967. Foto: Olle Lindeborg/TT

Här ytterligare några läsarminnen:

Annika Widell: Jag har ett starkt minne från min uppväxt i Hässelby Villastad. Bodde i ett villaområde med 1920-talshus som låg ganska nära varandra. Mellan vårt hus och grannens stod en enorm gran som rycktes upp av stormen. Som tur var föll den precis mellan husen. Den hade ju lika gärna kunnat falla över något av husen och då kanske jag inte suttit här i dag...

Torsten Granberg: 1969 bodde vi på Engelbrektsgatan 13, mitt emot Humlegården. Gården är formad som en tratt och längst inne i ”tratten” ven det något fruktansvärt och fönster slogs upp och gick sönder i orkanen. Alla grannar var uppe och undrade om det var inbrott alldenstund familjen Hornborg längst ned var bort resta.

Dagen efter gick vi längs Karlavägen och såg förödelsen. Sedan for vi till landet, som låg i närheten av Bro Gård, och fann ytterligare förödelse och fallna träd där redan septemberorkanen hade tagit en del. 2005 bodde jag och min familj på Grevgatan 9 och en kväll ven det lika mycket som den 1 november 1969 och jag sade till min fru ”detta kan inte vara sant det låter ju precis som höststormarna 1969 är inte våra fönster täta…” (stormen Gudrun talade utanför).

Annons
Annons
Foto: Gunnar Fardelin Bild 1 av 1

Stellan Ridderstrand: Jag, liksom många andra Östermalmsbor, gick till Karlavägen 69 och tittade på den nedrasade byggnadsställningen dagen efter. Jag var tio år gammal. Vill minnas att det lyckligtvis inte var någon som skadades av den, Amazonen gick det ju tyvärr litet sämre för. Jag har för mig att även en folkvagn hamnade under ställningen.

Gunnar Fardelin: Jag blev kvar på Gotland några dagar extra. Småbåtar hade blåst upp på land – de större hade varit i sjönöd. Fartyget som kom i sjönöd var ett litet västtyskt lastfartyg som hette Emil B. Det hände utanför Landsort och det blev en dramatisk räddning av de sex personer som fanns ombord. Bogserbåten Mercur tog sedan Emil B till Slite där jag tog den här bilden:

Foto: Gunnar Fardelin

Nils Holm: Hösten 1969 var verkligen stormarnas höst. Förutom stormen i östra Sverige vid Allhelgonahelgen drabbades Västsverige av två kraftiga stormar med en veckas mellanrum under september. Jag var värnpliktig vid den tiden och tillhörde P1 i Enköping. Vi var på kvartermästarutbildning vid P4 i Skövde mellan juli 1969 och januari 1970. Den första stormen drabbade västra Sverige när det var mobiliseringsövning. Repgubbarna hade svårt att komma i väg från sina hem eftersom inga kommunikationer fungerade som de skulle. Jag minns att en man i Göteborg hade förlorat taket på sitt hus.

Annons
Annons

Putchi Lindberg: Jag minns stormen 1969, för att jag missade den! Som jag minns det var jag på landet, nere i Småland, med mina föräldrar medans mina klasskompisar hade någon form av klassfest. De hade gått ut i skogen för att titta på alla träd som föll. Kanske inte helt smart, men dom klarade sig i alla fall.

Nicklas B: Jag minns från stormen att vi satt och såg Partaj på tv och att det tjöt i kakelugnen av vinden. Ute på landet hade träd blåst omkull och vi fick ta dit nån som sågade upp dem. Vedhögarna ligger kvar fortfarande.

Ronny T Andersson: Visst minns jag stormen 1969. Oj vad det blåste. Jag bodde på Brännkyrkagatan 72 och hela vårt nya område kring Skinnarviksberget blev påverkat. Dock inte skadat – någon ljuskrona i utebelysningen kanske påverkades.

Dennis Johanson: Dagen efter höststormen körde jag bil från Halmstad till Göteborg. Vägskyltarna, som satt på stolpar cirka 2 m över marken, var efter stormen täckta av jord och oläsliga.

Kjell Jonsäter: Den som verkligen blev påverkad av ovädret var min son, född i slutet av maj 1969. Mina svärföräldrar blev nämligen avskurna från sitt sommarhus av fallande träd och deras berättelse om hur bonden kom och kapade träden med motorsågen fascinerade den lille under flera år framåt. Han pratade mycket om motorsågar och det gör han fortfarande 50 år senare. Själv är jag uppvuxen i den lägenhet som skymtar i bakgrunden och minns den dramatiska åsynen av den rasade ställningen.

Ingenjör Stare: Det var helg och jag och mina kamrater åkte i en välfylld Morris Minor på väg till fest i Storstugan i Vaxholm. Just när vi på motorvägen passerar de halvcirkelrunda jättehusen Grindtorp i Täby blir det becksvart! Hela byggnadskomplexet släcks! Jubel uppstår i Morrisen över den märkliga upplevelsen. Vi fortsätter och ser snart hur den upplysta himlen bort mot Vaxholm också släcks som ett samtidigt tryck på samtliga strömbrytare. Det omfattande strömavbrottet hindrar oss dock inte att fortsätta mellan nedfallna träd på Vaxholmsvägen, ungdomens festiver stördes inte av lite mörker!

Annons
Annons

Bo Björkman i juni 1950.

Foto: Privat Bild 1 av 1
Bo Björkman i juni 1950.
Bo Björkman i juni 1950. Foto: Privat

Bo Björkman har andra minnen från platsen: ”Det var mina gamla hemtrakter Jag bodde runt hörnan på Sibyllegatan 65 fram till 1955, och lekte en gång 1950 på en trave från en byggnadsställning just i hörnan Sibyllegatan-Karlavägen. Antagligen var jag och min mor på väg att handla hos Norrmalms – vid ”pig-bion” Esplanad på Karlavägen – där det nästan jämt visades tysk-österrikiska romantiska Sissi-filmer. Eller kanske skulle vi handla hos Högströms livs som låg där senare Åkerlunds textil/heminredning flyttade in. Den som syns på gåtbilden.

Antagligen skulle jag klänga eller klättra på traven som ungar gör. Jag ramlade och fick på något sätt en rostig spik i benet med spikhuvudet (!) före. Skrek antagligen som en gris och folk från Stilles kom ut och hjälpte mig. Det hela slutade med att man sågade av en bit av plankan med spiken och med den transporterades jag till Kronprinsessan Lovisas Barnsjukhus på Kungsholmen. Vem som sågade och hur jag kom till sjukhuset har jag inget minne av, men Östermalms brandstation ligger ju inte så långt bort. Men att jag kom in tillsammans med en brädbit vet jag. Jag har fortfarande ett fint ärr på benet (ser ut som ett stort nyckelhål). Intressant vilka minnen en bild kan locka fram.”

Marie Bohlin: Efter lite detektivarbete med djupdykning i SvD:s arkiv och promenad längs Karlavägen hittade jag huset Karlavägen/Sibyllegatan. Kul! Kommer ihåg stormen – taket på vår veranda på landet i Grödinge blåste iväg... Det var ett litet hus som pappa byggt med veranda med korrugerad plast till tak. Pappa bilade ut till landet den helgen för att se hur det såg ut och han var inte alls glad när han kom hem. Taket hade bokstavligen slitits av och delar av taket hade blåst in till grannen. Det var mycket prat och oro i familjen ett tag efter det. Tror att det var en kombination av att något han byggt hade gått sönder och de ekonomiska konsekvenserna. Summa summarum blev att han nästa sommar byggde ett riktigt tak med takstolar av trä och takpapp – det taket höll och håller än. Jag har ingen bild från förödelsen, men den här bilden visar hur det såg ut i mitten av 60-talet:

Annons
Annons
Foto: Privat Bild 1 av 2

En Mustang korsar Karlavägen efter att ha lämnat hållplatsen runt hörnet på Sibyllegatan.

Foto: Stadsmuseet Bild 2 av 2
Foto: Privat

Malena R: Jag jobbade en gång i tiden på Posten och delade ut post till journalisten Barbro ”Bang” Alving som bodde i det här huset.

Michael Mild: Som infödd Östermalmsbo och gammal student från Östra Real drog jag mig till minnes Åkerlunds affär för tyg med mera vars skylt man ser i bakgrunden på ”gåtbilden”. På mitt första arbete efter studenten 1964 arbetade jag på Handelsbanken med en aktieemission. Det fanns flera pensionärer som arbetade i gruppen, däribland en stilig äldre herre med grått hår som var grundaren av Åkerlund själv. Tack för en trevlig gåta som väckte många minnen till liv.

Göran Olsson: I det hus där det står Åkerlunds arbetade min pappa högst upp tror jag det var på JM Byggnads AB som då hade sitt huvudkontor i det huset. Senare sommarjobbade jag i samma lokaler och då var det FFNS arkitektkontor som tagit över lokalerna, naturligt eftersom de ritade mycket åt JM.

En annan läsare, Lennart, har också minnen från platsen. Han hittade denna 1960-talsbild på Stockholmskällan:

En Mustang korsar Karlavägen efter att ha lämnat hållplatsen runt hörnet på Sibyllegatan.
En Mustang korsar Karlavägen efter att ha lämnat hållplatsen runt hörnet på Sibyllegatan. Foto: Stadsmuseet
Annons
Annons

Så här skriver han: ”Jag brukade vänta på spårvagn 8 (en mustang) i hörnet vid affären för att åka hem efter skolan i början på 60-talet. Det var vänstertrafik på den tiden. Från stormen minns jag skakande fönsterrutor, nedblåsta tak och byggnadsställningar. Men framför allt stormfälld skog.

Man kan fortfarande se spår av orkanen i form av trädstammar som ligger på marken i skogarna i orkanens vindriktning, från sydväst till nordost. Jag hade varit i Göteborg i september samma år och hade turen att åka hem till Stockholm två dagar innan den kraftiga stormen drabbade staden med flera dödsoffer som följd. Sommaren hade varit varm och kommer ihåg att man förklarade stormarna med att värme (energi) var lagrad i haven. En temperaturgradient medför en tryckgradient.”

Snabbast att lösa gåtan denna vecka var alltså Frederik Ekehed – närmast efter var Sven Larsson Östergren, Eva Öström, Hanna Karlsson och Kenneth Andrén. Ni som vill ha ett mejl varje gång en ny gåta läggs ut får gärna höra av er till mittstockholm@svd.se. Välkomna tillbaka till en ny gåta framöver.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons