Annons

Studentlivets sömnbrist hindrar inlärning

Sömnbrist kan göra att ny information inte ”fastnar” i våra hjärnor.
Sömnbrist kan göra att ny information inte ”fastnar” i våra hjärnor. Foto: Tor Johnsson

Studenter som pluggar hela natten inför en tenta riskerar att misslyckas vid skrivningen. Utan god nattsömn fungerar människans minnesfunktion helt enkelt betydligt sämre.

Under strecket
Publicerad

Trött och glömsk

En av de bästa saker jag vet är att undervisa stora studentgrupper på Berkeley i ämnet sömnvetenskap. Tidigare höll jag en liknande kurs på Harvard. I början av kursen brukar jag genomföra en sömnundersökning, i vilken jag frågar mina studenter om deras sovvanor − när de brukar gå och lägga sig, när de brukar gå upp på veckodagar och helger, hur mycket de sover och om de tror att deras akademiska prestationer påverkas av det. I vilken mån de håller sig till sanningen är förstås oklart (undersökningen fylls dock i anonymt på nätet), men svaren brukar vara ganska nedslående. Mer än 85 procent av studenterna brukar regelbundet vara uppe hela dygn i sträck. Särskilt bekymmersamt är att nästan en tredjedel av de studenter som gör det uppger att det händer varje månad, varje vecka eller rentav flera gånger i veckan. Allteftersom terminen fortskrider brukar jag gå tillbaka till undersökningen och koppla deras sovvanor till det ämne vi ägnar oss åt. På så vis försöker jag peka på vilka risker de tar för sin psykiska och fysiska hälsa när de inte sover tillräckligt och vilka följder det kan få för deras omgivning.

Annons
Annons

Det vanligaste skäl som mina studenter anför för att ha varit uppe ett helt dygn i sträck är att de råpluggat inför en tenta. År 2006 bestämde jag mig för att genomföra en studie med magnetkamera för att undersöka om det var rätt tänkt eller fel. För kanske var det faktiskt bra för inlärningen att sitta uppe och nattplugga på det viset? En stor försöksgrupp delades in i två delgrupper: en som fick sova och en som skulle utsättas för sömnförlust. Båda grupperna fick vara vakna som vanligt den första dagen. Sedan kunde den första gruppen njuta av en ordentlig nattsömn, medan den andra hölls vaken hela natten under övervakning från specialtränad personal i mitt labb. Nästa morgon var båda grupperna vakna. Vid lunchtid satte vi deltagarna i en magnetkamera och bad dem att lära sig en lista med fakta, ett i taget, samtidigt som vi studerade deras hjärnaktivitet. Efteråt testade vi dem för att se hur effektiv inlärningen varit. Men istället för att testa dem direkt efter inlärningstillfället väntade vi tills de haft två nätter av återhämtningssömn. Detta för att vara säkra på att eventuella sämre prestationer i den sömnberövade gruppen inte kunde bero på att de var för trötta eller ouppmärksamma för att minnas vad de kanske ändå hade lärt sig. Sömnbristen hade alltså verkat endast under inlärningstillfället, inte när de senare skulle försöka minnas vad de lärt sig.

Den undersövda gruppen uppvisade en 40 procent sämre förmåga att hålla kvar den nya kunskapen, jämfört med den grupp som fått sova hela natten.

Annons
Annons

När vi jämförde hur effektiv inlärningen varit i de båda grupperna var resultatet tydligt: den undersövda gruppen uppvisade en 40 procent sämre förmåga att hålla kvar den nya kunskapen, jämfört med den grupp som fått sova hela natten. För att sätta in det i rätt sammanhang: Det är hela skillnaden mellan att spika en tenta och att misslyckas kapitalt!

Vad var det då som hade gått fel i hjärnan? Vi jämförde de båda gruppernas hjärnaktivitetsmönster under inlärningstillfället och riktade in analysen på den del av hjärnan som vi talade om i kapitel 6 – hippocampus, hjärnans ”inbox” för nya fakta. Hos de försökspersoner som sovit natten före inlärningstillfället sprudlade hippocampus av frisk, inlärningsrelaterad aktivitet. Men när vi tittade på samma hjärnstruktur i den sömnberövade gruppen kunde vi inte hitta någon som helst motsvarande aktivitet. Det var som om sömnbristen hade stängt av deras inbox och all ny information bara hade studsat. Och för att åstadkomma det behöver man inte göra något så brutalt som att hindra en människa från att sova en hel natt. För att hennes hjärna ska drabbas av liknande problem och få svårt med inlärningen kan det räcka med att störa hennes NREM-sömn med plötsliga ljud som rubbar djupsömnen och håller kvar hjärnan i den grundare sömnen (alltså helt utan att väcka henne).

Du har kanske sett filmen Memento (2000), i vilken huvudpersonen lider av en sjuklig form av minnesförlust och inte längre kan skapa nya minnen? Inom neurologin skulle man säga att han lider av anterograd amnesi. Den del av hans hjärna som skadats är hippocampus. Det är just den struktur som sömnbristen angriper då den blockerar din hjärnas förmåga att lära sig nya saker.

Annons
Annons

De få saker som du kan lyckas lära dig då du lider av sömnförlust glömmer du snabbt under de timmar och dagar som följer.

Jag vet inte hur många studenter som kommit fram till mig efter en föreläsning då jag talat om dessa studier och sagt: ”Jag känner precis igen det där. Jag stirrar på boken men inget går in. Kanske att jag kan hålla kvar något till tentan nästa dag, men om man frågar mig efter en månad så minns jag inte ett dugg.”

Det är en beskrivning med vetenskapliga belägg. De få saker som du kan lyckas lära dig då du lider av sömnförlust glömmer du snabbt under de timmar och dagar som följer. Minnen skapade utan sömn är svaga och dunstar lätt. Studier på råttor har visat att det är nästan omöjligt för djur som varit sömnberövade att stärka de synaptiska förbindelser som normalt sett binder ihop en ny minneskrets. Det gör det nästan omöjligt för dem att skriva in bestående nya minnen i hjärnans arkitektur. Detta gällde när råttorna hölls vakna i 24 timmar, men också när de fick sova bara ett par, tre timmar mindre än vanligt. Till och med de mest grundläggande delarna av inlärningsprocessen – produktionen av de proteiner som utgör minnets byggklossar i synapserna – tar skada vid sömnbrist.

De allra senaste undersökningarna på det här området har visat att sömnbrist till och med påverkar det DNA och de gener som hanterar inlärning i hippocampus hjärnceller. Sömnbristens frätande, försvagande effekter tränger alltså djupt ner i den minnesskapande mekaniken och hindrar dig från att skapa nya, bestående minnesspår. Det är ungefär som att bygga ett sandslott för nära ett stigande tidvatten – följderna är självklara och oundvikliga.

Annons
Annons

Men istället för att gnälla på studenterna riktade jag mitt dömande finger mot fakulteten, inklusive mig själv.

Medan jag var kvar på Harvard blev jag erbjuden att skriva mitt livs första gästkrönika för deras studenttidning The Harvard Crimson. Ämnet var sömnförlust, inlärning och minne. Det var också sista gången jag fick skriva för tidningen.

I min text gick jag igenom flera av de studier jag just beskrivit och förklarade deras relevans, och jag återkom flera gånger till den pandemiska sömnförlust som drog fram i studentkollektivet. Men istället för att gnälla på studenterna riktade jag mitt dömande finger mot fakulteten, inklusive mig själv. Jag hävdade att om vi lärare verkligen eftersträvade just att lära ut, så var det väl bra korkat att lägga så många tentor i slutet av terminen. Det tvingade fram ett beteende hos studenterna där de sov alldeles för lite och späckade tentaperioden med långa, vakna nätter, vilket fick en direkt kontraproduktiv effekt. Det sunda förnuftet och forskningen måste få segra, menade jag; det var sedan länge dags att vi såg över våra examensmetoder och erkände vilken kontraproduktiv inverkan de hade på vår verksamhet och vilket osunt beteende de framkallade hos våra studenter.

Om jag säger att reaktionen från resten av fakulteten var lite frostig så är jag försiktig. ”Studenterna väljer själva hur de hanterar det där”, fick jag veta i de orubbliga svarsbreven. ”Oansvariga studenter med usel studieplanering”, var ett annat vanligt motargument då fakultet och administration försökte smita ifrån sitt ansvar. Ärligt talat hade jag väl inte trott att en enkel gästkrönika skulle framkalla en plötslig u-sväng i dessa undermåliga examinationsmetoder, varken på det eller något annat ärevördigt högre lärosäte. På sådana platser har orubbligheten ett självskrivet värde. Och som många påpekat före mig: idéer och vanor dör en generation i taget. Men diskussionen − och kampen − måste ju börja någonstans.

Annons
Annons

Inom psykologin brukar man apropå det prata om massinlärning kontra uppdelad inlärning.

Ni kanske undrar om jag själv har ändrat min undervisning och mina examineringsmetoder? Det har jag. Det finns inte längre någon sluttenta vid terminsslutet på mina kurser. Istället delar jag upp examineringen i tre delar, så att studenterna bara behöver förhålla sig till ett mindre antal föreläsningar åt gången. Och ingen av tentorna är kumulativ. Inom psykologin brukar man apropå det prata om massinlärning kontra uppdelad inlärning. Det är lite som när man går på en god restaurang – de flesta föredrar nog att skilja måltiderna åt i små, separata rätter med pauser emellan, vilket ger matsmältningen tid, snarare än att man ska försöka proppa i sig allt i ett svep.

I kapitel 6 såg vi hur central sömnen är för inlärning ”off-line”, vid konsolideringen av nyligen inhämtade minnen. Min vän och samarbetspartner Robert Stickgold vid Harvard Medical School har utfört en riktigt smart studie med långtgående konsekvenser. Han fick 133 studenter att lära sig en synminnesuppgift genom upprepning. Deltagarna fick sedan komma till hans laboratorium och testas på hur mycket kunskap de hade kvar. Några kom dit dagen efter inlärningstillfället, efter en hel natts sömn. Andra kom dit två dagar senare efter två nätter med ordentlig sömn. En tredje grupp kom dit efter tre dygn med tre nätters sömn.

Som du kanske kan ana vid det här laget hade nattsömnen stärkt och befäst de färska minnena. Dessutom visade det sig att ju fler nätter med god sömn som deltagarna haft innan de testades, desto bättre var deras minnesförmåga. Det gällde alla utom en grupp. Precis som den tredje gruppen hade de lärt sig uppgiften den första dagen och då lyckats lika väl som alla andra. De testades sedan efter tre nätter, precis som den tredje gruppen. Skillnaden var att de inte hade fått sova den första natten. Men därefter hade de fått två nätters återhämtningssömn. Och ändå visade de inga som helst tecken på stärkt minneskonsolidering. Med andra ord – om du inte sover den första natten efter att du lärt dig något nytt, så går du miste om en god chans att befästa kunskapen, och det gäller även om du får en massa tid att ”sova igen” längre fram. För som nämnts är sömnen ingen bank där du kan bygga upp en skuld och tänka att du betalar av senare. Vad gäller sömn och minneskonsolidering gäller allt eller inget. Vilket är en ganska besvärande insikt i ett samhälle som skyndar fram dygnet runt utan att vilja stanna. Jag känner förresten att jag har ett ämne för en ny gästkrönika här…

Ur ”Sömngåtan” av Matthew Walker, professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA. Översättning: Nils Håkanson.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons