Annons

Studie: Kvinnors skämt får noll skratt i Vinterstudion

Yvette Hermundstad och André Pops i SVT:s ”Vinterstudion” i november 2018.
Yvette Hermundstad och André Pops i SVT:s ”Vinterstudion” i november 2018. Foto: TT

Humor är ett maktmedel, menar forskaren Hanna Söderlund. Att inte skratta är att exkludera. Både i ”Vinterstudion” och ”Parlamentet” har hon hittat flera exempel där ingen skrattar åt en kvinnas skämt, medan någon alltid bekräftar männens roligheter.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Både kvinnor och män bekräftar i högre utsträckning män som skämtar”, menar Hanna Söderlund.

Foto: Per Melander/Umeå universitet

Att skämta är i dag i högsta grad politiskt. Politisk korrekthet, identitetspolitik och drev-kultur har även påverkat vad som anses vara roligt. Kritiken mot skämt och komiker som tycks gått över gränsen blir snabbt högljudd och många komiker får utstå hot och hat för att de står på scen. Mot kvinnliga komiker har hatet ofta grova sexuella förtecken.

Maktstrukturer, såsom rasism och sexism, finns liksom i resterande delen av samhället, även i humorn.

Hanna Söderlund, språkforskare på Umeå universitet som forskar kring humor, makt och genus, menar att humor också kan användas som maktmedel mellan individer.

Att inte skratta kan därmed vara ett sätt att exkludera, att skamma någon.

– Att skratta åt någons skämt eller själv spinna vidare på det är inte bara en bekräftelse av skämtet utan även av personen som uttalar det. Att inte skratta kan därmed också vara ett sätt att exkludera, att skamma någon till att ändra sitt beteende eller att frånta någon den makt det innebär att uppfattas som rolig.

Hanna Söderlunds avhandling från 2016 undersökte just hur makt förhandlas genom humor, i TV4:s humorprogram ”Parlamentet”. Just nu driver hon ett forskningsprojekt, som bland annat handlar om humor och genus, i SVT:s studioprogram ”Vinterstudion”.

Annons
Annons

”Både kvinnor och män bekräftar i högre utsträckning män som skämtar”, menar Hanna Söderlund.

Foto: Per Melander/Umeå universitet
”Både kvinnor och män bekräftar i högre utsträckning män som skämtar”, menar Hanna Söderlund.
”Både kvinnor och män bekräftar i högre utsträckning män som skämtar”, menar Hanna Söderlund. Foto: Per Melander/Umeå universitet

Både i ”Vinterstudion” och i ”Parlamentet” har Hanna Söderlund funnit återkommande exempel där ingen skrattar när en kvinna skämtar. Däremot finns det i ”Vinterstudion” inga liknande exempel på situationer där ingen skrattar åt en mans skämt.

I ”Parlamentet” bekräftade de kvinnliga komikerna oftare sina kollegor, oavsett kön, genom att skratta eller utveckla skämtet jämfört med de manliga komikerna. De manliga komikernas skämt blev därtill oftare bekräftade, av både de manliga och kvinnliga kollegorna.

Ett skämt skapas mellan den som skämtar och den som skrattar.

En vanlig reaktion som Hanna Söderlund får på sin forskning är ”men kvinnor kanske inte är lika roliga som män”. Föreställning om att kvinnor är humorlösa har funnits länge, och är även påtaglig inom humorforskningen. Om en kvinna inte uppskattat ett skämt har hon tolkats som humorlös och om andra inte gillar en kvinnas skämt anses hon inte vara rolig.

Frågan om män är roligare än kvinnor förutsätter att skratt är ett sätt att mäta ett skämts objektiva rolighet. Men det är det inte, menar Hanna Söderlund, då vi skrattar av många fler anledningar än att ett skämt faktiskt är roligt.

– Det är till exempel ett sätt att skapa god stämning eller att lyfta den som skämtar. Ett skämt skapas mellan den som skämtar och den som skrattar åt det. Om ingen skrattar blir skämtet helt enkelt inte roligt, säger Hanna Söderlund.

Vem som anses vara rolig och får skratt för sina skämt handlar delvis om att vi ständigt bekräftar föreställningar om kön, menar hon.

– Vi förväntar oss att kvinnor ska skratta åt andras skämt och att män är roliga, vilket gör att både kvinnor och män i högre utsträckning bekräftar män som skämtar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons