Annons

Mårten Schultz:Straffet svårsmält för dödsmisshandeln

Pojkarna orsakade den hemlösa mannens död, slår hovrätten fast i Huskvarnamålet. En dom som är svårsmält när det gäller straffet.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Adam Ihse/TT

Det var i början av augusti förra året som två pojkar misshandlade en hemlös man i Huskvarna. Den ena pojken var 14 år när misshandeln inträffade och kunde därför inte åtalas. Den andra pojken, som var 16, åtalades för mord alternativt för synnerligen grov misshandel och vållande till annans död.

Både tingsrätten och hovrätten har nu friat 16-åringen från mord. Men på olika grunder.

Hovrättens dom är mer övertygande än tingsrättens. Tingsrättsdomen var svårsmält. Hovrättsdomen är i och för sig också svårsmält, men av andra skäl. Jag kommer tillbaka till detta, men jag behöver först redogöra för de väldigt obehagliga omständigheterna kring den hemlöse mannens död.

Annons

Det var inte bara 14- och 16-åringen som plågade mannen. Innan misshandeln hade flera ungdomar kastat äpplen mot honom – 16-åringen hade dessutom kastat en burk med urin. Men det var de båda pojkarna som gick längre.

Även om man beaktar bevisbördan och rättssäkerheten är tingsrättens slutsats oväntad och svårsmält.

Hovrätten konstaterar att det inte gick att veta hur misshandeln inleddes och vem som började. Båda pojkarna brukade våld mot sitt offer. 16-åringen berättade att han knuffat omkull mannen, slagit två slag med knuten hand i hans bröst, slagit honom med en livboj på armen och sparkat honom två gånger på benet. 14-åringen berättade att han sparkat honom i huvudet sex gånger när han var på väg att resa sig upp.

14-åringen hade också utdelat tre eller fyra så kallade hoppsparkar, som träffat mannen i ryggen och svanken, samt kastat en vägkon som träffat offret i området vid nacken. Efter misshandeln låg mannen på marken och pojkarna gick därifrån.

Tingsrätten friade 16-åringen för mord eftersom han inte ansågs ha orsakat den hemlöse mannens död. Det var en förvånande slutsats. I juridiken ställs det ofta upp ett krav på orsakssamband eller, som det ibland uttrycks, kausalitet för att ansvar ska föreligga.

Hur bedömningen av orsakssamband ska göras är en teoretiskt omtvistad sak. Men det finns en sak som juridikens orsaksteorier är eniga om och det är att den som påstås ha orsakat något inte behöver vara den viktigaste orsaken. Det räcker alltså att ha ansvar för något som är en del av förklaringen till skadan för att kravet på orsakssamband ska anses vara uppfyllt.

Det här har särskild relevans när fråga uppkommer om person som skadats var särskilt sårbar, till följd av sina särskilda förutsättningar.

Tingsrätten fann att det inte var klarlagt att pojkarna orsakat mannens död. Det kunde inte uteslutas, menade domstolen, att någon annan kunde ha kommit till platsen efter misshandeln. Det fanns i och för sig inget som gav stöd för det men det fanns heller inget som talade däremot. Åklagaren har i brottmål bevisbördan för att orsakssamband föreligger och kraven är högt ställda.

Men även om man beaktar bevisbördan och rättssäkerheten är tingsrättens slutsats oväntad och svårsmält. 

Hovrätten kom till motsatt slutsats. Misshandeln hade orsakat offrets död. Men även hovrätten friar för mord. Med hänsyn till pojkarnas låga ålder ansågs det inte föreligga något uppsåt att döda. De kunde inte förstå att konsekvenserna skulle bli som de blev. 16-åringen friades på samma grunder från åtalet för vållande till annans död.

Inte heller var de, anser hovrätten, likgiltiga inför detta. 16-åringen dömdes därför bara för misshandel, grovt brott men inte synnerligen grovt brott.

Straffet blev sluten ungdomsvård i fem månader. Det är svårsmält vid brottslighet av det här slaget.

Annons
Annons
Foto: Adam Ihse/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons