Annons

Den vita bokenStorslagen besvärjelse över de osörjda

Den hyllade sydkoreanska författaren Han Kang (född 1970) debuterade 1993. ”Den vita boken” är hennes tredje på svenska.
Den hyllade sydkoreanska författaren Han Kang (född 1970) debuterade 1993. ”Den vita boken” är hennes tredje på svenska. Foto: Jessica Gow/TT

Han Kang har skrivit en sorgesång över hela vår civilisation. Det är en sanslöst vacker text, tycker Kristoffer Leandoer om ”Den vita boken” som utgår från en förlorad systers alltför korta liv.

Under strecket
Publicerad

”Den vita boken” är den tredje av Han Kang som nu ges ut på svenska. För kortromanen ”Vegetarianen” (2007) tilldelades hon Internationella Bookerpriset 2016. Samma år utkom även ”Levande och döda” på svenska.

Bild 1 av 1

Den vita boken

Författare
Han Kang
Genre
Prosa
Förlag
Natur & Kultur

124 s, Översättning: Anders Karlsson och Okkyoung Park

Det finns ögonblick när ett författarskap öppnar sig mot läsaren, och man inser att man kommit till dess själva smärtpunkt. Alla de bilder, scener och formuleringar som tidigare väckt ens särskilda uppmärksamhet hos författaren visar sig ha pekat just dit. Eller snarare: just därifrån, för det är ju i regel där det börjat.

Kanske utgår inte alla författarskap från ett sår, men beträffande koreanskan Han Kang, född 1970, har det varit tydligt ända sedan hennes internationella genombrott att hon skriver med bristen som utgångspunkt. Och i ”Den vita boken”, den tredje boken som kommer på svenska (och den första som översatts direkt från koreanska, vilket är glädjande) når hon fram till denna smärtpunkt.

Hennes hemland, inser hon, har aldrig hedrat de döda på något motsvarande sätt.

På franska finns ytterligare ett par verk av Han Kang tillgängliga – hon har ett omfattande författarskap bakom sig sedan debuten 1994 – och läser man dem blir mönstret ännu tydligare. Ett rent självdestruktivt drag – ”Jag dödade den enda människa jag kunde döda: mig själv”, kan det heta – som står mot en hårdnackad vilja att överleva. Men denna överlevnad kan bara ske till priset av något. Ibland, som i ”Vegetarianen”, är detta pris så högt att överlevnadsviljan är lätt att förväxla med dödsdrift, men skillnaden är absolut, hur hårfin den än kan tyckas. På samma sätt som den vita andedräkten vi får vid minusgrader är ett säkert tecken på att vi är vid liv. Nog var det därför världen fängslades av Yeong-hyes försakelse i ”Vegetarianen”, där hon upphör med det ena födoämnet efter det andra: det var så uppenbart att hon slogs för sitt liv som självständig varelse, inte mot det. I en tidigare roman, ”Leçons de grec”, Lektioner i grekiska, är det den egna rösten som offras, för att bevaras intakt.

Annons
Annons

”Den vita boken” är den tredje av Han Kang som nu ges ut på svenska. För kortromanen ”Vegetarianen” (2007) tilldelades hon Internationella Bookerpriset 2016. Samma år utkom även ”Levande och döda” på svenska.

Bild 1 av 1
”Den vita boken” är den tredje av Han Kang som nu ges ut på svenska. För  kortromanen  ”Vegetarianen” (2007) tilldelades hon Internationella Bookerpriset 2016.  Samma år utkom även ”Levande och döda” på svenska.
”Den vita boken” är den tredje av Han Kang som nu ges ut på svenska. För kortromanen ”Vegetarianen” (2007) tilldelades hon Internationella Bookerpriset 2016. Samma år utkom även ”Levande och döda” på svenska.

”Den vita boken” är en sanslöst vacker text, en meditation över färgen vitt och det osynligt tunna membranet mellan liv och död, sorgen som en helande kraft i våra liv. I stunder växer texten till en sorgesång inte bara över en förlorad syster, den halva vi alla söker genom livet, utan över hela vår civilisation i insikten att skönhet och ändlighet är varandras förutsättning: som blänk i vågorna. ”Den vita boken” handlar om en människa som kommer till en kall nordeuropeisk stad för att konfrontera sitt livs drama, ett slags rättegång där berättaren får vara domare, sakförare och anklagad – som i Camus sista roman ”Fallet” där Amsterdam fick utgöra motsvarande fond. Staden i ”Den vita boken” är Warszawa, och Han Kang jämför dess sätt att levandehålla minnet av ghettots mördade judar med motsvarande stumhet i hemstaden Kwangju inför minnet av studentmassakern 1980, ämnet för ”Levande och döda”: hennes hemland, inser hon, har aldrig hedrat de döda på något motsvarande sätt.

Och så kommer kopplingen till hennes eget liv, nyckeln: hon förstår att hon levt precis som sitt hemland Korea, i förnekelse av de döda, som om hon aldrig utsatts för separation och sorg. Vilken separation är det då frågan om? Vilken sorg?

Hon hade en storasyster, född under vintern långt ut på landsbygden och död efter bara några timmar: som en fantomsmärta, en osynlig tvilling, har denna storasyster gjort henne sällskap med sitt tomrum hela livet. ”Den vita boken” är en biografi över detta ultrakorta liv. Allt hennes storasyster hann se i livet var vitt – lindor, snö, svepning. Texten är en besvärjelse, en ritual över de döda som inte sörjts ordentligt. Warszawa blir Han Kangs vita stad som ger henne möjlighet att släppa sin storasyster fri, en stad där varje gathörn blir en spelplats för vithetens ritual: en kvinna tappar tvätten som hon hänger på en balkong på tredje våningen och en näsduk singlar sakta ner mot marken – hos Han Kang når denna enkla sanitetsartikel marken likt en fågel, en själ som ”trevande sökte efter en plats att landa på”. 

”Den vita boken” är en storslagen påminnelse om en av litteraturens urfunktioner. Orden på den vita sidan är vår motsvarighet till blodet som Odysseus fick stänka på marken för att ge de döda i underjorden röst för en stund. Att skriva är att ge de döda liv, att låna dem lite av vårt eget liv för att därigenom få tillgång till deras.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons