X
Annons
X
Recension

Stravinskij ”Perséphone” Stravinskijs glömda ode till våren får nytt liv

Efter den berömda "Våroffer" komponerade Stravinskij 20 år senare "Perséphone". Verket, som beställdes av dansösen Ida Rubinstein, kommer nu till liv under ledning av Esa-Pekka Salonen.

Läs mer om Musikveckan med SvD

Stravinskij ”Perséphone”

Artist
Andrew Staples, tenor, Pauline Cheviller, talroll. Finska nationaloperans orkester, kör och barnkör. Dirigent Esa-Pekka Salonen.
Musikbolag
Pentatone/Naxos

Betyg: 5 av 6

Mer till ämnet än musiken är Stravinskijs knappt timslånga melodram "Perséphone" ett neoklassiskt verk. Detta hans andra ode till våren föll nästan i glömska efter premiären på Parisoperan 1934, men väcktes till liv efter Frederick Ashtons uppsättning 1961 på Covent Garden. Versionen på denna skiva spelades in live vid Helsinki Festival 2017.

"Perséphone" beställdes av den excentriska dansösen Ida Rubinstein som ville ha en melodram där hon själv skulle recitera och dansa Perséphones roll. Som text valde hon en dikt av André Gide, baserad på den homeriska hymnen till Demeter, en berättelse om de eleusinska mysteriernas grundande.

Rubinstein var en konstmecenat, som efter sin tid i Djagilevs Ryska baletten beställde verk till sitt eget danskompani, däribland "Boléro" av Ravel. Samarbetet mellan Stravinskij och Gide var bra till dess att Gide lade sig i det musikaliska. Då skar det sig.

Annons
X

Mestadels mild och ljus, med oboer och harpor som typiska instrument, kontrasterar musiken i "Perséphone" mot den rituella urkraften i "Våroffer". Atmosfären liknar den i Glucks "Orfeus och Eurydike" där handlingen också spelar över och under jord.

Handlingen var dock inte det viktiga för Stravinskij. "Ord är vad jag behöver, inte mening" hade han sagt om sin tonsättning från 1912, tillägnad Debussy, av Konstantin Balmonts dikt "Zvezdolikiy" (Stjärnansikte).

Debussys övergång från en äldre "privat" musikalisk sfär med extas, snyftningar och tårar till en ny "objektiv", trankil och seren musik, influerade Stravinskij starkt. I "Persephone" behandlade han orden som ett "material", exempelvis med uppdelade stavelser och störd frasering, Det var inte i Gides smak. Vid ett privat uppförande före premiären blev dennes kommentar om musiken "c'est curieux, c'est très curieux".

Stravinskiljs ofta diatoniska musik i "Perséphone" är fräsch snarare än dehumaniserad, och följer subtilt handlingen. I den vackert utförda inledningskören "Reste avec nous, princesse Perséphone", målas blomsterängen där Persefone leker med nymferna i lätta, luftiga klanger. Musiken ansluter genomgående i verket till textens skiftningar.

Berättaren, översteprästen Eumolphe, sjungs av den brittiske tenoren Andrew Staples vars höga och dramatiska partier utförs väl. I första scenen, "Persephone ravie" blir Persefone enligt Gide, inte bortrövad, utan ger sig frivilligt till skuggornas värld. Den franska skådespelerskan Pauline Cheviller, som utförde Persefones talparti 2016 i Peter Sellars uppsättning på Lyonoperan, ger en levande och mångskiftande mänsklig röst åt gudinnan.

När hon i tredje och sista scenen återvänder från graven till sin mor Demeter, sjunger Eumolphe att också våren återvänder. Men, som Ingvar Björkeson skriver i inledningen till sin översättning av hymnerna, är det årstidsförlänerskan Demeter som fått grödan att gro. Persefone återvänder när allt redan står i sin blomstring.

Det är ett attraktivt utförande som de finska ensemblerna med solister gör under Esa-Pekka Salonen. Ännu en gång får man en bekräftelse av kvaliteten hos den melodram som så länge vistades bland skuggorna. 

Annons
X
Annons
X
Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X